Nybörjarfundering kring ett 18-55 objektiv

[Tobiasl]

Jag tillhör den växande skara människor som nyligen köpt en digital systemkamera, en Canon 350D. Med denna kamera följde ett 18-55/3,5-5.6 objektiv som verkade vara ett vettig nybörjarobjektiv.

Jag har efter någon månads fotande upptäckt ett "problem" med detta objektiv som INTE är relaterat till den tekniska kvalitén; 95% av tiden är jag ute vid 55 mm och tycker ändå inte att det räcker till utan vill komma "närmare"; jag har hittils inte varit med om jag hittat ett motiv där 18 mm varit lämpligast.

Den naturliga lösningen för mig är naturligtvis att ex. köpa ett 70-200 objektiv, men jag har börjat fundera över hur det kommer sig att många ända verkar använda runt 28-50 mm som "standard"? Vidare vet jag att just önskan att "komma närmare" är vanligt hos nybörjare.

Så frågan är alltså VARFÖR det kommer sig att jag inte använder ex. 35 mmm så ofta? Fotograferar jag på "fel" sätt? Är det kanske en bra idé att ligga runt 40 mm och sedan beskära bilderna? Och i så fall varför?
Naturligtvis kan man gå närmare men det är ju sällan man kan gå så nära man vill.
Dessutom verkar det som om det faller sig naturligt för mig (mer eller mindre omedvetet) att fokusera på detaljer när jag letar motiv, och då räcker inte 55 mm långt.

 

[casting]

Det där är en smaksak, och varierar väl ganska mycket på vilka motiv man gillar mest att fota. Jag gillar ju att fotografera djur och natur (inte landskap) och då förmår inte 18-55 mycket. På min kamera sitter min 80-400 zoom standardmonterad. Sen kan det ju finnas tillfällen när jag byter till vidvinkel också, men som sagt, som standard vill jag ha mer.

 

[RolandM]

Du har valt att fotografera med den brännvidd som du tycker är bäst för dig att fotografera på. Du har fördelen av att du har fått med ett hyfsat objektiv som fixar de flesta situationer så att du kan komma till insikt för en ringa penning vad du saknar. Omvänt om du hade från början köpt alla upptänkliga brännvidder och inte använt dem, hade garanterat varit osmartare.

En fråga som kan vara värd att ställa sig är om det är möjligt att gå närmare, eller om det är utsnittet från en längre brännvidd som behövs. Ett sätt att utröna det är att leta upp kamrat med önskad brännvidd som passar din kamera och prova i verkligheten om det är andra brännvidder som behövs och som bonus få reda på hur bra just den typen av optik är du provar.

Alla motiv kan fotograferas med alla brännvidder. Många fina landskapsbilder har tillkomit med hjälp av tele och omvänt har fina bilder uppstått från vidvinkel. De har olika egenskaper som ger olika bild av samma motiv.

Jag minns själv hur det naturliga var att skaffa tele för att komma närmare. Det visade sig inte alltid vara den självklara lösningen. Idag brukar jag växla mellan vidvinkel och tele. De har båda sin charm. Tele använder jag gärna där det för mig inte är praktiskt möjligt att flytta mig närmare, som t ex fåglar i det vilda. Månen är jag tvingad till tele på, även om det fanns ett gäng amerikaner som körde normalen, fast de grabbarna hade tagit sig närmare...rätt mycket närmare....En annan sak jag märkt är att det för mig går i vågor vilket objektiv som gör motiven mest rättvisa. Var det tele i går, kan det vara vidvinkel nästa gång.

Som svar på din fråga, så tycker jag att du inte behöver vara orolig, det är helt normalt det du gör och inget behöver arbetas bort i beteendet. Jag tror att när du har utforskat en brännvidd kommer du utforska en annan.

 

[dumbo]

Som redan sagts så är det ju en sak som beror på tycke och smak och vad som passar den typ av motiv man själv oftast tar bilder på osv.
Jag har tex min 90mm makro på kameran en stor del av tiden, för att inte säga nästan alltid.
Men jag finner användning för min 18-70 åxå och det är inte SÅ sällan jag landar ner mot 18mm, även om det kanske är vanligare att jag använder 35mm och upp. Ibland har jag kännt behovet av något ännu vidvinkligare än 18mm åxå och jag kommer nog att köpa tex en 12-24 i framtiden.

