Oärliga säljare
- Trådstartare Justus
- Start datum
melker2001
Aktiv medlem
Ej girig
Nu är du ute och snedseglar totalt, om säljaren har vunnit eller köpt något har inte med slutpriset att avgöra som om jag köpte en blixt till min kamera i USA för 2500:- och säljer den för 3000:- och priset på cyberphoto är 4600:- då är inte jag oärlig ej heller girig bara affärsman
// Håkan
Nu är du ute och snedseglar totalt, om säljaren har vunnit eller köpt något har inte med slutpriset att avgöra som om jag köpte en blixt till min kamera i USA för 2500:- och säljer den för 3000:- och priset på cyberphoto är 4600:- då är inte jag oärlig ej heller girig bara affärsman
// Håkan
Magnus77
Aktiv medlem
Christer:
Ja, då kommer vi in på ett gränsfall till en politisk diskussion. Men det är kanske bra på ett vis - då slipper vi en del missförstånd.
Ungdomlig naivitet kanske är en omskrivning för att (fortfarande) ha uppfattningen att det är moraliskt fel att dra nytta av andras svagheter? I så fall har jag fortfarande den naiviteten.
Du ville att det skulle specificeras vad skillnaden var mellan privat och professionell försäljning.
När jag handlar i en affär, väljer jag den affär som ger mig bäst pris på produkten, samtidigt som jag tar hänsyn till service och andra omständigheter. Affärer eller försäljare som försöker blåsa mig på pengar tycker jag visar dålig moral. Försäljare som gör en skälig vinst har jag däremot inget emot. Det är ju så de tjänar sitt uppehälle. De erbjuder en produkt/tjänst och de som vill, betalar för den. Det är en tjänst som behövs i samhället och vår totalekonomi är uppbyggd kring detta och har möjliggjort vår industriella utveckling.
En privatperson som försöker blåsa mig på pengar, anser jag dock vara värre än en försäljare, eftersom det handlar om att dra in vinst utan ansvar. De lever (oftast) inte på det, lämnar inga garantier och lyckas bara lura de oinformerade eller okunniga. Affärer som kör det spåret brukar inte bli långvariga, eftersom flertalet av oss ogillar den inställningen, samt att det finns organisationer som svartlistar dessa utsugare. Dessa privatpersoner vi pratar om, vet att de inte hade kunnat köra samma stil i en affär, men testar det privat eftersom ingen kan komma åt dem rättsligt.
Professionella försäljare har vissa lagar, regler och etiska principer att följa. En bilhandlare som säljer vrak måste ändå stå till svars för en del. Privatpersoner som gör detsamma räknas som oärliga, men kommer ofta undan.
Om du är av någon politisk åskådning som gör att du tycker det är rätt att lura dina medmänniskor på pengar, till skillnad från att bedriva handel med rimliga förtjänster, skulle jag vilja veta vad det är. Jag kan inte ge dig exempel på exakta procentsummor eller produkter som är "okej" eller så, utan det enda jag vill få fram, är att om du upplever det som om du begär ett "oskäligt" pris, så är den logiska följden av det, att du begår ett etiskt övertramp. Det är upp till var och en att avgöra var gränsen går och om han eller hon bryr sig om sitt eget samvete. (Om det nu finns...)
Ja, då kommer vi in på ett gränsfall till en politisk diskussion. Men det är kanske bra på ett vis - då slipper vi en del missförstånd.
Ungdomlig naivitet kanske är en omskrivning för att (fortfarande) ha uppfattningen att det är moraliskt fel att dra nytta av andras svagheter? I så fall har jag fortfarande den naiviteten.
Du ville att det skulle specificeras vad skillnaden var mellan privat och professionell försäljning.
När jag handlar i en affär, väljer jag den affär som ger mig bäst pris på produkten, samtidigt som jag tar hänsyn till service och andra omständigheter. Affärer eller försäljare som försöker blåsa mig på pengar tycker jag visar dålig moral. Försäljare som gör en skälig vinst har jag däremot inget emot. Det är ju så de tjänar sitt uppehälle. De erbjuder en produkt/tjänst och de som vill, betalar för den. Det är en tjänst som behövs i samhället och vår totalekonomi är uppbyggd kring detta och har möjliggjort vår industriella utveckling.
En privatperson som försöker blåsa mig på pengar, anser jag dock vara värre än en försäljare, eftersom det handlar om att dra in vinst utan ansvar. De lever (oftast) inte på det, lämnar inga garantier och lyckas bara lura de oinformerade eller okunniga. Affärer som kör det spåret brukar inte bli långvariga, eftersom flertalet av oss ogillar den inställningen, samt att det finns organisationer som svartlistar dessa utsugare. Dessa privatpersoner vi pratar om, vet att de inte hade kunnat köra samma stil i en affär, men testar det privat eftersom ingen kan komma åt dem rättsligt.
Professionella försäljare har vissa lagar, regler och etiska principer att följa. En bilhandlare som säljer vrak måste ändå stå till svars för en del. Privatpersoner som gör detsamma räknas som oärliga, men kommer ofta undan.
Om du är av någon politisk åskådning som gör att du tycker det är rätt att lura dina medmänniskor på pengar, till skillnad från att bedriva handel med rimliga förtjänster, skulle jag vilja veta vad det är. Jag kan inte ge dig exempel på exakta procentsummor eller produkter som är "okej" eller så, utan det enda jag vill få fram, är att om du upplever det som om du begär ett "oskäligt" pris, så är den logiska följden av det, att du begår ett etiskt övertramp. Det är upp till var och en att avgöra var gränsen går och om han eller hon bryr sig om sitt eget samvete. (Om det nu finns...)
Johan Okker
Aktiv medlem
Re: Re: Re: Oärliga säljare
Vari består skillnaden menar du?
Du har ju INGEN aning om vad ägaren gjort med produkten under sin ägo, kanske har han höjt värdet genom att ha servat produkten, fått slitna delar utbytta och så vidare..
Du drar - krasst men i allvänlighet menat - för stora växlar på ingenting.
Vari består skillnaden menar du?
Du har ju INGEN aning om vad ägaren gjort med produkten under sin ägo, kanske har han höjt värdet genom att ha servat produkten, fått slitna delar utbytta och så vidare..
Du drar - krasst men i allvänlighet menat - för stora växlar på ingenting.
adrianulander
Aktiv medlem
Men de flesta får ju inte dåligt samvete av att ta mer än de gett för varan.
Ta ett ännu mer hårddraget exempel..
- Du hittar en fin fotoutrustning i skogen.
- Du lämnar in denna till polisen.
- Ingen kommer och frågar efter den, varför du efter tillräckligt lång tid får behålla utrustningen själv.
- Eftersom du aldrig hållt i en kamera tidigare och är helt ointresserad av foto så bestämmer du dig för att sälja den..
Är det då inte moraliskt rätt att ta betalt för den eftersom du själv inte gett en enda krona för utrustningen? Måste du alltså GE bort utrustningen för att inte vara oärlig?
Mvh. Adrian
carpelux
Aktiv medlem
Magnus, jag håller med dig i mycket av det du skriver, men jag tycker du har blandat ihop en del saker.
Det jag reagerade emot var Justus sätt att hänga ut en helt oskyldig person som oärlig. Det enda denna person gjort var att sälja en vara till ett pris som Justus ansåg oskäligt. Den enda grund han hade för detta uttalande var en inlägg i ett diskussionsforum.
Nu är det så att det är helt fritt att sälja varor till vilka priser som helst, så länge du är rättmätig ägare till varan och inte ljuger om varans skick. Detta är ett faktum som finns befäst i svea rikes lag, och man kan ha vilka åsikter som helst om det, men det är ändå ett faktum. Att då gå ut och anklaga någon för oärlighet är mycket omoget gjort, och som tur är nämns inga namn för då hade det rört sig om ärekränkning.
Ang den moraliska ståndpunkten om det är rätt eller fel är det upp till var och en att avgöra. Men att göra sig till tolkningsman och säga det ena eller andra är enligt mitt sätt att se det förmätet.
