Tänkte försöka ge lite av båda sidor då jag precis bytt från Mac till Windows. Jag utgår från Carlssons punktlista:
[*]Docken, man kommer åt programmen lätt
Docken är en av OS X:s mest kritiserade element. (Läs t ex
Toggnazinis Top nine reasons why the Apple dock sucks)
Själv tycker jag det är rätt skönt att endast se öppna dokument (Windows taskbar).
[*]Dashboard, finns massa bra grejer där
Konfabulator finns för Windows. Oavsett skulle jag inte hålla Dashboard för ett argument att köpta Mac... DÄREMOT saknar jag digitalfotografens väg till Mecka, Automator, i listan. Jag kan lätt säga att jag saknar en motsvarighet i Windows.
[*]Kunna få upp alla fönster bredvid varandra och välja genom att trycka in sidoknapparna på musen
Exposé är en jättebra grundtanke, men jag vill tillstå att implementationen är en katastrof. Visste jag att "Photoshopfönster alltid kommer finnas högst upp till vänster" vore jag nöjd, men så är inte fallet. Exposé positionerar fönster beroende på deras nuvarande position, och tar således död på en av de viktigaste aspekterna i interaktionsdesign: förutsägbarhet.
Jag har stört mig på att animationerna är alldeles för långsamma. Gör man samma rutin några hundra gånger och vet exakt var nästa kryssruta kommer dyka upp är man inte vidare sugen på att vänta på en animation. Jag skulle vilja kunna stänga av dem helt.
[*]Man kan se hur långt en process har kommit genom att bara kolla på docken, t.ex. kan man se hur långt konverteringen i C1 har kommit
Få program stöder detta, precis som få program i Windows faktiskt stöder detta i dess taskbar.
[*]Snygga medföljande skärmsläckare
Sant :>
[*]Listen längst upp ändrar sig beroende på vilken program man använder, det blir inte en ny list för varje program som på PC.
Ett av de mest risade OCH rosade beteenden i Mac OS.
Att diskret byta ut menyn när man växlar program har visat sig ge enorma användbarhetsproblem i de fall programmet man växlar till inte har några öppna fönster. Har man en riktigt stor skärm är problemet än större (då man har ögonen på dockan då man byter program = omöjligt att se toppmenyn). I OS X försöker man undvika problemet genom att i möjligast mån låta programmet skapa nya fönster.
Det som talar för är de användartester som gång på gång visar att Macens toppmenyer faktiskt går snabbare att komma åt än Windows dito, och sitter jag några timmar om dagen använder jag hellre ett gränssnitt designat för experter än ett designat för nybörjare.
[*]Om man väljer att dölja Docken så åker den upp när man drar ner musen, inte som på PC att den bara ploppar upp.
Om jag inte missförstår dig så är detta en inställning. I mitt Windows XP dyker taskbar:en upp så mjukt så mjukt.
[*]Enklare att se vilka processer som håller på och vad som tar processorkraft osv.
Här är jag inte med. Nog är det enklare att trycka ctrl-shift-esc än att bläddra till och starta Activity Monitor...?
[*]Finare ikoner. Ikoner är rätt stora redan från början så kvaliteten blir inte dålig om man väljer att ha dom stora.
Stor fördel Macen - speciellt om man är van att navigera spatialt (vilket vi antagligen alla är...).
Vad gäller snabbhet upplever jag att Windows
svarar snabbare på maskiner med "på pappret jämförbara prestanda". Kanske framförallt vad gäller fönsterhantering och webbsurfning. Min iMac G5 (1 gig ram) känns numera som sirap (dags för ominstallation?).
Om sanningen ska fram är jag bara en dissident som fortfarande hyllar gränssnittet i Mac OS 9... :>
