Skärpan Nikonoptik + D2x

[Mankan G]

Ber om ursäkt för tonen i mitt tidigare inlägg. Var väl lite för trött för att för sjuttioelfte gången diskutera detta ämne. Och då borde jag med ålderns rätt helt enkelt struntat i det.....Jag är ju lastgammal...41 år

Digitalt vs kemiskt och dess själar eller kvaliteter har jag en helt annan erfarenhet av. Observera att jag inte diskuterar absolut teknisk kvalitet nu. Alltså inte den kvaliteten som kameran kan fixa utan den kvalitet som personen bakom kameran åstadkommer. För mig så är det tvärt om. Både utvecklingsmässigt och ekonomiskt.

Jag har oxå tämligen lång erfarenhet av foto. Började som 14 åring med att framkalla svartvita bilder i en studiecirkel arrangerad av någon organisation som jag inte kommer ihåg namnet på. Under de kemiska åren så begränsade ekonomin, eller frun om du så vill , min uteckling. Var tvungen att hushålla med exprimenterandet. Tyckte att det var jättekul givetvis men någon större konstnärlig utveckling var det inte fråga om. Mest semesterbilder och en mängd bilder på barnen. Då och då plockade jag fram min gamla förstoringsapparat och lekte en del. Lärde mig zonmetoden, i och för sig använde jag mest Lars Kjellbergs förenklade sådan. Men fortfarande ryms mina exprimenterande bilder i en liten väska på vinden.

När jag bytte till digitalt hände det massor. Jag fick möjlighet att leka mycket mer utan att ha oket runt halsen att varje tryck kommer att kosta pengar. Visserligen trycker jag avsevärt mycket oftare på knappen men jag slänger oxå massor av misslyckade ideér och bilder. Men det är här det roliga kommer. Samtidigt som jag har fler dåliga bilder rent antalsmässigt så har min "hitrate" av riktigt bra bilder gått upp ordentligt. Jag har även en massa bilder i arkivet som jag anser vara riktigt bra rent bildmässigt vilket jag inte hade tidigare. Och nu avser jag inte bilder på barnen. Jo dessa oxå givetvis men jag avser mer bilder som jag inte tidigare såg. En blomma, en snygg vinkel på något i övrigt ointressant, en skugga, eller vad det nu kan vara. Jag är helt säker på att dessa är helt relaterade till mitt mer frekventa fotograferande. Jag "läser" bild på ett helt annat sätt numera och kan se "bilden" i ett motiv. Säkerligen hade det kommit fram även utan digitaltekniken men det hade garanterat tagit längre tid.

För övrigt så håller jag inte med dig om att det är billigare med digitalt Under min kemiska era så hade jag några få fasta gluggar och höll mig till en FE, F601 och en F80, alla utom F80 köpte jag dessutom begagnad. Hade några andra kameror tidigare men de räknar jag inte hit. Sedan digitala kom in i mitt liv så har utgifterna stegrats avsevärt. Började med en Olympus 3000Z. D100, D70, D100 igen, D2X och nu D300. Min arsenal av objektiv består av 12-24, 17-55, 18-200, 18-70, 80-400, 70-200, 85mm f1,4, Zeiss 50:a, 10,5 samt en racka äldre fasta gluggar och säkerligem några jag glömt. Dessutom har jag givetvis haft andra gluggar före dessa som jag sålt under tiden gång. Sedan kommer allt det sekundära. Datorer, mjukvaror, lagringsmedia etc.... Om du är en semesterfotograf så stämmer det säkert att det är billigare men inte alls i mitt fall..... men kul är det!!!

 

[Thunderbird]

Jag var inblandad i ett par liknande diskussioner (Digitalt vs Analogt) för ett par år sedan. Det jag till slut kom fram till är att det är som att jämföra rörförstärkare med transistorförstärkare.
Inget låter bättre än det andra, bara olika. Rörförstärkare har, liksom den analoga bilden, an "mjukare" framtoning, medans transistorförstärkaren, likt den digitala kameran, är lite vassare.

