Apropå moral och vad som är oetisk. Läste för två veckor sedan om upprullningen av Terje Hellesös bildmanipulationer, läste det som en roman under en veckas tid. Läste flera trådar parallellt (timme för timme), upprullningen på Flashback, dom trådar som fanns här samtidigt på FS, och sedan när det blev ett faktum och reaktionerna här på FS.
Tyckte ett tag att det nästan var lite obehagligt, alla fördömanden av "12-åringarna" på FB som framställdes som direkt okunniga av den kunniga expertisen här på FS.
Det som gav läsningen en extra dimension, är att man visste svaret. Ungefär som en bra film, där vet om den skyldige och man väntar på upplösningen, kommer den på nästa sida på FB eller sidan därpå?
När jag läste om det här dramat, tänkte jag på mytomani, psykopati och sekterism. Att så uppenbara saker kunde få passera, att folk med 40-50 års erfarenhet av foto inte kunde se det uppenbara, det får mig och tänka på drag av hjärntvätt. Nu handlade det om fotografiska bilder, tänk om det istället hade handlat om politik eller politisk maktutövning.
Radiodebatten bara någon vecka innan avslöjandet med Gunnar Glöersen är ju helt underbar, ett stycke samtidshistoria som borde vara en del i vilken psykologutbildning som helst. Att någon kan ljuga så uppenbart och totalt iskallt, när det är så uppenbart att det kommer att spricka. Jag får rysningar.
När det sedan avslöjas, då backar Terje inte mer än vad som är nödvändigt, - det var bara några få bilder, - det var några fler bilder, - det var alla 94 lodjursbilderna, - det gäller bara lodjursprojektet, - bara bilder under 2011 osv.
Läste en förklaring att Terje hade sett lodjuren i Mullsjö och ville förekomma sina egna bilder som skulle komma. Vet inte om han fortfarande hävdar att lodjuren fanns i Mullsjö?
Sveriges radio, debatten
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=4671014
Sveriges radio, - bara några få...
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=4678238
/Ulf