Som tur är har vi i sverige mycket upplysta konsumenter som själva kan avgöra en varas rätta värde, och då har det enligt mitt sätt att se det ingen betydelse vad säljaren har gett för varan han säljer. De personer som på grund av ålder eller någon oförmåga har svårt att hantera fri handel har antingen någon förälder eller förmyndare som ser till att inga osjysta affärer föregår.
När vi kommer till din tolkning av privata säljare så har du ett språk som tyder på att du anser alla sådana som oärliga. "En privatperson som försöker blåsa mig på pengar" och "Utsugare" är exempel på det språkbruk du använder dig av. Vad gör att du anser alla privatpersoner vara av den digniteten?
Du skriver också att professionella handlare måste följa vissa lagar, regler och etiska principer. Detsamma gäller för privatpersoner anser jag, har du en annan synpunkt där? Och vad är det som säger att säljare Justus skrev onm i sitt första inlägg inte följt dessa?
Min politiska ståndpunk har inget att göra med att jag reagerar på obefogade påhopp, snarar min humanistiska ståndpunkt
Till sist, om jag begär ett oskäligt pris kommer inte varan att bli såld, och blir den det så är det ett skäligt pris.
mvh
Christer
Det jag reagerade emot var Justus sätt att hänga ut en helt oskyldig person som oärlig. Det enda denna person gjort var att sälja en vara till ett pris som Justus ansåg oskäligt. Den enda grund han hade för detta uttalande var en inlägg i ett diskussionsforum.
Nu är det så att det är helt fritt att sälja varor till vilka priser som helst, så länge du är rättmätig ägare till varan och inte ljuger om varans skick. Detta är ett faktum som finns befäst i svea rikes lag, och man kan ha vilka åsikter som helst om det, men det är ändå ett faktum. Att då gå ut och anklaga någon för oärlighet är mycket omoget gjort, och som tur är nämns inga namn för då hade det rört sig om ärekränkning.
Ang den moraliska ståndpunkten om det är rätt eller fel är det upp till var och en att avgöra. Men att göra sig till tolkningsman och säga det ena eller andra är enligt mitt sätt att se det förmätet.
Som tur är har vi i sverige mycket upplysta konsumenter som själva kan avgöra en varas rätta värde, och då har det enligt mitt sätt att se det ingen betydelse vad säljaren har gett för varan han säljer. De personer som på grund av ålder eller någon oförmåga har svårt att hantera fri handel har antingen någon förälder eller förmyndare som ser till att inga osjysta affärer föregår.
När vi kommer till din tolkning av privata säljare så har du ett språk som tyder på att du anser alla sådana som oärliga. "En privatperson som försöker blåsa mig på pengar" och "Utsugare" är exempel på det språkbruk du använder dig av. Vad gör att du anser alla privatpersoner vara av den digniteten?
Du skriver också att professionella handlare måste följa vissa lagar, regler och etiska principer. Detsamma gäller för privatpersoner anser jag, har du en annan synpunkt där? Och vad är det som säger att säljare Justus skrev onm i sitt första inlägg inte följt dessa?
Min politiska ståndpunk har inget att göra med att jag reagerar på obefogade påhopp, snarar min humanistiska ståndpunkt
Till sist, om jag begär ett oskäligt pris kommer inte varan att bli såld, och blir den det så är det ett skäligt pris.
mvh
Christer
Magnus77
Aktiv medlem
Det blir till att märka ord, men jag tycker visserligen att oärlig är något man kan vara även om man inte bryter mot någon lag.
Jag säger absolut ingenting om privatpersoner i allmänhet som säljer grejor. Jag har köpt och sålt många saker och aldrig varit i kontakt med utsugare som jag kallar dem..
De ringer man ju inte... Jag utgår från att vi diskuterar privatpersoner som begär orimligt mycket pengar för sina begagnade saker.
