petter.oj.norman
Avslutat medlemskap
Jag har sett många taffliga försök att beskriva varför normaloptik kallas normal. Den allra fånigaste definitionen är att normalobjektiv har samma brännvidd som sensorns diagonal.
Andra pratar om att det motsvarar vad ögat ser. Och då blir det jättekonstigt.
Många trådar beskriver att olika brännvidd egentligen inte ändrar någonting annat än utsnittet. De beskär bilden olika mycket helt enkelt. Och den tesen är lätt att bevisa. Jag kan göra samma beskärning i efterhand och få samma resultat med två olika objektiv som inte har samma brännvidd. Jag får dock förstora den bilden som är tagen med kortare brännvidd lite mer än den andra..
Jag tror att definitionen av "normal" måste sättas i sammanhanget av den färdiga bildens storlek och betraktningsavståndet.
Om jag tar en bild med ett teleobjektiv, skriver ut bilden i visst format och håller den på ett relativt lång avstånd från ögonen så upplevs bilden fullt normal. Det vill säga. Jag håller bilden så långt bort att ögat bildvinkel till bilden stämmer med objektivets bildvinkel mot motivet.
Om jag gör samma sak men med ett vidvinkelobjektiv måste jag hålla den färdiga bilden ganska nära ögat för att ögats och objektivets bildvinklar ska bli samma, och bilden upplevas normal.
Men eftersom vi normalt sett skulle ha betraktat dessa två bilder från samma avstånd så upplever vi också att bilderna är "förvrängda". Telebilden något ihoptryckt. VIdvinkelbilden med överdrivna proportioner.
Medan en bild i "normal" storlek på "normalt" betraktningsavstånd, tagen med en "normal" brännvidd, ger en bild som upplevs precis så normal som vi såg omvärlden utan kameran.
Jag tror att någon någongång har definerat hur stor den färdiga bilden normalt ska vara och på vilket avstånd den normalt ska betraktas. Utifrån detta har samma någon definerat vad som är en normal brännvidd för en specifik sensor/film-storlek, så att upplevelsen av bilden ska bli normal. Men att denna ursprungliga definition har fallit i glömska och därför svamlas det som det gör i olika trådar.
Blev det rörigt?
Hänger ni med?
Håller ni med?
Petter ...
Andra pratar om att det motsvarar vad ögat ser. Och då blir det jättekonstigt.
Många trådar beskriver att olika brännvidd egentligen inte ändrar någonting annat än utsnittet. De beskär bilden olika mycket helt enkelt. Och den tesen är lätt att bevisa. Jag kan göra samma beskärning i efterhand och få samma resultat med två olika objektiv som inte har samma brännvidd. Jag får dock förstora den bilden som är tagen med kortare brännvidd lite mer än den andra..
Jag tror att definitionen av "normal" måste sättas i sammanhanget av den färdiga bildens storlek och betraktningsavståndet.
Om jag tar en bild med ett teleobjektiv, skriver ut bilden i visst format och håller den på ett relativt lång avstånd från ögonen så upplevs bilden fullt normal. Det vill säga. Jag håller bilden så långt bort att ögat bildvinkel till bilden stämmer med objektivets bildvinkel mot motivet.
Om jag gör samma sak men med ett vidvinkelobjektiv måste jag hålla den färdiga bilden ganska nära ögat för att ögats och objektivets bildvinklar ska bli samma, och bilden upplevas normal.
Men eftersom vi normalt sett skulle ha betraktat dessa två bilder från samma avstånd så upplever vi också att bilderna är "förvrängda". Telebilden något ihoptryckt. VIdvinkelbilden med överdrivna proportioner.
Medan en bild i "normal" storlek på "normalt" betraktningsavstånd, tagen med en "normal" brännvidd, ger en bild som upplevs precis så normal som vi såg omvärlden utan kameran.
Jag tror att någon någongång har definerat hur stor den färdiga bilden normalt ska vara och på vilket avstånd den normalt ska betraktas. Utifrån detta har samma någon definerat vad som är en normal brännvidd för en specifik sensor/film-storlek, så att upplevelsen av bilden ska bli normal. Men att denna ursprungliga definition har fallit i glömska och därför svamlas det som det gör i olika trådar.
Blev det rörigt?
Hänger ni med?
Håller ni med?
Petter ...
