Annons

Pinsamt att fotografera?

Produkter
(logga in för att koppla)
thors skrev:

jag har aldrig testat att ställa på vidvinkel och bara trycka av,men det är ju värt att slänga kameran runt halsen & prova...nån som har någon lyckad bild som exempel (inspiration:)?


Ingen vidvinkel, men här har jag verkligen försökt att ställa mig i vägen för folk. En spårvagn har precis passerat övergånsstället och de hade egentligen inte en chans att komma undan :)

Bild
 
Blyghet och fördomar sitter i mig, inte i omgivningen. Sedan jag fattat att folk ALDRIG vet vad jag håller på med och ALLTID tror det så är det lättare att göra det JAG VILL.
Jag tränar helt enkelt på att inte leva mitt liv som jag tror att andra vill att jag skall leva det.

Om jag vill ta ett foto på någon så gör jag det och bereder mig på att ta smällen; som nästan aldrig kommer. OM någon frågar så får man väl förklara.
Det är nästan alltid enklare än vad jag föreställer mig, inbillar mig.

Ett typiskt exempel. OM jag har druckit alkohol så är det mycket lättare att gå på folk och plåta dom.
Det är nästan ingen som blir arg trots att man är lite dragen.

Slutsatsen är inte att lösningen är alkohol. Istället är den att det är jag och mina fördomar som lägger hinder på vägen.

Ut och utmana dom, du är tuffare än dom.
 
Att fota diskret är en konst o en kul grej emellanåt. Knepen äro många. Ett är förstås att sikta på ett slott eller en gammal ruin o ställa fokus på medmänniskorna. Ofta hukar de sej när de ser att man fotar så man får ta bilderna innan de ser vad som är i görningen.

Ett annat sätt är att hänga kameran på magen o använda trådutlösaren o ett tredje att placera kameran på nåt strategiskt ställe o låta intervalltagningen jobba. Är alltid lika spännande att se vad man fångat i efterhand...

Visst kan man plåta rakt på också, men då missar man ofta det där allra mest spontana o naturliga. Ett bra fototillfälle är att fota publiken på ett evenemang. Kameror kryllar det ändå av, så ingen bryr sej särskilt mycket om åt vilket håll din kamera är riktad o publiken är ofta intressantare än politikern/popartisten som ju ändå alla andra fotograferar ;-)
 
Jag kör gärna med tvåögd spegelreflex för diskret gatufoto.

Den hänger där och väldigt få inser att jag tar kort när jag tittar rakt ner i sökaren. Sen är den så tyst att det inte hörs när jag trycker av.

Alternativet vidvinkel och knäppa utan att titta på 35mm SLR.
 
Har gått igenom diskussionen och förstår de som känner sig något blyga...eller obekväma (uttjatat ord kanske). Har själv fotat några år och känner mig trygg med en kamera i näven eller dinglande på bröstet. Jag tror att jag började med att låtsas vara en fotograf alltså kröp in i en roll, ett jobb (som det ibland blev). Det är ju ingen omkring som egentligen har tillgång till resultatet...om bilderna blivit bra. Alltså man behöver inte betygsättas. Har suttit vid bardiskar och inväntat någon musikartist och då har kameran varit ett bra sällskap. Man kanske planerar fotandet i förväg och ser intressant grubblande ut (har ej kollat, men kan ju få en skön, lite småtuff känsla...här sitter jag och är på väg att fixa ett fotojobb...kanske får sälja nåt osv...)
När jag har fotat enstaka människor relativt nära, så kanske jag har tagit en bild och frågar sedan. Kanske jag berättar vad jag vill använda bilden till...kanske får en adress osv...
Även en del artister som man tror blir fotade lite då och då, kan bli intresserade att få kika på de ev. bilderna.
Men man får ju räkna med att bli nobbad och får ta detta. Utomlands och på längre avstånd får det vara okej tycker jag.
Mitt tips alltså: Fantisera, kryp in i en fotografroll (ingen vet ju om du kommer att bli ett stort namn så småningom), njut och ha det kul.
Som någon skrev...ens anhöriga kan ju tycka att man borde lämna kameran hemma någon gång och inte svansa omkring med den.
Men tänk om man missar en kanonbild! Det törs man ej riskera! ;-) /Ulla
 
Jag gjorde en ful grej
Jag hade ingen film i kameran och ville se en kille som cyklade göra några grymma trick.