Jag säger inte att min syn på vad som är rätt eller fel är den riktiga. Jag poängterar också att det är upp till varje individ att avgöra när man får dåligt samvete. Men får man inte dåligt samvete när man själv tar emot alldeles för mycket pengar för en vara, pga att köparen inte vet bättre, då hävdar jag däremot att man har ett grundläggande problem. Man klassas som psykologiskt missanpassad om man inte får dåligt samvete när man vet att man skadar en annan människa på ett eller annat vis. Det kallas avsaknad av empati. Allt detta går att läsa om i psykologi.
När jag skriver detta, gör jag mig inte till domare när det gäller summor, pengar eller hur situationerna ser ut i detalj. Jag säger heller inte hur folk "bör" tänka eller vilken politik som bör råda. Detta är helt enkelt något som alla har i sig, instinktivt. Känner man aldrig dåligt samvete, bör man kanske ta sig en funderare?
Att det sedan inte är olagligt, tycker jag inte har med saken att göra. Det vi diskuterar är om det är moraliskt rätt eller fel. Jag försöker att objektivt argumentera för att det verkar som om vissa har en mer liberal inställning till ocker än andra, och att jag anser att ett visst mått av samvete är fundamentalt i oss alla.
Säljer jag något till dig för mycket mer pengar än det är värt, lurar jag dig. Så ser jag på saken.
Detta handlar alltså inte om teorin om utbud och efterfrågan", då flera budgivare är inblandade. Jag kommenterar bara den moraliska aspekten av att man är oärlig som säljare, samma sekund som man bryter mot sitt eget samvete.
Jag säger absolut ingenting om privatpersoner i allmänhet som säljer grejor. Jag har köpt och sålt många saker och aldrig varit i kontakt med utsugare som jag kallar dem..
De ringer man ju inte... Jag utgår från att vi diskuterar privatpersoner som begär orimligt mycket pengar för sina begagnade saker.Jag säger inte att min syn på vad som är rätt eller fel är den riktiga. Jag poängterar också att det är upp till varje individ att avgöra när man får dåligt samvete. Men får man inte dåligt samvete när man själv tar emot alldeles för mycket pengar för en vara, pga att köparen inte vet bättre, då hävdar jag däremot att man har ett grundläggande problem. Man klassas som psykologiskt missanpassad om man inte får dåligt samvete när man vet att man skadar en annan människa på ett eller annat vis. Det kallas avsaknad av empati. Allt detta går att läsa om i psykologi.
När jag skriver detta, gör jag mig inte till domare när det gäller summor, pengar eller hur situationerna ser ut i detalj. Jag säger heller inte hur folk "bör" tänka eller vilken politik som bör råda. Detta är helt enkelt något som alla har i sig, instinktivt. Känner man aldrig dåligt samvete, bör man kanske ta sig en funderare?
Att det sedan inte är olagligt, tycker jag inte har med saken att göra. Det vi diskuterar är om det är moraliskt rätt eller fel. Jag försöker att objektivt argumentera för att det verkar som om vissa har en mer liberal inställning till ocker än andra, och att jag anser att ett visst mått av samvete är fundamentalt i oss alla.
Säljer jag något till dig för mycket mer pengar än det är värt, lurar jag dig. Så ser jag på saken.
Detta handlar alltså inte om teorin om utbud och efterfrågan", då flera budgivare är inblandade. Jag kommenterar bara den moraliska aspekten av att man är oärlig som säljare, samma sekund som man bryter mot sitt eget samvete.
adrianulander
Aktiv medlem
..och vem bestämmer vad det är värt då?
Teorin om utbud och efterfrågan går att tillämpa på alla marknader, oavsett antalet budgivare. Begagnatmarknaden för fotoutrustning är så nära en fri konkurrensmarknad vi kommer. Därför är utbud och efterfrågan en högst applicerbar teori. Det går under grenen mikroekonomi.
Jag anser att så länge man inte undanhåller viktig information om varans skick så har man inget att skämmas för. Priser går upp och ner, och ibland lyckas man göra ett klipp. VARFÖR ska man för den sakens skull sälja sin utrustning till ett pris som är lägre än jämviktspriset?