Dock är detta bara min uppfattning, jag kan ju vara helt ute & cykla.

/ E

 

[perstromgren]

Thunderbird skrev:
Jag var inblandad i ett par liknande diskussioner (Digitalt vs Analogt) för ett par år sedan. Det jag till slut kom fram till är att det är som att jämföra rörförstärkare med transistorförstärkare.

Nej, för tusan, det finns en mycket mer närliggande diskussion: analogt vs digitalt ljud! Exakt samma termer dyker upp också: mer upplösning, själ, etc.

I fallet ljud är det färdigsnackat: det går inte att skilja en helt analogt upptagen inspelning ifrån en som passerat et digitalt steg. Samma test borde man kunna göra med ett foto: går det att skilja ett neg som är kopierat till papper ifrpn ett neg som är skannat med kameraupplösning (säg 10Mpixel) och därefter utskrivet på papper?

Själlöst eller inte, jag kör digitalt. Den som föredrar film bör hålla sig till det.

Ålder: 53 år.

Per.

 

[Mankan G]

Klart att jag hör skillnad på analog repsektive digital musik.....det knastrar ju för tusan om mina gamla LP skivor :-D

Du har givetvis helt rätt. De allra flesta av oss hör nog ingen skillnad. Samma sak med bilder. De allra flesta ser förmodligen absolut ingen skillnad på slutresultatet, en utprintad blid vill säga. Dessutom är det ju ytterst få bilder som inte blir digitaliserade idag.

Alla negativ som skickas på framkallning i någon form av maskin blir ju digitaliserade. Dia? Visst i sitt original men så fort som det skall användas så skannas det numera. Förutom de bilder som man gör hemma i sin egen förstoringsapparat så är det nog ytterst få kommersiella bilder som aldig hamnar som ettor och nollor. En och annan utställningsbild som går via någon specialicerad firma finns säkert men då är det ingen kvalificerad gissning att det kostar fläsk.....

Visst finns det undantag från mina regler ovan....Och visst har jag sett kopior som varit helt enastående kemiskt tillverkade men jag jag tror att det är mer upp till hantverkaren än mediet i sig själv. Mina egna försök var ju inte i närheten av de stora trots att vi använde samma grundmedie, dvs film. Jag uppnår mycket högre kvalitet numera tack vare att jag behärskar datorer bättre än vad jag gjorde med kemikalier....

För mig så är det mest två faktorer som gjort att jag föredrar det digitala: Mediet är direkt. Tycker det är mumma att kunna ta en bild och sekunder senare leka med den på datorn eller ha en kopia utskriven.Anledning två är att det är enklare att exprimentera med bilderna i digital form. Datorn finns där hela tiden vilket inte förstoringsapparaten och kemikalierna gjorde. Visst är det nästan magiskt att se hur en bild uppenbarar sig i halvdunklet i sina kemikaliska bad men det är för krångligt.

Ytterligare en egenskap som gör att jag helt lämnat kemin är att mina alster är mer tillgängliga i digital form. Analoga bilder måste framkallas för att kunna beskådas på ett bekvämt sätt. Visst dia men det är inte bekvämt... Mina digitala bilder har jag i ett arkiv på datorn. Lätt sökbara. Om vi pratar om de bilder jag har för provat bruk så har jag ett antal favoriter hängandes på väggarna. Jag byter ut dom med jämna mellanrum mot nya. De nya aspiranterna till favoriter finns där lätt tillgängliga hela tiden......

Sen sist och inte minst så tycker jag att det är roligare med digitalt och detta beror helt o hållet på ovanstånende argument.....Själva mediet är helt egalt för mig. Det kanske kommer ett nytt medie om 275 år som gör att det blir än roligare och då byter jag väl igen..