Nybörjarfrågor
- Trådstartare slammis
- Start datum
andm31
Aktiv medlem
Ok, här kommer mitt lilla svar, hoppas att det hjälper?
1) spegeluppfällning, så som jag har förstått det så syftar det till att man på en del systemkameror kan fälla upp spegeln som sitter framför filmen/sensorn innan kameran tar bilden, detta för att då blir man av med en sak som skakar lite. Om man ska ta bilder med långa slutartider så kan det vara bra med så lite skak som möjligt.
Kameran fäller alltid upp spegeln, men med spegeluppfällningen kan du själv göra det långt innan kameran gör det.
2) Olika kameror har olika blixtsyntider. På en vanlig analog kamera så sitter det fina blad framför filmen (mellan filmen och spegeln). När du tar en bild så fälls spegeln upp och bladen flyttar på sig (så filmen blir exponerad).
När du gör detta med blixt så skickas blixtljuset ut väldigt snabbt, så snabbt så att det inte är säkert att de där fina bladen har hunnit flytta på sig än, om man tar en bild då (som med min pappas kamera som har en blixtsynktid på max 1/125s, med 1/250s) så hinner inte bladen undan, dvs. halva eller hela bilden blir svart (för bladen är i vägen). Funkar nog inte på moderna kameror då dessa inte låter en ta en bild med kortare blixtsyntid, men på pappas gamla minolta SRT101B går det.
mvh Anders
1) spegeluppfällning, så som jag har förstått det så syftar det till att man på en del systemkameror kan fälla upp spegeln som sitter framför filmen/sensorn innan kameran tar bilden, detta för att då blir man av med en sak som skakar lite. Om man ska ta bilder med långa slutartider så kan det vara bra med så lite skak som möjligt.
Kameran fäller alltid upp spegeln, men med spegeluppfällningen kan du själv göra det långt innan kameran gör det.
2) Olika kameror har olika blixtsyntider. På en vanlig analog kamera så sitter det fina blad framför filmen (mellan filmen och spegeln). När du tar en bild så fälls spegeln upp och bladen flyttar på sig (så filmen blir exponerad).
När du gör detta med blixt så skickas blixtljuset ut väldigt snabbt, så snabbt så att det inte är säkert att de där fina bladen har hunnit flytta på sig än, om man tar en bild då (som med min pappas kamera som har en blixtsynktid på max 1/125s, med 1/250s) så hinner inte bladen undan, dvs. halva eller hela bilden blir svart (för bladen är i vägen). Funkar nog inte på moderna kameror då dessa inte låter en ta en bild med kortare blixtsyntid, men på pappas gamla minolta SRT101B går det.
mvh Anders
Greve Nickon
Aktiv medlem
Spegeluppfällning använd även för att minska ljudet när man plåta villt. Man ställer helt enkelt in allt i förväg och när en pippi sitter där den ska så plåtar man.
Greven / som aldrig själv har prövat utan bara läst om det.
Greven / som aldrig själv har prövat utan bara läst om det.
avslutat_bj
Aktiv medlem
Blixttider och ridåslutare
På "äldre" kameror exponeras oftast inte hela bildrutan samtidigt, i alla fall inte på kortare exponeringstider. I stället är det en öppning som "löper" över bildrutan genom att två mörka ridåer dras från respektive till.
Om då avståndet mellan ridåerna halveras kommer varje bit av filmrutan att exponeras under hälften så lång tid, utan att själva rörelsen hos ridåerna behöver bli snabbare.
För att kunna ta en blixtbild behöver hela filmrutan nås av blixtljuset, så kortaste blixtsynktid blir lika med den kortaste exponeringstiden som INTE använder sig av tricket att exponera en liten bit av filmen i taget. (Man skulle ju kunna tänka sig att blixten lyser under hela tiden som någon del av filmen exponeras, men den tekniken används aldrig).
Om du har gott om film kan du experimentera och se hur bred öppningen är vid olika tider. Det syns tydligt om man tar blixtbilder på för kort tid - en skarpt avgränsad del av bilden blir bra och resten blir kolsvart.
För "jättelånga" exponeringstider kan man blanda befintligt ljus och en blixt. Om man slår blixten först och sedan låter slutaren vara öppen ett tag kallar man det blixtsynk på första ridån. Om blixten slås i slutet av en lång exponeringstid kallar man det följaktligen blixtsynk på andra ridån.
/Bengt J
På "äldre" kameror exponeras oftast inte hela bildrutan samtidigt, i alla fall inte på kortare exponeringstider. I stället är det en öppning som "löper" över bildrutan genom att två mörka ridåer dras från respektive till.
Om då avståndet mellan ridåerna halveras kommer varje bit av filmrutan att exponeras under hälften så lång tid, utan att själva rörelsen hos ridåerna behöver bli snabbare.
För att kunna ta en blixtbild behöver hela filmrutan nås av blixtljuset, så kortaste blixtsynktid blir lika med den kortaste exponeringstiden som INTE använder sig av tricket att exponera en liten bit av filmen i taget. (Man skulle ju kunna tänka sig att blixten lyser under hela tiden som någon del av filmen exponeras, men den tekniken används aldrig).
Om du har gott om film kan du experimentera och se hur bred öppningen är vid olika tider. Det syns tydligt om man tar blixtbilder på för kort tid - en skarpt avgränsad del av bilden blir bra och resten blir kolsvart.
För "jättelånga" exponeringstider kan man blanda befintligt ljus och en blixt. Om man slår blixten först och sedan låter slutaren vara öppen ett tag kallar man det blixtsynk på första ridån. Om blixten slås i slutet av en lång exponeringstid kallar man det följaktligen blixtsynk på andra ridån.
/Bengt J
