Håller med.
Skillnaden mellan Fuji och Sony (som jag uppfattar det) är ju att Sony letat sig fram till några olika sätt att kunna träffa nästan hela målgruppen "entusiaster": A5100 för budgetkunder, A6300 för actionfoto, A7S för videonördar, A7R för landskaps- och studiofofografer och så universialkameran A7 för dem som inte kan bestämma sig. Medan Fujifilm siktat på en bestämd nisch inom entusiastsegmentet (ibland lite elakt kallad "gubbkameror"
Håller med i att Sonys strategi är lite ofokuserad i att de ofta skjuter väldigt brett, och sedan ser vad som träffar och fastnar på väggen. Lite som Samsung opererar på mobiltelefonisidan (väldigt lik strategi), och kan absolut vara ett framgångsrikt koncept.
Till skillnad ifrån Sony på kamera sidan, och Samsung på telefonsidan, så känns ju tillverkare som Apple och Fuji betydligt mer fokuserade och målmedvetna i sina strategier och modellprogram.
Nu har jag inte fyllt 50 än (om det är där gränsen för gubbe går?), men får nog räkna i mig i de som tilltalas av enkelheten i vreden och koncepten bakom hus som Fuji och Leica, då jag själv växt upp på den tiden och med den typen av kameror.
Det sagt så har jag ingen statistik på köpare av Fuji och dess demografi. Vet bara att det även är många yngre personer, som inte växt upp med de äldre kameror som de anspelar på, som gillar Fuji och retrolooken och den trenden. Förmodligen samma personer som även tycker det är lite trendigt med vinylskivor, fast de heller aldrig växt upp med det.
Fick själv låna en X-T1 av en ung kollega på mitt jobb som var väldigt entusiastisk över sin kamera och objektiv. Det var själv starten på mitt intresse för Fuji (innan så hade jag nog mest sneglat på Sony).
Den målgrupp som Fuji själva berättat att de själva fokuserat på, med modeller som X-100-serien, X-Pro-serien och X-E-serien, är gatufotografer.
Däremot har jag inte hört någon diskussion ifrån Fuji rörande vilken demografi dessa gatufotografer skall tillhöra. Tror att de tänker sig den marknaden rätt brett oavsett ålder, kön och nationalitet.
De vill nog helt enkelt bli/vara den digitala tidens motsvarighet till vad Leica är/var (nu är de ju lite mera "upper class" och design/mode än vad de var för länge sedan).
Resten av den spegellösa marknaden försöker de nog tillgodose med modeller som X-T1 och X-T10 (för de mer kräsna köparna) och X-M och X-A för de lite mer priskänsliga konsumenterna.
Vad deras strategi och användarmålgrupp med dessa ikke-gatufotokameror exakt är där vet jag inte, men det kan ju vara intressant att försöka ta reda på (vet att de iaf medvetet undviker att konkurrera med Canon/Nikon DSLR på den mer professionella sport/action-sidan).
Känns som om Olympus kanske är största konkurrenten här gällande X-T1 och X-T10, och till viss del kanske några entusiaster hos Sony (men långt ifrån samma breda massa som Sony har och tilltalar).
Annorlunda formulerat: Fujifilm har nog till skillnad från Sony inga planer på att ta en stor andel av entusiastmarknaden, de verkar snarare sikta på att dominera en eller ett par bestämd nischer som de antagligen hoppas att övriga märken tycker är för små för att satsa speciellt mycket på och där de kanske får vara hyfsat ifred. (Nu kan kan väl säga att kameror som Olympus Pen F och Nikon Df är är och krafsar lite på Fujifilms territorium.)
Ser vi på Samsung så följer ju deras objektivutbud ungefär samma mönster som Fujifilms, men det känns mer oklart vem de egentligen siktat på med kamerahusen.
Håller med. Förutom att Samsung saknade uthållighet och långsiktighet i sin satsning, så var de nog lite oklara på vilka kundgrupper de skulle rikta in sig på och positionera sig emot. Reklamen som de körde på TV och i andra media, var ju väldigt generell och kändes som om de ville konkurrera med både Canon/Nikon DSLR:er och Sony spegellösa på samma gång.
Hade Samsung varit mer uthålliga, och kanske vunnit just "hjärta och själ" hos köpare i ett noga utvalt segment som de medvetet riktade in sig på, så tror jag att de hade kunnat lyckats väldigt väl (de har ett enormt tekniskt kunnande med väldigt hög kompetens, och finansiella resurser som få).
