En kompis till mig (i sann Sven Melander-anda) var på scoutläger i unga år och hade kameran i japansk turistfattning (halshäng ner mot magen) och relativt lång rem så kameran med tillhörande objektiv befann sig i livremshöjd. Det var inte allt för varmt ute så efter att ha tagit på sig kameran så hade ylletröjan som täckte över hela paketet. Vid lägerelden infann sig tydligen ett viss gemytlig stämning för nämnde kompis då han kunde ses stående och gunga lite lätt fram och tillbaka med sin putande front.
Själv bär jag kameran lite olika beroende på objektiv och situation. Vanligast är att jag har remmen lindad kring handleden och kameran i näven redo för att klämma av. Vid transport med 70-200:at så bärs den oftast i stativfästet. Det händer att den får åka som en axelväska (vanligt förekommande om jag har en kamera i näven redan), men aldrig japansk turistfattning.
Att imponera med objektiv är inte något som faller mig på läppen, men jag har märkt att det snarare är motljusskyddet som står för impotensen (eller heter det imponeringsfaktor). Däremot så brukar jag använde 70-200:t för att lättare ta mig in på evenemang då jag saknar presskort. Ett grått objektiv säger mer än tusen argument.