Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Svartvitt

Produkter
(logga in för att koppla)
Använder man svartvitt i kameran så kan man ju inte använda RAW, vilket begränsar hur mycket detaljer man kan återge framför allt i högdagrarna, så det motverkar ju direkt den eventuella vinsten vad gäller dynamiskt omfång man skulle få med att använda färgfilter (hur det nu skulle gå till).
Den enda vinsten, som jag ser det, med att använda färgfilter är att man får något mindre brus om man tex väger den röda kanalen tungt. Av samma anledning kan man använda det även för att justera vitbalans (man får ju lätt mycket brus i den blå kanalen i glödlampsljus, tex).

Visst kan man fotografera i raw och ha kameran inställd i s/v-läge, så jag vet inte riktigt om jag kan hålla med dig här. Använder man t.ex. lightroom som jag börjat med nyligen så är det ju inte heller svårare att fotografera i raw än att köra jpeg.

Istället för att tvingas underexponera för att spara högdagrar och därefter försöka ljusa upp lågdagrarna (med brus som följd), kan man ju filtrera bort de färger som kraftigast orsakar överexponering. Då får man det dynamiska omfånget något komprimerat, och det borde då vara lättare att fånga på ett bra vis. Men jag har inte testat nåt ännu, så jag får återkomma med resultat senare...
 
Att man inte vill/orkar lära sig är väl en sak, men investera behöver man inte göra då det finns flera gratisalternativ som är bra. The GIMP och paint.net är två exempel på kompetenta gratisprogram. Fast om man inte har tid eller ork att lära sig hjälper det ju inte. :)

Jo det har du väl rätt i att det finns mjukvara som är gratis, men då upptäcker man väl att man ändå måste investera i mer/bättre hårdvara till PC'n :)

Den lilla tiden jag kan sitta vid datorn med små barn och spädbarn lägger jag på att spela 1 timme än att bildbehandla.
Sen för tillfället vill jag lära mig fotografera och ta bilder jag själv blir nöjd med, inte sitta vid datorn och rädda mina misslyckanden ;-)

Så för enkla ändamål tycker jag att möjligheterna som finns i kameran fungerar ypperligt och går riktigt snabbt och smidigt! Dom svart vita bilderna är säkert inte fototekniskt perfekta men jag tycker det är häftigt att man får fram dom så snabbt och smidigt.
Förmodligen kommer även dessa funktioner bli bättre och bättre när nya kameror utvecklas. En dag kanske man kopplar kameran till tv'n och bildbehandlar direkt utan dator.
 
De flesta tycks förespråka konvertering i efterhand. En fundering som då uppstår hos mig är vad man ska eftersträva om man inte gillar manipulerade bilder. Jag menar, när man fotar i färg kan man ju alltid ha som målsättning att bilden så långt som möjligt ska återge de färger man faktiskt upplevde att man såg vid fototillfället. Men när man konverterar till svartvitt i datorn (jag har bara testat någon ensataka gång, och kan öht väldigt lite om bildredigering) så finns ju inte rätt/fel färger på samma sätt. Vad har ni för riktlinjer, om några, när ni konverterar till svartvitt?

Nu menar jag inte att jag är mot manipulerade bilder. Det var bara en fundering.
 
Vill man lära sig fotografera så är bildbehandlingen en del i läroarbetet. Då ser man ju vilka missar man har gjort och ta lärdom av dem. Men det är min personliga åsikt som inte skall appliceras på alla.

De gånger jag vill ha en monokrom bild så gör jag konverteringen i datorn då jag på det viset har kontroll över konverteringen på ett bättre sätt än om jag låter konverteringen ske i kameran. När "jobbet" görs i kameran sker det efter hur kamerafabrikanten anser att det skall göras och det är inte alls säkert att resultatet därmed passar mitt sätt att se på det hela. Och dessutom så tar efterbehandlingen som regel inte så lång tid att det stör mig. Särskilt som efterbehandlingen är en del av bildskapandet.
 
