◊
Du fotar förmodligen inte raw och svär över de ohemult stora okomprimerade .ORF-filerna från E-400? Du har förmodligen inte ofta använt den gamla USB 1.1 för att överföra de stora filerna till datorn? Du fotar förmodligen inte i dåligt ljus och svär över att det inte går att slå ifrån det enerverande blixthjälpljuset till AF.
Även om de yttre formerna på E-400 och uppföljarna liknar varandra i mycket, så är det främst sensorn med avläsnings- och bildbehandlings-kretsarna som genomgått förändringar sen kameran lanserades vid Photokina hösten 2006. USB 2.0 HI-speed, AutoISO, Auto Gradation (SAT), Trådlös blixtstyrning samt varierbart brusfilter har tillkommit, det senare mycket avgörande för det förbättrade resultatet vid höga ISO jämfört med Kodak-sensorn i ursprungliga E-400. Vidare LiveView, CDAF (
High Speed Imager AF), förbättrat handgrepp, större och klarare LCD (2.7"), samt snabbare slutare (3.5fps) och större raw-buffert (8x.ORF).
Jag har även använt min E-400 tillsammans med långa teleobjektiv (t.ex. 50-200mm & EC-14) på stativ, där jag önskat att jag kunde låsa spegeln för att minimera vibrationerna. Det kom senare i E-410.
Helst skulle jag förstås se att några av knapparna fått kortkommandon, men Olympus vill tydligen att man går in i och lär sig menyerna på E-4xx modellerna.
Ovanstående förbättringar till trots, i rätta händer och förhållanden (100-200 ISO), så är gamlingen E-400 fortfarande bildmässigt lik en fattigmans Leica M8 med en närbesläktad Kodak-sensor. Med matchande optik som t.ex. en
pancake.
Nu kommer även en E-4xx liknande kamera på steroider; Den lilla E-620 som med både artikulerad LCD, inbyggd IS och bättre AF hittills bäst lyckats med att materialisera essensen hos Four Thirds.
P.S: Ha det bra i Indien och hoppas du även får möjlighet att se och fota lite fåglar. Kul att du gillar kameran, vi är nog ett flertal som gör det.
Ref:
