Fast just när det gäller AF brukar Canon vara världsledande. På det gamla sättet. Och en del av deras senare utveckling har ju gått ut på att få till fasdetekterande AF på sensorn, utan att "sno" utrymme från bildskapande pixlar. Att det är en bättre grundidé än att avsätta sensorutrymme till AF är självklart. Jag har nu en kamera (
1DX Mark II) med Dual pixel AF, så jag kan se hur det fungerar. Men jag kan inte direkt jämföra det med någon annan tillverkares kamera, eftersom jag är en sån där stackare som bara har Canon. Dessutom fungerar det förstås bara i live view, då min kamera är en spegelreflex. Så jag använder inte dual pixel AF mer än när jag är tvungen, typ om jag av någon anledning måste använda live view, eller försöker mig på att spela in video på kameran. Det har sina begränsningar, men till skillnad från den förra kameran (
1DX) är de inte lika koncentrerade till att hålla skärpan rätt.
Jag tänkte mer på att om de får bekymmer med att klura ut var ögon finns på folk, eller exponeringsmätningsrelaterade ting på sensorn. Utan att ha tittat inuti en EOS R antar jag att sådana ting kommer direkt från bildsensorn nu. Till skillnad från i exempelvis en
1DX Mark II, där exponeringsmätning, letande efter ansikten att fokusera på (eller andra former och färger i bilden) och fokuseringsmätning normalt görs med andra sensorer än just bildsensorn. Just
1DX Mark II använder även IR-känsliga sensorer för att hålla koll på vart folk tar vägen i bilden. Sånt blir ju värre på en bildsensor, som har ett IR-filter framför sig.
För c:a 19 år sedan var digitalkameror fortfarande i sin linda och jag tror det är fel att förvänta sig att en strategi från då fortfarande ska gälla. Få, om någon fotar med digitalkameror så gamla.
Jag tänkte närmast på att ibland är det bra att ha en egen sensorfabrik. När den är bättre än alla andras.