Sedan handlar det ju lite om att "lära sig" hur olika brännvidder/perspektiv påverkar bilden och använda sig av detta.
Man kanske oftast inte vill ta ansiktsporträtt med en vidvinkel tex, då personen kommer att verka ha en väldigt stor näsa. Däremot kanske det kan vara på sin plats för halvkroppsporträtt för ett reportage (eller varför inte på semesterbilden) där man vill ha med lite av omgivningen i bakgrunden.
Min 70-210 använder jag både när det är motiv som är svåra att nå genom att flytta sig närmare och när jag tex vill ha en väldigt homogen bakgrund.

 

[SixBySix]

Hej Tobias
Jag måste bara säga ett par saker. För det första tycker jag att frågan du just ställt är den vettigaste jag sett här på forumet på ett bra tag. Klart relevant och betydligt mer givande än den 50:e varianten av frågan EOS 350D vs 20D vs Nikon D70 ;-)

För det andra tycker jag inte alltid att brännvidden styrs i så stor grad av motivvalet, utan snarare av bildspråket och fotograferingsstilen som man föredrar.

I en bild med långa brännvidder isolerar man ofta detaljer precis som du själv skrev. Detta har för och nackdelar. En bild kan tendera att bli långtråkig och lite innehållsfattig om man fokuserar mycket på detaljer.

Bilder med vidvinkel blir ofta mer komplexa till innehållet. I vissa fall kan de bli för komplexa och röriga i kompositionen, speciellt om man har estetiken som huvudmål i sin fotografering. D v s att göra en så vacker bild som möjligt. Om man däremot prioriterar berättandet (dokumentär fotostil) eller överhuvud taget innehållet och låter estetiken stå tillbaka, då är "rörigheten" och detaljrikedomen en fördel. Därmed inte sagt att en bild tagen med vidvinkel måste vara ful ;-)

Med vidvinkel får man ofta mer djup och perspektivkänsla i bilden (bl a eftersom man automatiskt får mer skärpedjup och mer perspektivberoende distorsion. Detta är perfekt om man vill visa en detalj, t ex en människa, men placerad i en miljö. Då placeras människan (eller detaljen man vill visa), i förgrunden. Dessutom har man sedan en "mellangrund" och en bakgrund i bilden ju längre in i bilden du ser. Detta ger djup, omgivning och komplexitet till bilden. Se exempel nedan på en duktig fotograf som nästan bara kör med kompaktkameror med brännvidder motsvarande 28-110mm.
http://www.robgalbraith.com/bins/multi_page.asp?cid=7-6468-7844
(Även en intressant artikel som i mycket berör just den frågan du ställde). (Skulle gissa på att bilderna i denna artikel är tagna med brännvidder som följer i turordning: bild1 35mm, bild2 28mm, bild3 50mm, bild4 (sid2) 85mm, bild 5 35mm, bild6 50mm.

Med telebrännvidder saknar man ofta förgrund och bakgrund ,eller mellangrund och bakgrund, eftersom det bristande skärpedjupet och dataljisoleringen effektivt sorterar bort "störande" detaljer.

Hoppas detta inlägg ger några bra nya uppslag och förklaringar. MVH, Niclas Vestman

 

[Tobiasl]

Tack för länken, det var mycket intressant läsning.

Jag uppskattar även övriga kommentarer.

Det blir intressant att se vad som händer de närmsta månaderna, jag planerar att köpa ett nytt objektiv i slutet av året (vill använda Canons cashback-erbjudande) men fram till dess kommer jag alltså använda mitt 18-55 mm; förhoppningsvis lär jag mig under tiden att lättare "se" sitationer där vidvinkel fungerar.
Å andra sidan kanske det är lättare att se dessa situtioner om man också har erfarenhet av långa brännvider, men det får jag i vilket fall så småningom och jag har inte bråttom.