Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Tankar kring möjliga kamerakonstruktioner

Produkter
(logga in för att koppla)
Makten skrev:
Precis, alltså en rent optisk sökare som funkar som en spegelreflex-dito, fast man "fäller ned" sensorn istället när bilden tas. Alltså, man kollar rakt genom kamerahuset och objektivet bakifrån.
Den blir inte ljusstarkare nej, men det borde vara lättare att tillverka en stor och skarp sökare:)
Och samtidigt en sökare som är spegelvänd och upp-och-ned, jag tror att den idén är att glömma annat än för någon specialkamera för de allra mest inbitna fotograferna, snittkonsumenten lär rata den direkt om jag får basera det på mina tidigare erfarenheter hur folk tänker. Jag undrar var fotografin skulle vara idag utan pentaprismat. Tror inte den skulle spridits till massorna på samma sätt.

För egen del skulle jag oroa mig lite för precisionen när man fäller ned en sensor på detta sätt. Ska till en bra konstruktion så sensorn hamnar rätt varje gång även efter slitage av några tusentals exponeringar för att inte säga att jag gärna ruckar runt på så känsliga (och dyra!) delar av kameran. En spegel ser jag inte som lika ömtålig. Kanske är det överdriven rädsla.
 
jimh skrev:
Nu tänker du nog lite snett. Föreställ dig ett objektiv som sitter en meter framför sensorn och ett som sitter en millimeter framför sensorn. Vilket tror du har bäst förutsättningar att kasta sina strålar så att de faller in rakt mot sensorn?
Det var ju en märklig "jämförelse", men jag förstår vad du menar. Hur som helst så borde väl fördelarna med ett kort avstånd mellan bakre lins och filmplan överväga?

Retrofokus är lite slarvigt uttryckt motsatsen till tele. Det är ett konstruktionstrix i form av en extra linsgrupp som man måste ta till när man (för det mesta av utrymmesskäl - spegeln) måste flytta bakre linsen längre från filmplanet. Det är alltså på spegelreflexer man har retrofokusobjektiv.

Här är några testbilder tagna med Epsonkameran. Objektiven är nedbländade till f/8 på bilderna och dessutom konstruerade för småbildsformatet...
De där bilderna sade väl inte så mycket annat än att objektiven ifråga vinjetterar som satan.



maxzomborszki skrev:
Och samtidigt en sökare som är spegelvänd och upp-och-ned, jag tror att den idén är att glömma annat än för någon specialkamera för de allra mest inbitna fotograferna, snittkonsumenten lär rata den direkt om jag får basera det på mina tidigare erfarenheter hur folk tänker. Jag undrar var fotografin skulle vara idag utan pentaprismat. Tror inte den skulle spridits till massorna på samma sätt.
Skulle sökarbilden verkligen behöva vara uppochned? En kikare utan speglar funkar ju, men det kanske inte går utan att få en onödig förstoringsgrad i sökaren. Har inte tänkt på det faktiskt.

För egen del skulle jag oroa mig lite för precisionen när man fäller ned en sensor på detta sätt. Ska till en bra konstruktion så sensorn hamnar rätt varje gång även efter slitage av några tusentals exponeringar för att inte säga att jag gärna ruckar runt på så känsliga (och dyra!) delar av kameran. En spegel ser jag inte som lika ömtålig. Kanske är det överdriven rädsla.
Ja, men betänk att autofokusen hos en modern spegelreflexkamera beror av spegelns position, så vid låga bildhastigheter borde det vara ungefär samma problem. Men visst, det blir säkert lite knöligt.
 
kikare och genomsiktssökare har väll ingen mattskiva? fördelen med mattskiva är väll att bilden projiseras på den istället för på filmen/sensorn så att man kan se vad som är i focus och inte.
 
David G skrev:
kikare och genomsiktssökare har väll ingen mattskiva? fördelen med mattskiva är väll att bilden projiseras på den istället för på filmen/sensorn så att man kan se vad som är i focus och inte.
Vad jag vet så existerar inte den form av sökare som jag funderade på och kallade "genomsiktssökare". Men nog borde det gå att göra en sådan, med mattskiva.
 
Makten skrev:
Skulle sökarbilden verkligen behöva vara uppochned? En kikare utan speglar funkar ju, men det kanske inte går utan att få en onödig förstoringsgrad i sökaren. Har inte tänkt på det faktiskt.
Titta genom något av dina objektiv du har till kameran utan att montera det. Eller så kan du titta på en storformatare med bara mattskiva, eller en kamera med schaktsökare. De har sin charm, men även till många sådana kan man köpa spegelboxar eller pentaprisma då det underlättar i många situationer.