-Tja, har du lust att göra något coolt så kan jag plåta lite?

-Ah visst, vänta

killen förbereder sig, upp på bakhjulet, studsar omkring och hoppar ner från en liten hylla

-Tack

-Blev det några bra bilder

-Vem vet...
 
Jag gjorde en ful grej
Jag hade ingen film i kameran och ville se en kille som cyklade göra några grymma trick.
LOL, skulle man kunna göra en sketch av, men då ska förstås killen ramla och slå sig fördärvad och med sina sista dödsrosslingar fråga fotografen "b-b-blev det å-å-åtminstånde några bra b-b-bilder?" ;)
 
wsaar skrev:
LOL, skulle man kunna göra en sketch av, men då ska förstås killen ramla och slå sig fördärvad och med sina sista dödsrosslingar fråga fotografen "b-b-blev det å-å-åtminstånde några bra b-b-bilder?" ;)

*haha* "Hur man gör för att få en cykel nedtryckt i halsen..." :)
 
Man gapar stort och bänder upp käkarna med pedalen. Vilja våld och vasselin :)

Han hade faktiskt hjälm och diverse andra skydd. Bra tänkt, modigt.

JAg är för feg för att ha cyklehjälm, och kör på som en dåre
 
Aha, saker och ting får sin naturliga förklaring!
Det är alltså vid tidspunkt x jag kommer släntrande med min kamera - lyckligt ovetande om tidigare förvecklingar. Inte undra på att jag råkar ut för käppsvingande galningar, utskällningar, hot med polis, attackhundar och torpeder...! ;)
 
Per Crona skrev:

JAg är för feg för att ha cyklehjälm, och kör på som en dåre

Bra trend som spritt sig till skidbackarna! Hjälm alltså... Nu åker alla coola snowboardåkare med hjälm, barnfamiljer, ungar etc. Jättebra! Dessutom så är hjälmarna snygga nuförtiden, inte alls de där rymdhjälmarna längre. Dock kostar de riktigt snygga runt 1000:-... dyrt om man är en hel familj... :-/ Men värt det så klart.
 
Jag kör med en spegelblank silverhjälm när jag cyklar.

Utan den hade jag nog dött när jag vurpade i september förra året.
Klarade mig med spräckt lunga, brutna revben, blåmärken och många sömnlösa, svettiga nätter där det tog fem minuter bara att lägga sig ned i sängen.
Tog två månader innan doktorn tillät mig att börja motionera igen.

Nämnde jag förresten att jag jobbade efter en vecka?
 
Tipset från mig när det känns pinsamt att fotografera, se dig själv i rollen som fotograf. Du är på uppdrag av Wallpaper att fånga ”editorials”, stämningsbilder som ger en känsla av stadens puls.

Så gör jag när jag fotograferar främmande människor.
 
mipert skrev:
... stämningsbilder som ger en känsla av stadens puls.

Du missade stämningsbilden när jag jagades av en rasande svart jordnötsförsäljare i New Orleans!
Hann inte kolla stadens puls, men min var då uppe i 200+! (Hade gett vadsomhelst för en hjälm, med eller utan silverglans, vid det tillfället!) :I
/Gitte
PS. Det var alltså käppsvingaren jag nämnde i tidigare inlägg.
 
ha, ha... en dag i Gamla Stan dök en tjej på mej på Stortorget o menade att jag plåtat henne när jag nyss passerat henne. Det blev lite diskussion där, jag frågade henne varför i hela friden jag skulle plåta just henne av alla människor. Hon blev mej svaret skyldig... Om jag plåtat henne!? tja... vad tror ni ;-)
 
Klart KG plåtat henne, men han är ju nu ett proffs som plåtar förstasidorna till kvällstidningarna... :)
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.