Otrevliga släktingar(!)

[Per]

Jag har inget emot med att fota på släktens kalas (då slipper jag kanske andra, tråkigare uppgifter..?), däremot uppstår visst gnissel ibland när det gäller hanteringen av bilderna efteråt. Även om jag är lååångt ifrån proffs (jag skulle inte ta drömma om att ta mig an ett bröllop tex), så är jag ändå mån om att visa upp ett gott resultat, och då ingår att ta hem bilderna, sortera i lugn och ro och putsa till bilderna i allmänhet innan jag skickar CD-skivor till släkten.

Skräckexemplet var på släktfästen i sommras, då jag fotade ett par hundra bilder, och min kära svärmor morgonen efter bjöd in hela gänget för en visning av bilderna via TV'n! (korkad som jag var så hade jag demonstrerat den möjligheten tidigare). Efter en hel del gnäll o mutter gick jag ändå med på att plugga in kameran, och inför en god samling släkt och vänner zappa igenom hela minneskortet med osorterade, oroterade och oredigerade bilder..
Hu, vicken mardröm!!

/Per

 

[JohanOlovsson]

Det är helt klart en diskussions möjlighet om detta.. På min NO lektion i Onsdags, så pratade vi om just det här. Man tar väl betalt för sitt "levebröd" annars hur kan man leva på det? hur illa det än känns så måste man ju för att ta sig runt i samhället!

Låt oss säga att vi pratar om någon som har hur många kompisar och så som helst. Om den skulle höra ting som "du tar väl med dig kameran?" och acceptera, då skulle man inte kunna arbeta med det yrket länge till, eftersom att "vänligheten" sprider sig...

 

[F.G.]

Re: Tröst

Att tvingas foto på bröllop etc låter som ett utmärkt sett att slippa sitta och få träsmak och höra det evinerliga malandet som ett bröllop innebär.

"Skåningen" skrev:
Jag finner tröst i att jag är adopterad, så jag har inga "riktiga släktingar"

Man ska inte köpa grisen i säcken...
LOL

 

[lottawe]

Re: Re: Tröst

Att tvingas foto på bröllop etc låter som ett utmärkt sett att slippa sitta och få träsmak....

Den träsmaken får man nog igen med råge hur skön datastolen än är sen när det blir dags för bildhanteringen..

 

[jolsson]

He he he! Jag har tur!
Farsanär en bättre fotograf! så släkten frågar honom, medans han inte har ett så stort intresse i att ta fotouppdrag längre (han har en liten foto firma vid sidan av) så dem ger han till mig!!

 

[incus]

Märker det alltsomoftast att man förväntas ställa upp för sina släktingar / vänner / bekanta inom det yrke som man jobbar inom.

För mig framförallt som datakunnig då. Alla sitter hemma med avancerade datorer och blir förtvivlade över allt som strular.

Men ingen som köpt dessa datorer har råd att köpa tjänsten att få strulet åtgärdat.

Det är nog rätt naturligt att försöka få det gratis, men blir väldigt jobbigt när ett nej inte accepteras. Inte ovanligt att folk blir sura.

Det jag upplever är att väldigt få utav dem man har hjälpt har något att ge tillbaka... gentjänsten uteblir. Så det funkar inte.

 

[KGS]

Re: Tröst

"Skåningen" skrev:
Jag finner tröst i att jag är adopterad, så jag har inga "riktiga släktingar"

åh fan, så du e ingen äkta "af" då *asg*

 

[stranden]

Annars brukar det fungera rätt att säga att "Visst kan jag fotografera, men jag kommer givetvis att ta betalt..", för att få många som ville ha gratisfoto att ofta säga att "Ah, jaha. Vi ska fundera på det."

Sen slipper man ofta.

 

[Ziden]

kan inte låta bli att sälla mig till kören: Som erkänd data-nerd/expert vågar jag inte ens gissa på hur många supporttimmar jag lagt ner i telefon. Eller hemma hos folk som tappat alla sina install-skivor till sin nya dell...

Men nu är jag kall o hård

Skall dock på eget initiativ foto min allra bästa väns bröllop nästa år... fast de går till riktigt studio oxo

// Lazze

 

[hailstorm]

ja... säga nej är tyvärr inte möjligt då jag helt enkelt inte vill ta konsekvenserna av ett nej-sägande... sura miner... inga fler inbjudningar till fester (dock så plåtar jag ändå på hälften så det spelar ingen roll)...

Grejen är att folk inte riktigt fattar att på sin släkts bröllop vill man för i sjutton vara gäst. jag vill se dom gifta sig, äta tårta, leka lekar... FAN! jag har aldrig varit gäst på vare sig bröllop, dop eller dyl...

PS: Att ta betalt är också uteslutet... dom har inte råd helt enkelt... allt gick till bröllopsmaten och lokalen är grats-hyrd...

återigen får jag se mig själv besegrad ^^
Tack för att ni orkar reflektera över mitt gnäll

 

[millimeter]

hailstorm skrev:
ja... säga nej är tyvärr inte möjligt då jag helt enkelt inte vill ta konsekvenserna av ett nej-sägande... sura miner... inga fler inbjudningar till fester (dock så plåtar jag ändå på hälften så det spelar ingen roll)...

När jag spelade fotboll sa tränarn alltid "motståndaren blir bara så bra som man låter honom bli". Säger du nej så är det helt plötsligt möjligt.

Om man inte VILL säga nej så är det en annan sak.

