Personligen ser jag bara en anledning till att använda stående framkallning, och det är när kontrasten i motivet är så pass extremt stor att normal framkallning inte ger teckning i hela skalan nog för att kunna kopieras i mörkrummet, utan att kontrasten i bilden blir för platt och låg när även högdagern får teckning. Man kan då även prova att framkalla normalt ungefär halva tiden och låter sedan filmen stå i framkallaren utan agitering den sista halvan. Då framkallas inte högdagrarna alls (där är mycket silver som det krävs agitering för att det ska framkalla), utan bara mellandagrar och skuggor. Högdagrarna blir då inte lika täta i negativet som vid normal framkallning och man kan få fram detaljer på mörkrumskopian även i de ljusa partierna. Jag tror att framkallare typ Rodinal som är högkoncentrerade och framkallar på ett annat sätt än de vanliga utjämningsframkallarna är mindre lämpliga att använda med denna metod för stående (eller halvstående) framkallning, för att få denna effekt med mindre framkallning i högdagern. Möjligtvis kan man späda den ganska kraftigt för att få utjämningseffekten, men jag tror t.ex D-76, X-tol m.fl utjämnande framkallare lämpar sig bättre för detta.
Om man enbart scannar sina negativ blir behovet att använda stående framkallning betydligt mindre. Både vid scanningen och efterarbetet i datorn kan man då lättare hantera stora kontraster för att få teckning i bildens alla delar, än vad som är fallet i mörkrummet. Jag tror de flesta inte kan se särskilt stora skillnader eller effekter med stående framkallning, utan det är nog mest en modesak som låter lite finare än vanlig framkallning med agitering. Att det inte skrivs och talas om det så mycket tror jag beror på det, de flesta ser ingen större nytta med det, annat än i det fall jag skrev om ovan.
En negativ effekt med stående framkallning (om man nu inte vill ha den), åtminstone med finkorns- och utjämningsframkallare vad jag känner till (Rodinal-typ är jag osäker på), är att kornet växer till i storlek, eller rättare sagt blir skarpare pga accutanseffekten. Ju mer man agiterar desto finare (mjukare blir kornet), och med en framkallare som innehåller mycket natriumsulfit (t.ex D76 och Microdol-X) kan man vid för mycket agitering totalt sudda ut skärpeeffekten i bilderna, så att det ser luddigt ut. Därför måste jag ifrågasätta det som skrivs i en av de länkade artiklarna ovan angående stand development: "This can produce a negative that is well balanced between the highlights and the shadow detail, with super smooth grain, Det är precis tvärtom så vitt jag känner till med finkorns- och vanliga utjämnigsframkallare, kornet blir mera åt det superskarpa hållet.
