PerFogelberg skrev:
Det är lätt att se om någon inte vill vara med på bild. Oftast ser de dig innan du ser dem. Kameraskygga människor går gärna omvägar runt fotografer.
Jag brukar inte smyga med att jag fotograferar. Då kommer det inte heller som någon överraskning att man kan hamna på bild.
Jag tycker det är jättesvårt att fota med människor runt mig. Ibland är det dock sgs oundvikligt. Gillar bla att fota arkitektur och stadsmiljöer och då är det ju naturligt att ha folk med i bilden.
För en vecka sedan var vi några stycken på fototur för att fota ett nytt, mycket omtalat, jättebygge i Newcastle. Mycket glas, böljande linjer, infallande ljus, balkonger...
Jag, med enbensstativ, strövade runt som de andra och vid ett tillfälle inriktade jag in mig på en vackert belyst balkongrad och pelare. Det stod en kvinna vid en disk i förgrunden (det pågick ett fackföreningsmöte med hundratals deltagare som surrade runt överallt). Hon och en ung man hon talade med bakom disken kom med i bildens nederkant.
Tog ett par bilder och skulle gå vidare när kvinnan fick syn på mig och kameran - och du milde banan vilken verbal attack jag råkade ut för! Det var ytterst pinsamt. HON accepterade inte att bli fotograferad. HENNE fick man inte ta några som helst bilder av. VAD i helsike hade jag gjort, osv, osv. I hög volym, med rasande kroppspråk. Vad skulle jag göra? Riva ut filmen ur kameran (hon var med på två rutor på slutet)? Springa iväg? Förneka att jag fotat henne?
Jag försökte, med det tapprast vänliga leende jag kunde förmå, säga att jag var där för att fotografera den ståtliga byggnaden - vilket ju var sant - men hennes utfall gjorde att det inte spelade någon roll vad jag sa. Hon hörde inte något pga sina egna salvor.
Jag räddades till slut av den unga mannen vid disken som kastade sig in och lyckades tala om för henne att han SÅG att jag inte tagit bild av henne (kameran var riktad uppåt mot balkongernas underlinjer). Utan hans hyggliga ingripande vet jag inte hur det hela hade slutat.
Handgemäng? - smockan hängde i luften. Polisanmälan? - trolig följd av det förra.
Ja, jag tyckte det hela var så obehagligt att jag lomade iväg, låtsat oberörd (så måste en snigel på vild flykt känna sig!), och mitt sällskap insåg att det var slutfotat för dagen. Under hela promenaden till järnvägsstationen och under tågresan hem hade jag kvar en stark obehagskänsla och insåg att jag bör hålla mig till att fota fåglar i trädgården.
Tackolov kunde vi ju skämta om incidenten sinsemellan i efterhand. Konstaterade att jag borde rutit: 'Vad i helsike tror du att jag skulle vilja ta bilder av DIG för? Vad gör DIG så jävla speciell? Här är hundratals personer - varför skulle jag slösa film på DIG, din inbillska och uppblåsta groda!'
Sensmoral: Ska du fotografera bilder med folk på - ta i alla fall med vänner som kan plåstra om dig själsligen efteråt!
/Gitte
*hehe*