Mvh. Adrian
PrinsValium
Aktiv medlem
Bara för att man tar mer betalt än vad man gett för en grej behöver ju inte betyda att man tar mer än vad den är värd.
StaffanH
Avslutat medlemskap
För köparen är det värt precis så mycket som han betalar för det, annars är han dum om han köper det.
Sen kan det ju diskuteras hur detta pris förhåller sig till den övriga marknaden. Om det är långt över vad andra säljer för, så får köparen skylla sig själv eftersom han inte kollar runt mer. Kolla bara på prisskillnaden mellan vissa dyrare butiker och internetbutiker.
Sen folk som annonserar ut en tre år gammal digitalare för 80% av priset den kostade för tre år sedan och tror att de ska få den såld till det priset, good luck... och säljer de den till det priset, tycker jag synd om köparen, men han får skylla sig själv.
Många gånger har jag läst annonser här på fotosidan där folk vill ha mer för sina begagnade grejor än vad dom kostar nya i t.ex. tyskland... Får de sålt dem tro?
Staffan
adrianulander
Aktiv medlem
Ja, han får verkligen skylla sig själv! Men å andra sidan får man anta att det är person som värderar en snabb affär högre än ett lägre pris som följd av timmar, dagar eller veckor av prisjämförelse.. Vi funkar olika helt enkelt..
Mvh. Adrian
Magnus77
Aktiv medlem
Jaja.. det verkar som alla är rörande överens om att det är köparen som får skylla sig själv om han är dum och betalar. Alltså; dumma människor får vad de förtjänar. Upplysta människor skall på alla möjliga vägar försöka utnyttja de individer i "marknaden" som inte greppar värdet av vissa ting. Samvete har inte med ekonomiska affärer att göra, utan man ska bara se krasst på saken och försöka göra sig en hacka om det är möjligt?
Det måste vara något fel på mig som på mitt feriejobb på OnOff i somras inte gick ut stenhårt för att sälja 32" Widescreen till gamla tanter, eller rekommendera den bärbara datorn med högst marginal till utvecklingsstörda med okunniga assistenter... Det MÅSTE finnas fler som inte har samvetet att sälja sämre saker dyrt till folk som kämpat i nattskift på fabriker för att köpa familjens hemelektronik...
Det måste vara något fel på mig som på mitt feriejobb på OnOff i somras inte gick ut stenhårt för att sälja 32" Widescreen till gamla tanter, eller rekommendera den bärbara datorn med högst marginal till utvecklingsstörda med okunniga assistenter... Det MÅSTE finnas fler som inte har samvetet att sälja sämre saker dyrt till folk som kämpat i nattskift på fabriker för att köpa familjens hemelektronik...
adrianulander
Aktiv medlem
Men vad du hårddrar och helgonförklarar dig själv! Du är verkligen en jättefin människa, Magnus!
Det handlar inte om att utnyttja folk; förstår inte varför du så gärna vill få det till det?
Vill man sälja något så annonserar man det pris man vill ha och ser sedan om någon är villig att betala det. Blir det inget napp så får man sänka priset tills någon tackar ja.
Varför är det inte lika gärna så att personen i vårt exempel lurade den tidigare säljaren när han betalade 7500 för en kamera som var värd 8000?
Ditt exempel från OnOff är helt irrelevant och närmast oförskämt mot oss som tycker att det här är rättvis marknadsekonomi som har sin gång.
OnOff är väl för övrigt några som tar överpriser och ger extremt dålig service när något krånglar. Att du kan jobba för ett företag som drivs med vinstintresse och dra nytta av att folk inte själva importerar sin tv är helt förkastligt!
Observera att mitt stycke ovan är sarkastiskt och skrivet enbart för att visa att man faktiskt kan se olika på saker och ting.
Varför svarar du för övrigt inte på mina inlägg?
Mvh. Adrian
skägga
Aktiv medlem
Att sälja en vara privat för en högre summa än vad man köpt den för är inget fel .
Fast det är klart att det finns mäniskor som försöker luras & begära överpriser .
