Pej skrev:
Om omfånget saknar betydelse så skulle jag vilja se dig göra samma sak med en diafilm... Vi säger samma sak fast med olika ord men det spelar ingen roll eftersom det inte hjälper frågeställaren.
Jag skulle fortfarande inte normalframkalla en två stegs pressad Tri-X från en ishockeyrink.
Aha.
Jo det kan vara lurigt med termer ibland.
För mig är omfånget i en film dess förmåga att bevara tonskillnader i olika svärtade delar.
En T-max 100 har stort tonomfång. Det betyder att trots att motivet har enormt hög kontrast, kanske en mörk port i skugga till en vitklädd brud i solljus, så kan filmer registrera detaljer i alla delar.
I praktiken betyder det att om jag exponerar rikligt, för att få detaljer i de mörka delarna, så blir de ljusa delarna väldigt täta på filmen.
Om jag sedan försöker göra en kopia rakt av så går det inte få synliga detaljer i den vita klänningen.
Däremot kan jag ge extra belysning vid kopieringen på dessa delar av fotopapperet för att exponera fram toner. Filmen har ju stort tonomfång och klarar av att registrera detaljer även i väldigt rikligt svärtade delar av filmen.
Två svartvita filmer kan ha samma kontrast men olika tonomfång.
En T-max 100 och Agafapan 25 framkallar jag alltid till samma kontrast.
Men T-maxen har större omfång vilket gör att den kan plocka fram detaljer från alla delar av ett motiv med hög kontrast, så länge jag inte underexponerar förstås. Agfapanen kan jag efterbelysa i evigheter i mörkrummet, det går ändå inte att plocka fram detaljer ur den tidigare nämnda brudens klänning.
De flesta moderna filmer har stort tonomfång och klarar av besvärliga motiv. Det ställs dock vissa krav på mörkrumsarbetet för att kopiera fram detaljer och toner ur de täta negativen.
Vissa filmer är bättre och andra sämre.
T-max 100 är den som bäst klarar av kontrastrika motiv, en film som Tri-X har lite svårt med detaljer i de ljusaste delarna vid riklig exponering av fimen.
Vad jag menar är att för dessa bildexempel från hockeyrinken så har framkallningen ingen påverkan på filmens tonomfång. Kan filmen registrera toner så gör den det oavsett om man framkallar mjukt eller hårt. Skälet till att normalframkalla när motivet är av hög kontrast är endast för att göra det möjligt att kopiera på normalt papper.
Endast vissa äldre filmer, kanske en del öststatsfilmer, kan ha problem med att registera toner i hela omfånget av högkontrastmotiv. Att framkalla till högre kontrast hjälper inte om man vill plocka fram toner som filmen inte kunnat registrera.
Vanligen är det mörkrumstekniken/skickligheten som avgör hur mycket nyanser/detaljer man kan locka fram ur filmen.
Men, grundsvaret på grundfrågan är att korta av framkallningstiden nästa gång det drar ihop sig till hockey.
, vill tacka alla för råden jag fått, gjorde en liten mix av de och minskade tiden + agiterade mindre vilket gav betydligt bättre resultat på rullen jag sparat från träningen, testade samma på rullen med min svägerskas nya bebis