Och allvarligt talat.. om man känner sig tvingad att fota för att folk annars blir sura och låter bli att bjuda en i framtiden, så är det en umgängeskrets jag skulle ta avstånd ifrån antingen aktivt eller passivt. Är man bara med som kameraapa liksom? Såna bekanta är förfärliga.

Men lycka till

 

[hailstorm]

millimeter skrev:
När jag spelade fotboll sa tränarn alltid "motståndaren blir bara så bra som man låter honom bli". Säger du nej så är det helt plötsligt möjligt.

Om man inte VILL säga nej så är det en annan sak.

Och allvarligt talat.. om man känner sig tvingad att fota för att folk annars blir sura och låter bli att bjuda en i framtiden, så är det en umgängeskrets jag skulle ta avstånd ifrån antingen aktivt eller passivt. Är man bara med som kameraapa liksom? Såna bekanta är förfärliga.

Men lycka till

det är ju det som är hemskt... ska jag ta avstånd från hela min släkt? jag vet inte om jag är beredd att´göra det... tål att tänkas på.

 

[j3n5]

Oj va jobbigt det verkar vara för alla att visa upp sin fina kamerautrustning för släkten. Är inte detta typ dagens I-landsproblem?

 

[l-malmqvist]

hailstorm skrev:
det är ju det som är hemskt... ska jag ta avstånd från hela min släkt? jag vet inte om jag är beredd att´göra det... tål att tänkas på.

Det är ibland en svår konst att säga nej till en sån här sak utan att motparten tar illa upp!

Jag personligen har tackat ja till att plåta ex. syrrans student - med bra resultat -- men jag skulle inte fota ex. en släktings bröllop, och jag tror att de skulle förstå mina skäl.

Förklara lugnt att du hellre vill vara gäst, förstår de inte så... tja, vete f*n... låter hårt att ta avstånd från dem bara. Min erfarenhet är att folk ofta surnar till när man sätter upp sina egna gränser, men efter ett tag respekterar dem en mer för det.

 

[zoki]

hailstorm skrev:
Så, hur många har inte fått stämpeln tjocka släktens pressfotograf? Vid bröllop, dop, födelsedagar och i princip alla möjliga och omöjliga tillställningar förväntas man komma och "ta med kameran ok?"(!)

Man blir direkt stämplad gnällsork om man för en gångs skull skulle vilja vara gäst på sitt syskons bröllop... "ställ upp nu, det händer bara en gång i livet" JA PRECIS! Det händer bara en gång i livet och är det då så konstigt att man kanske vill uppleva det som en gäst istället?

My 2cents.

Har du inte funderat på OM du hade ens blivit bjuden ifall du inte var fotograf. Så tänker jag varje gång någon vill ha något fotat.

Sen är jag den ända som har körkort i sällskapet. Gissa hur många gånger jag får dricka ifall vi åker någonstans?

 

[micke_petersson]

Råkade ut för samma sak gällande min kusins bröllop... då han frågade mig om jag inte kunde fota lite åt dom... o jag knäppte på som fan... körde ca 800 bilder totalt på hela ceremonin o middagen, talen, bröllopsdansen, minglet, folket ja allt... när dom fått bilderna på dvd får jag kommentaren... Agneta (min kusins nya fru) blev besviken på dig micke att det inte var mkt bilder på hennes släkt.....
hur fan kan man med o säga ngt sådant?

ja ja... så är det... men jag ska verkligen ha i åtanke det ngn skrev tidigare i diskussionen om att när man behöver ngt så ska man anv. samma argument till dom.... ska bli kul o se reaktionen

 

[JalleS]

Vänta nu... Varför sätter ni likhetstecken mellan att säga nej och ta avstånd från din släkt?

Lite hårt sagt så känns det som att vissa gör detta till ett mycket större problem än vad det är...

Säg nej på ett bestämd men trevligt sätt och förklara varför. Det brukar lösa sig.

--jalle

hailstorm skrev:
det är ju det som är hemskt... ska jag ta avstånd från hela min släkt? jag vet inte om jag är beredd att´göra det... tål att tänkas på.

 

[Aton_]

Det här löser du mycket lättare med upplägget: "Nej tyvärr, ett så stort ansvar kan jag inte ta på mig. Önskar att jag kunde men det är en alldeles för viktig händelse för en fotoamatör. Tyvärr alltså, men jag är inte bra nog." Hehe.

 

[millimeter]

JalleS skrev:
Vänta nu... Varför sätter ni likhetstecken mellan att säga nej och ta avstånd från din släkt?

Lite hårt sagt så känns det som att vissa gör detta till ett mycket större problem än vad det är...

Säg nej på ett bestämd men trevligt sätt och förklara varför. Det brukar lösa sig.

--jalle

Du har rätt! När jag talar om att ta avstånd från släkten så menar jag inte att det är nåt man ska göra, utan att om man inte får säga nej utan att det får den konsekvensen så är något fel (i släkten).

Allt tal om "släkten" får mig att tänka på det där avsnittet av Arkiv X där det bodde en inavlad familj i något lantligt beläget hus. Några bröder hade mamman i en låda under sängen eller något. Usch..

 

[Olsin]

Bosse Parnevik...

Har inte råkat ut för detta, ännu...

Men jag kommer osökt att tänka på då Bosse Parnevik ringde upp Annifrid Lyngstad som Charlie Norman och ville bjuda in ABBA på fest, för att sakta smyga in om de skulle kunna spela en och annan låt, för att sedan fråga om de ville äta i köket eller med övriga gäster...