Kikare har extra linselement eller ett Porroprisma som vänder bilden rätt. Varje linselement innebär ljusförluster och större, tyngre och dyrare konstruktion. Vad är bäst; att den konstruktionen sitter i kameran permanent för att vända sökarbilden rätt eller att den ska sitta i varje objektiv du köper? Med den föreslagna konstruktionen skulle det alltid bli ljusbortfall till sensorn bara för att mattskivan ska få rättvänd bild. I en SLR blir ljusbortfallet för sökarbilden större genom spegel och pentaspegel/pentaprisma än för sensorn som slipper dessa. Ju mindre speglar/linser i vägen desto bättre.

Ja, men betänk att autofokusen hos en modern spegelreflexkamera beror av spegelns position, så vid låga bildhastigheter borde det vara ungefär samma problem. Men visst, det blir säkert lite knöligt.
Jag förstår inte riktigt vad du menar, det jag syftade på är dels att en sensor är ömtålig och dyr, en spegel är inte lika ömtålig och i förhållande rätt billig. Spegeln har inte heller några anslutningar eller annat utan är "bara" en försilvrad glasbit, eventuellt halvtransparent.

Dels syftade att det är lite annat med någonting som användaren ska flytta och som inte ligger "inne" i kameran. Det kanske går att komma på någon smart design för att få konstruktionen skyddad.

Sen finns det en aspekt till på det hela, har du försökt titta på en storformatskamera någon gång i starkt solljus? Det finns en anledning till att man har ett skynke att slänga över huvudet, det kan bli väldigt svårt att se när ljus faller på mattskivan, även om "sökarbilden" skulle vara ljus. Med en SLR har du inte samma problem med ljus och du kan lätt lägga in information i sökarbilden (vilken fokuspunkt som är aktiv) samt data från kameran.

Det du eftersöker finns ju faktiskt, men är dyrt. Det är storformatskameror med digitala bakstycken. Det har länge funnits bakstycken på storformatare som man kunnat skjuta åt sidan för att växla mellan mattskiva och filmkassett.
 
maxzomborszki skrev:
Titta genom något av dina objektiv du har till kameran utan att montera det. Eller så kan du titta på en storformatare med bara mattskiva, eller en kamera med schaktsökare. De har sin charm, men även till många sådana kan man köpa spegelboxar eller pentaprisma då det underlättar i många situationer.

Kikare har extra linselement eller ett Porroprisma som vänder bilden rätt. Varje linselement innebär ljusförluster och större, tyngre och dyrare konstruktion. Vad är bäst; att den konstruktionen sitter i kameran permanent för att vända sökarbilden rätt eller att den ska sitta i varje objektiv du köper? Med den föreslagna konstruktionen skulle det alltid bli ljusbortfall till sensorn bara för att mattskivan ska få rättvänd bild. I en SLR blir ljusbortfallet för sökarbilden större genom spegel och pentaspegel/pentaprisma än för sensorn som slipper dessa. Ju mindre speglar/linser i vägen desto bättre.
Denna konstruktion skulle förstås sitta bakom sensorn (som jag menade skulle lyftas upp när man tittar i sökaren). Om vi bortser från problemet med att flytta på sensorn (som nog är rätt stort) så ser jag inga hinder. Nog blir det väl en klump med massa linser bakpå kameran som är lite tung, men för t ex en digital mellanformatskamera för studioarbete kanske det kunde vara nåt? ;-)


Jag förstår inte riktigt vad du menar, det jag syftade på är dels att en sensor är ömtålig och dyr, en spegel är inte lika ömtålig och i förhållande rätt billig. Spegeln har inte heller några anslutningar eller annat utan är "bara" en försilvrad glasbit, eventuellt halvtransparent.

Dels syftade att det är lite annat med någonting som användaren ska flytta och som inte ligger "inne" i kameran. Det kanske går att komma på någon smart design för att få konstruktionen skyddad.
Jag tänker mig att sensorn kunde sitta på en skiva som flyttas längs en riktning på dess egna plan så att säga. Anslutningarna borde vara största problemet.

Sen finns det en aspekt till på det hela, har du försökt titta på en storformatskamera någon gång i starkt solljus? Det finns en anledning till att man har ett skynke att slänga över huvudet, det kan bli väldigt svårt att se när ljus faller på mattskivan, även om "sökarbilden" skulle vara ljus. Med en SLR har du inte samma problem med ljus och du kan lätt lägga in information i sökarbilden (vilken fokuspunkt som är aktiv) samt data från kameran.

Det du eftersöker finns ju faktiskt, men är dyrt. Det är storformatskameror med digitala bakstycken. Det har länge funnits bakstycken på storformatare som man kunnat skjuta åt sidan för att växla mellan mattskiva och filmkassett.
Åhå, det visste jag inte. Ja, det är väl ungefär samma lösning, fast man skjuter in sensorn "manuellt". Jag tänkte mig dock som sagt en sökare som man kikar i mer som på en SLR (rättvänd då förstås), inte bara en mattskiva bakpå kameran.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar