Spegellöshet ger ju - även om man behåller registeravståndet - en möjlighet att faktiskt utveckla mer kompakta objektiv eftersom kraven i konstruktionen av optiken förenklas en hel del. Tyvärr måste de väl tänka på kompatibilitet med äldre modeller, så någon effekt av detta kommer nog inte slå igenom på länge. Många av Olympus-objektiven är 80-90-talskonstruktioner med en wide-converter fastmonterad i bakstycket, så "snabba" är dom ju inte på att uppdatera sig...
"Raljera" vet jag inte, det var snarare ett konstaterande av innevarande verklighet. Varför göra en mellanformatskamera med APS-sensor? Det hade ju faktiskt blivit samma storleksförhållande mellan det som ger bildprestandan (sensorstorleken) och kamerakroppen? Och "högre" är väl inte relevant - area bestämmer ljusmängd - även om jag håller med om att 2/3-formatet som tyvärr är standard är onödigt brett i många sammanhang. Det blir ju bara värre nu när 16:9-kraven börjar komma också... Jag hade gärna tagit en 5:4-sensor, som i en mellanformatare - ännu mer "kvadratiskt" än 4/3.
Och ja, jag anser att både 7D och D300 är för stora de med.
Ordet "crop" som man använder om mindre sensorer betyder inte "magisk ljusförstärkning", det betyder "skära bort ljus så att resultatet blir mindre". Ljusmängd bestämmer bildkvalitet. Sensorupplösning bestämmer krav på optiken.
4/3" kräver att optiken är dubbelt så skarp (dubbelt så många lp/mm vid samma kontrast, halva kontrastförlusten vid samma lp/mm) och fyra gånger så ljusstark (2Ev, två bländarsteg) som det objektiv du använder på en FF/FX för att ge samma bildresultat. Jag ser ingen produktionsekonomisk eller bildkvalitetsmässig vinst med detta.
Det är mycket dyrare att tillverka en 150F/2 än vad det är att tillverka en 300F/4 - och du får faktiskt bättre resultat med 300F/4 på en gammal begagnad 5D än med 150F/2 på den nyaste och bästa 4/3-kameran på samma slutartider. Beg 5D + 300F/4IS = 24.000kr, E30+150F/2 = 10.000kr mer och 1kg mer. Dyrare, tyngre, sämre. Varför?
Samma motsvarighet och samma resultat finns med många objektivexempel. 35-100F/2 är ett ombyggt 70-200 F/2.8 med en strypt wideconverter i baken. Det väger 1kg mer, är mer än 10.000 dyrare och är mindre skarpt än Canons 70-200F/4IS som släpper igenom exakt lika mycket ljus till kamerasensorn. Återigen dyrare, tyngre, sämre. Var finns "fördelen"?
Den enda vinst jag kan se är att göra mindre kameror med som du utrycker det "rimlig, tillräcklig bildkvalitet" - och här ser jag inga logiska problem, µ4/3 är en lysande ide.
Är detta "raljerande" ber jag om ursäkt, men det är min syn på verkligheten. Kan jag få billigare, lättare, bättre i samma paket så tar jag det. Och 4/3 erbjuder i de flesta i verkligheten baserade användningsfall motsatsen - dyrare, tyngre, sämre. Då tar jag INTE det.