De flesta tycks förespråka konvertering i efterhand. En fundering som då uppstår hos mig är vad man ska eftersträva om man inte gillar manipulerade bilder. Jag menar, när man fotar i färg kan man ju alltid ha som målsättning att bilden så långt som möjligt ska återge de färger man faktiskt upplevde att man såg vid fototillfället. Men när man konverterar till svartvitt i datorn (jag har bara testat någon ensataka gång, och kan öht väldigt lite om bildredigering) så finns ju inte rätt/fel färger på samma sätt. Vad har ni för riktlinjer, om några, när ni konverterar till svartvitt?

Nu menar jag inte att jag är mot manipulerade bilder. Det var bara en fundering.

Först bör man nog definiera vad som är en manipulerad bild. Jag har svårt att se att det är bildmanipulation att göra en bild svartvit. Lika lite tycker jag att det är bildmanipulation att eftersträva korrekt färgåtergivning.

Så, nej, konvertering till svartvitt är inte att manipulera en bild. Är då att justera i de olika färgkanalerna bildmanipulation? Nej, det tycker inte jag.

För mig är bildmanipulation att tillföra eller ta bort saker ur originalbilden, bland annat. Att konvertera till svartvitt är inte i närheten av att manipulera en bild.
 
Jag tror att du missförstår mig. Jag tycker inte heller att det är manipulation att konvertera en bild till svartvitt. Det finns ju för övrigt en vettig definition här på fotosidan, definitionen av manipulerad

Det jag menar är om syftet, som det uttrycks i definitionen, är att efterlikna vad fotografen såg vid fotoögonblicket, så blir det lite knepigare när man konverterar till svartvitt jämfört med när man arbetar med en färgbild. Vad är så att säga en "neutral" svartvit konvertering, om det över huvud taget är möjligt att prata om en sådan.
 
Jag tror att du missförstår mig. Jag tycker inte heller att det är manipulation att konvertera en bild till svartvitt. Det finns ju för övrigt en vettig definition här på fotosidan, definitionen av manipulerad

Det jag menar är om syftet, som det uttrycks i definitionen, är att efterlikna vad fotografen såg vid fotoögonblicket, så blir det lite knepigare när man konverterar till svartvitt jämfört med när man arbetar med en färgbild. Vad är så att säga en "neutral" svartvit konvertering, om det över huvud taget är möjligt att prata om en sådan.

Okej. Ja, om det är en "neutral" svartvit konvertering man vill ha så är nog det enklaste att först återskapa färgerna som man upplevde dem, och sedan göra bilden svartvit.
 
Fördelen med att ha kameran inställd på svartvitt är givetvis att man (på de flesta kameror) kan se bilden i svartvitt innan man trycker av. Förslagsvis sparar man bilden som rådata om man har möjlighet till det. Då har man kvar möjligheten att göra en bättre konvertering i ett bildhanteringsprogram om man känner för det
 
Det är, som sagt, sant om man talar om absolut svart. Reflekteras inget ljus finns ingen färg.
Det vill jag påstå att det inte är ens då. Perceptionsmässigt sett är svart en färg, det vill säga hur vi upplever färger.
Det är endast fysikaliskt (färg = ljus) sett som svart inte är en färg :)
 
Vad är så att säga en "neutral" svartvit konvertering, om det över huvud taget är möjligt att prata om en sådan.
Det finns väl inte? Inte ens med svartvit negativfilm blir resultat lika om man väljer olika fabrikat och modeller av film. Men spelar det nån roll? Varken färg eller svartvitt ger bilder som på nått sett ger en vetenskaplig exakthet på återgivning. Det blir ju lite vad det blir och det kan ju landa var som helst. Sen vad man tycker är rätt är inte heller det någon vetenskaplig exakthet utan en fråga vad som är var och ens preferenser.

(Undrar om barnen var allvarliga när de frågar om allt var svartvitt när jag var liten?)
 
Med en DSLR finns möjligheten att använda ”live-view” i svartvitt.

Jo, visst, med alla de "features" som medföljer, som tex att de är helt värdelösa i solljus och i dåligt ljus/mörker (och förstör dessutom mörkerseendet), eftersläpningar, låg upplösning, kass dynamiskt omfång, långsam AF (gäller de flesta modeller), man kan inte hålla kameran så stabilt som möjligt (nära kroppen) osv...
 
Jo, visst, med alla de "features" som medföljer, som tex att de är helt värdelösa i solljus och i dåligt ljus/mörker (och förstör dessutom mörkerseendet)
Displayen på min kära 5Dmark2 ställer då in sig efter rådande ljusförhållande, det går alldeles utmärkt att använda den i solljus och i mörker ställer den ner ljusstyrkan kraftigt.
 
Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara det om du inte förstod det.

"Vilken slags svartvit färg". Det var så det stod. Jag tyckte det var en rolig formulering.

Därifrån till att prata om nyanser av svart blir steget långt för mig - framför allt när svart inte är en färg.

Jag tyckte formuleringen var rolig. Mer än så var det inte.

En svart färg är svart bara i ett kolsvart rum. För människans öga! Vissa djur kan se där också. Under dagen en svart yta kan få oändligt antal variationer beroende på om ljuset är direkt, indirekt, skugga.
 
En svart färg är svart bara i ett kolsvart rum. För människans öga! Vissa djur kan se där också. Under dagen en svart yta kan få oändligt antal variationer beroende på om ljuset är direkt, indirekt, skugga.

Nej, en svart färg är alltid svart. Även om du belyser svart med en strålkastare så är ytan svart.

Även rött upplevs som svart i ett mörkt rum, men blir rött när det är ljust. Mer eller mindre röd, men alltid röd.

Att djur upplever färger annorlunda än vi människor är till föga hjälp - och av noll betydelse - när vi diskuterar fotografering.

Jag tror du pratar om totalt mörker nu, och det gör inte jag. Jag pratar om svart.
 
För att verkligen bidra till diskussionen: några holländare revolutionerade målerikonsten på 1600-talet genom att ha uppåt 30 nyanser av svart på paletten. Plötsligt kunde man se att svart sammet inte alls är svart. Eller hur man nu väljer att se på saken.
 
En svart vadförnågot...? Svart är ju ingen färg, fick jag lära mig av någon tidigare i tråden. ;-)

Jag tror att du ser vad min kommentar refererar till. (om inte, läs den första meningen i det inlägg jag kommenterade)

Svart är fortfarande inte en färg, och det är fortfarande inte jag som kommit på det. ;-)
 
Jag är rädd för att Magnus har rätt. Svart är inte färg, fick jag lära mig på fysiklektionerna. Riktig svart reflekterar inte ljus, inte ens direkt belysning. Om när jag en gång gick i studiecirkel att måla tavlor fick jag lära mig att svart finns inte naturligt omkring oss. Det kan vara väldigt mörkt, men svart är det inte. Läraren hade en för en stund magisk förmåga att identifiera tavlor målade med ett fotografi som förebild och de som målat "live". Alla som målat med fotografi som förebild hade målat med svart. Och när jag listade ut hur det låg till var det ju solklart.

Fotografier blir svarta när inget ljus (eller åtminstone mindre mängd ljus än vad filmen klarade att registrera) exponerar filmen.

Om man skall vika ut sig den saken föresten... Har någon sett de illusoriska bilderna med schackbräde i solljus och vit klänning i skugga där de svarta rutorna hade exakt samma grå som den vita klänningen?
Edit: Jag hittade en ungefär lika bra... http://www.smart-kit.com/s371/excellent-optical-illusion-by-mit-professor/

och beviset: http://web.mit.edu/persci/people/adelson/checkershadow_proof.html
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.