Nu är det dock som så att dessa inte lyckas särskilt ofta , vi ÄR väldigt prismedvetna av oss här på jorden .
Om man tittar på blocket , tradera mf så finns prylarna med överpriser kvar , vecka efter vecka , månand efter månad .
Sedan när det gäller många av dessa annonser så är det så att säljaren inte är medveten om att hans nästan oandvända fotoutrustning inte är värd mer än hälften mot när han köpte den .
Så åter igen , det behöver inte handla om att försöka luras .
Om du har en bil som du vill sälja för 10000 .
Din granne är intreserad , men så kommer det en kille& bjuder 20000 tusen .
Inte klåen säljer du den till grannen ?
(man ska för övrigt inte sälja bilar till bekanta, dom blir så sura när dom börjar krångla)
Fast det är klart att det finns mäniskor som försöker luras & begära överpriser .
Nu är det dock som så att dessa inte lyckas särskilt ofta , vi ÄR väldigt prismedvetna av oss här på jorden .
Om man tittar på blocket , tradera mf så finns prylarna med överpriser kvar , vecka efter vecka , månand efter månad .
Sedan när det gäller många av dessa annonser så är det så att säljaren inte är medveten om att hans nästan oandvända fotoutrustning inte är värd mer än hälften mot när han köpte den .
Så åter igen , det behöver inte handla om att försöka luras .
Om du har en bil som du vill sälja för 10000 .
Din granne är intreserad , men så kommer det en kille& bjuder 20000 tusen .
Inte klåen säljer du den till grannen ?
(man ska för övrigt inte sälja bilar till bekanta, dom blir så sura när dom börjar krångla)
carpelux
Aktiv medlem
Det jag diskuterar är det inlägg där Justus på mycket lösa grunder anklagade en person för att vara oärlig, därför att denna person försökt sälja en vara för 500:- mer än vad Justus tror han betalatMagnus77 skrev:
Jag säger absolut ingenting om privatpersoner i allmänhet som säljer grejor. Jag har köpt och sålt många saker och aldrig varit i kontakt med utsugare som jag kallar dem..
Att du inte ringer "utsugare" visar ju att systemet fungerar. Du tar ditt ansvar som köpare och struntar i att kontakta "utsugaren", som därför inte får sin vara såld.
Jag håller helt med dig om det, men som sagt är det inte det vi diskuterar. Diskussionen går ut på att Justus anser det oärligt att ta ut ett högre pris för en vara än man själv gett, samt att han därför kallar personen oärlig.
Ocker betyder att utnyttja någons trångmål, och det är det inte alls frågan om i detta fall. Köparen har en helt egen och fri vilja att bestämma om hu mycket han är villig att betala.
Här håller jag inte med dig. Om jag är beredd att betala det du begär så har vi hittat varans rätta värde. Detta under förutsättning att varan har det skick och egenskaper du har sagt till mig.
Jag som köpare har ett ansvar att ta reda på vad det är jag köper, likväl som säljaren har ett ansvar att tala om felaktigheter och skador på varan som han känner till.
Har du inte uppfyllt detta eller förtigit något som du borde talat om då har du lurat mig.
Sedan är det ju upp till köparen att de funktioner han värderar verkligen finns, så att han inte bara tror de finns. Att göra en lista på vad man förväntar sig, och sedan kolla med säljaren innan köpet slutförs kan spara mycket elände för både säljare och köpare.
Jag har köpt (och sålt) mycket via annonser och mitt intryck är att 99% är ärliga. I de fall det har gått snett har det berott på att jag inte gjort min hemläxa, eller att säljare inte vetat vad han sålt. Det har alltid löst sig med en diskussion. Jag hoppas de som har köpt av mig är nöjda, jag har inte hört något annat iaf.
berga
Aktiv medlem
Tvärtom ser jag dig som en en mycket smart och slug affärsman. Genom att se till att kunden köper det som den behöver så kommer den, eller dess bekanta, tillbaka till dig och köper annat. Säljer du sådant som de inte behöver så kommer de aldrig tillbaka.
