Teodorian
Aktiv medlem
Jag har testat att fotografera samma motiv med min D3:a med 24-70-objektivet på 70 mm i såväl FX-som DX-formatet. Jag har ändrat till DX-läget i kameran och ändrat avståndet till motívet.
Några iakttagelser är att systematiska skillnader uppstår i exponering, tonkurva och vitbalans mellan fotograferingarna i FX- respektive DX-formatet. Jag uppfattar det som att olikheterna är störst beträffande vitbalansen. Skillnaderna kan förstås justeras i efterhand i en rawkonverterare. Slutsatsen är att om man kör i M-läget går det inte att bara ändra till DX-läget och med automatik få korrekt exponering och vitbalans utifrån FX-läget. Detta fenomen observerade jag aldrig med min D2X när jag använde HSC-läget. Ytterligare testning får utvisa om skillnaderna i praktiken är försumbara eller inte.
I övrigt går det att se olikheter mellan formaten i fråga om perspektiv och skärpedjup. FX ger kortare skärpedjup och mer avlägsna bakgrunder medan DX-formatet medför komprimerade bilder.
Exempel 1 (bildbehandlade filer för att få så lika utseende i färg och kontrast som möjligt) :
Några iakttagelser är att systematiska skillnader uppstår i exponering, tonkurva och vitbalans mellan fotograferingarna i FX- respektive DX-formatet. Jag uppfattar det som att olikheterna är störst beträffande vitbalansen. Skillnaderna kan förstås justeras i efterhand i en rawkonverterare. Slutsatsen är att om man kör i M-läget går det inte att bara ändra till DX-läget och med automatik få korrekt exponering och vitbalans utifrån FX-läget. Detta fenomen observerade jag aldrig med min D2X när jag använde HSC-läget. Ytterligare testning får utvisa om skillnaderna i praktiken är försumbara eller inte.
I övrigt går det att se olikheter mellan formaten i fråga om perspektiv och skärpedjup. FX ger kortare skärpedjup och mer avlägsna bakgrunder medan DX-formatet medför komprimerade bilder.
Exempel 1 (bildbehandlade filer för att få så lika utseende i färg och kontrast som möjligt) :