"Synfältstäckning" vid bildpresentation

[müsli]

Vad är det för mening med kompositionstänk överhuvudtaget när man inte bestämt sig för hur stor del av synfältet bilden kommer att täcka vid presentationen?

Det jag menar är att bilder kan väl få helt olika innehåll beroende på hur stor del av synfältet de upptar, eller?

En bild som tar en mindre del av synfältet klarar naturligtvis inte lika mycket detaljer som en bild som presenteras över en hel vägg på 1 meters avstånd. En bild som är suverän när den presenteras över hela synfältet kan bli helt meningslös i mindre format. Och tvärtom!

Men när man står där och ska ta bilden så är det alltid samma förbannade storlek på sökaren. Hur ska man då kunna se om bilden blir som man tänkt sig?

Vilken "synfältstäckning" har ni i ert tänk när ni tar era bilder?

 

[gunte]

müsli skrev:

Men när man står där och ska ta bilden så är det alltid samma förbannade storlek på sökaren. Hur ska man då kunna se om bilden blir som man tänkt sig?

Vilken "synfältstäckning" har ni i ert tänk när ni tar era bilder?

Osäker om jag förstår rätt men
förutom vanligt format så tar och tänker jag ibland i kvadrat. Jag komponerar kvadratiska bilder med kameran i höjdformat och "tänker bort" översta delen.
Mvh/Gunte..

 

[müsli]

Jag är mer ute efter hur olika bilder kan uppfattas beroende på "hur nära man tittar".

Ta t ex tumnaglarna här på fotosidan. En tumnagel kan se helt ointressant ut, men när man förstorar bilden så känns det som en helt annan bild.
Och tvärtom, en tumnagel som ser intressant ut, kanske visar sig göra sig bäst som just tumnagel, inte uppförstorad.

Bör man inte då ta med presentationsstorleken i beräkningarna när man komponerar bilden?
I en bild som kommer att täcke en mindre del av synfältet (när besökaren står där 1 meter från väggen) kanske man ska välja ett annat perspektiv och brännvidd för att få de viktiga delarna i bilden större?
Och tvärtom, i en större presentation kan man väl spela mer med de mindre detaljerna i bilden? Dvs större möjlighet till mer subtila uttryck lixom?

 

[Tomasz]

Jag är urusel på att planera mina bilder, men i bakhuvudet ligger det väl något om hur bilden ska ses.
Då utgår jag från att det är en papperskopia man håller i handen, och att man har möjlighet att titta närmare.

Men det är helt klart en svår grej. Här på FS har jag ibland av ren tur sett bilder vars tumnaglar är helt ointressanta, de hade en bildtitel som lockade så jag klickade en gång extra och blev belönad.

Det går nog inte att ta en bild som passar alla medier och betraktningsformat, så är man noga bör man tänka i förväg.

 

[Pupillen]

Du tar upp ett väldigt intressant ämne, att ”synfältstäckningen” har stor påverkan på vår upplevelse av bilden är helt klart. Jag delar också till fullo din åsikt om sökarna, ett bra zoomokular vore verkligen guld värt.

Jag är helt övertygad om att t ex digitalsystemarnas mindre relativa sökarförstoring påverkar bildtänket och att fotografen (om han/hon inte är medveten om problemet och tillräckligt skicklig för att kunna kompensera i hjärnan) kommer att komma hem med bilder som, i genomsnitt, kommer att vara optimerade lite mindre synfältstäckning. Ännu mycket större påverkan har naturligtvis den moderna vanan att komponera bilden med hjälp av en liten display betraktad från armlängds avstånd. Mätsökare kontra spegelreflex är ett annat exempel.

När jag i nedre tonåren blev intresserad av fotografering så lusläste jag all fotolitteratur som fanns i biblioteket, och kom då i kontakt med uttrycket ”perspektiviskt riktig förstoringsgrad”. Med det menades att betraktningsavståndet skulle vara lika med den kameraobjektivets brännvidd gånger förstoringsapparatens (eller projektorns) förstoringsgrad. Detta begrepp ställdes naturligtvis helt offside i och med att kameror med utbytbara objektiv blev vanligare, men det låg onekligen en del i det.

 

[müsli]

Precis, Lennart.
Och din idé med ett zoomokular vore inte dumt!
Kanske blir det praktiskt möjligt när EVF:erna får tillräckligt hög kvalitet. Att göra det helt optiskt är nog svårare (dyrt) då man vill komma upp till kanske 90 graders synfältstäckning eller ännu mer? (ung. som att hålla en A4 på 20 cm avstånd)
En bild i en normal sökare idag täcker väl inte många grader av synfältet? Inte ens hos de professionella DSLR:erna?

Edit: En A4 på 15 cm avstånd täcker 90 grader av synfältet.

 

[Galaxens President]

Jag tänker nog tyvärr inte så mycket på vilken synfältstäckning i kompositionsögonblicket, även om jag sedan jag började med en 4x5" mattskiva istället för 24x36mm eller 6x6cm fått anstränga mig mer för att inte ta för komplicerade bilder (då menar jag bilder som bygger för mycket på detaljer).

Vid kopieringen däremot tenderar jag göra större förstoringar av bilder som har/bygger på mycket detaljer i jämförelse med enklare kompositioner som inte kräver samma synfältstäckning för att uppskattas (i den mån mina bilder kan uppskattas då förståss ;-) ).

Vissa bilder bör ju uppfattas i sin helhet på en gång (bara sådana fungerar bra att visa på fotosidan till exempel), andra bilder som man kan titta länge på och upptäcka nya intressanta detaljer allt eftersom lämpar sig sämre med mindre synfältstäckning såsom 600x600pixlar på en datorskärm.

 

[Graal]

Intressant fråga. Givetvis hänger allt på betraktningsavståndet. Med en ljusschaktsökare eller digital LCD kan du själv välja vid fotograferingen. Men med en genomsik/mätsökare eller spegelreflexsökare ser du bilden i given förstoring. Säkert påverkar detta ditt val av komposition. Jag tycker därför att ljusschaktsökare är att föredra för bildtyper där kompositionen är viktig, t.ex landskapsbilder. Men en bild som förstoras upp i meterstorlek betraktas inte nödvändigtvis på samma avstånd som en mindre bild. Personligen föredrar jag lite längre avstånd från bildskärmen när jag ser en bild som täcker mera av denna och lite närmare (normalt) avstånd när jag ser en mindre bild. En stort uppförstorad bild kan därför upplevas precis på samma sätt som en liten bild om man ändrar betraktningsavståndet. Själv brukar jag tycka det är lagom att betrakta en bild på ett avstånd där knytnäven rakt utsträckt täcker ungefär halva bildytan när man ser med ett öga. Det motsvarar ungefär det man ser när man tittar ner i en ljusschaktsökare. Med SLR utan ljusschakt blir det värre för där motsvarar sökarbilden oftast (varierar lite) att man ser bilden på betydligt närmare avstånd och dessutom ser man bara med ett öga. Med mätsökare varierar också förstoringsgraden i sökaren en hel del och dessutom används ofta infällda ramar för olika optik.

Vid bildvisning på duk hamnar man oftast ganska nära jämfört med om man ser en bild på vägg, men det är bara till fördel som jag ser det och ger t.ex diabilden dess rätta karaktär där detaljrikedomen och upplösningen kommer till sin rätt. Det motsvarar mera den förstoringsgrad man upplever i sökaren på en SLR.