Alla försäljare vet att det är billigare att få kunder att komma tillbaka än att locka ny att komma.
Magnus77
Aktiv medlem
"Men vad du hårddrar och helgonförklarar dig själv! Du är verkligen en jättefin människa, Magnus!"
Tack..
"Det handlar inte om att utnyttja folk; förstår inte varför du så gärna vill få det till det?"
Om du väntar på någon som är tillräckligt dum för att köpa något till ett högt pris, vad gör du då?
"Ditt exempel från OnOff är helt irrelevant och närmast oförskämt mot oss som tycker att det här är rättvis marknadsekonomi som har sin gång."
Tycker inte jag.
"Att du kan jobba för ett företag som drivs med vinstintresse och dra nytta av att folk inte själva importerar sin tv är helt förkastligt!"
Jag har svårt att avstå ifrån ett jobberbjudande om jag inte har så många andra jobb att välja mellan. Sedan kan man ändå göra det bästa av saken. Tex försökte jag att erbjuda god service också.
Att jag inte svarat på ditt tidigare inlägg, beror på att du fortsätter att prata micro/makroekonomi från ett icke-humanistiskt perspektiv, när diskussionen handlar om vad som räknas som ärligt eller oärligt. Därför menar jag att din argumentation är den som är irrelevant - inte min. Jag ser den ursprungliga frågeställningen som en etik/moralfråga, men givetvis är det lättare att behandla det som en utbud/efterfråge-sak, eftersom man då slipper fundera över annat än pengarna...
För övrigt är jag för fri konkurrens, frihandel, lägre skattetryck och står nog till höger när det gäller totalekonomin i samhället. Det innebär inte att jag måste förkasta allt som har med samvete att göra. Jag handlar till lägsta pris, är flitig besökare av pricerunner, prisjakt.nu och skrattar ofta åt annonser på blocket. Jag tycker inte att jag behöver förklara allt detta, men gör det ändå, så att du får chansen att inse att allting inte är så självklart.
Tack..
"Det handlar inte om att utnyttja folk; förstår inte varför du så gärna vill få det till det?"
Om du väntar på någon som är tillräckligt dum för att köpa något till ett högt pris, vad gör du då?
"Ditt exempel från OnOff är helt irrelevant och närmast oförskämt mot oss som tycker att det här är rättvis marknadsekonomi som har sin gång."
Tycker inte jag.
"Att du kan jobba för ett företag som drivs med vinstintresse och dra nytta av att folk inte själva importerar sin tv är helt förkastligt!"
Jag har svårt att avstå ifrån ett jobberbjudande om jag inte har så många andra jobb att välja mellan. Sedan kan man ändå göra det bästa av saken. Tex försökte jag att erbjuda god service också.
Att jag inte svarat på ditt tidigare inlägg, beror på att du fortsätter att prata micro/makroekonomi från ett icke-humanistiskt perspektiv, när diskussionen handlar om vad som räknas som ärligt eller oärligt. Därför menar jag att din argumentation är den som är irrelevant - inte min. Jag ser den ursprungliga frågeställningen som en etik/moralfråga, men givetvis är det lättare att behandla det som en utbud/efterfråge-sak, eftersom man då slipper fundera över annat än pengarna...
För övrigt är jag för fri konkurrens, frihandel, lägre skattetryck och står nog till höger när det gäller totalekonomin i samhället. Det innebär inte att jag måste förkasta allt som har med samvete att göra. Jag handlar till lägsta pris, är flitig besökare av pricerunner, prisjakt.nu och skrattar ofta åt annonser på blocket. Jag tycker inte att jag behöver förklara allt detta, men gör det ändå, så att du får chansen att inse att allting inte är så självklart.
Magnus77
Aktiv medlem
Christer: Håller med dig i din argumentation. Tack för ett bra svar. Köper ditt resonemang gällande att hitta "rätt" pris på en vara. Detta förutsätter emellertid att både köpare och säljare har samma möjligheter att "stämma av" marknaden. Annars är ju den ene (ofta köparen) i underläge. Tror vi börjar förstå varandras resonemang nu!
