Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Nybörjarfråga om DPI

Produkter
(logga in för att koppla)
Vilket ppi man behöver beror mycket på vilket papper bilden ska printas på. Är det matta papper behövs oftast 180-240 ppi bara. Normala blanka papper 300-360ppi. Kör du på ultrablanka papper kan man ibland se skillnad om du kör på 600-720dpi.

Själv kör jag oftast på 300 ppi på (normala) papper o 240 ppi på matta.
Största problemet jag har är att jag aldrig skriver ut bilder till mina egna väggar, kör bilder bara till kunder. När jag inte var yrkesfotograf printade jag massa privata bilder till väggarna.
 
Vi anger aldrig PPI. Det är något skrivaren räknar ut. Hela frågan handlar om DPI. Du som många andra blandar ihop dem.

Som jag redan sagt kan jag i utskriften skriva in 360 PPI vilket anger upplösningen på bilden och 2400 DPI som anger hur hög upplösning skrivaren skall skall skriva ut.
Det ena är inte lika med det andra.
Detta kan nog vara svårt att förstå för den som inte är van med hela kedjan från bild till skrivare.

Nej Mats, det är du själv som blandar ihop två olika saker, hur bilden sparas (PPI) och hur den skrivs ut (DPI). Den inställning frågeställaren syftar på, dvs den som påverkar med vilken upplösning en bild levereras, är PPI.

Skrivarinställningar, olika fotolabb, olika tryckmetoder, färghantering, antal tryckfärger etc etc. är helt irrelevant i förhållande till ursprungsfrågan, som handlar om hur man ställer in upplösningen och levererar digitala bilder.

En god idé innan du försöker mästra folk, särskilt någon som lever på att undervisa och hjälpa yrkesfolk, är att kolla upp dina egna påståenden.

Här är dialogrutan i Photoshop, kan vi vara ense om att den säger Pixlar per tum (PPI) och inget annat? (korrigerade skrivfel)
 

Bilagor

  • Skärmavbild 2018-12-21 kl. 10.22.59.png
    Skärmavbild 2018-12-21 kl. 10.22.59.png
    207.2 KB · Visningar: 36
Senast ändrad:
Självfallet ...


Jag har inte studerat DPI-värden i metadata så noga, men det är väl ett numeriskt fält, helt enkelt?

Jag har fortfarande inte lyckats inse vad poängen är med att ange en rastertäthet som metadata. Det går ju att räkna ut lämplig rastertäthet för trycket utgående från önskad bildstorlek, antalet punkter i bildfilen. Finns det någon bra tutorial för det här på nätet med vilken jag kan avhjälpa min okunnighet?

Det har historiska skäl OCH prestanda-skäl.

Den normala (kommersiella) användningen av bilder är att de ingår i en layout, låt oss ta en tidskrift som exempel, där ett enda nummer kan innehålla tusentals högupplösta bilder som är monterade i layoutprogrammet.

Skulle layoutprogrammet som normalbeteende faktiskt läsa och räkna antalet pixlar så kroknar även de snabbaste datorer, hårddiskar och nätverk, så det som istället händer är att programmet läser in numeriska värden från bildens metadata, det totala antalet pixlar samt angiven ppi och därifrån kalkylerar programmet hur stor yta bilden ska ta.

Historiskt sett så KUNDE inte ens programmen förstå sig på pixlar, utan all pixeldata skyfflades bara igenom som en binär massa till skrivaren/RIP:en så att ha matematiskt angiven information om bildens dimensioner var den enda sättet programmet kunde veta hur stor bilden skulle vara.

Samma teknik används fortfarande, dvs. layoutprogrammet läser numeriska värden, beaktar ett annat numeriskt värde som anger eventuell skalfaktor och med dessa två värden vet programmet vad den "effektiva" upplösningen är.

Vet man vad utdataenheten har för upplösning, eller om man vill estimera det så kan layoutprogrammen i realtid avgöra om bilder har tillräcklig upplösning, UTAN att behöva processa bisarra mängder bilddata, istället är det enkel matte: Upplösning x skalfaktor.
 
Tänk vad svårt folk ska ha det att hålla sig till Topic! Suck!

Frågan var helt enkelt "kan jag garantera att rätt antal duts per tum" .

Och svaret var att "det kan du inte garantera utan att veta hur stor själva utskriften kommer vara".

Så nu vet jag att nästa gång det nämns i ett anbud så måste jag skriva tillbaka och fråga vilka storlekar det rör sig om.

Svaret kom redan på första sidan men tråden har levt vidare i flera sidor helt utan poäng.

Om någon faktiskt undrar varför jag frågar så bjuder jag på en kort förklaring:

Jag tar uppdrag från främst reklambyråer och museer, projekten jag bygger har en upplösning på 16352 x 12264 pixels då det är mitt native-format.
Det vanligaste är att ingen nämner "dpi" utan att dom istället frågar om 24-48 bit och minst 200 megapixel men ibland skriver någon även "1200 dpi".

Förövrigt tack till du som länkade bilden till Photoshop :)
Och du som länkade till moderskeppet. :)


// A
 
Tänk vad svårt folk ska ha det att hålla sig till Topic! Suck!

Frågan var helt enkelt "kan jag garantera att rätt antal duts per tum" .

Och svaret var att "det kan du inte garantera utan att veta hur stor själva utskriften kommer vara".

Så nu vet jag att nästa gång det nämns i ett anbud så måste jag skriva tillbaka och fråga vilka storlekar det rör sig om.

Svaret kom redan på första sidan men tråden har levt vidare i flera sidor helt utan poäng.

Om någon faktiskt undrar varför jag frågar så bjuder jag på en kort förklaring:

Jag tar uppdrag från främst reklambyråer och museer, projekten jag bygger har en upplösning på 16352 x 12264 pixels då det är mitt native-format.
Det vanligaste är att ingen nämner "dpi" utan att dom istället frågar om 24-48 bit och minst 200 megapixel men ibland skriver någon även "1200 dpi".

Förövrigt tack till du som länkade bilden till Photoshop :)
Och du som länkade till moderskeppet. :)


// A

Det enklaste är att man ställer bilderna utan någon skärpa i full storlek. Sedan kör man rätt upplösning med rätt mängd skärpa o rätt färgrymd för det som bilden ska användas till när kunden uppgivit det. Då spelar det ingen roll, det är enkelt att gå in o ändra efteråt oavsett om bilden är till web eller tryck.
Hur uppnår du din upplösning på 16352x12264 ?
Minst 200 megapixel?
24-48 bit ?
Vad för kamera levererar detta?

Det som betyder något är att ta reda på hur stor bilden ska vara vid tryck/print
så du ger en bild som håller för det den ska användas för.
 
Det enklaste är att man ställer bilderna utan någon skärpa i full storlek. Sedan kör man rätt upplösning med rätt mängd skärpa o rätt färgrymd för det som bilden ska användas till när kunden uppgivit det. Då spelar det ingen roll, det är enkelt att gå in o ändra efteråt oavsett om bilden är till web eller tryck.
...
Det som betyder något är att ta reda på hur stor bilden ska vara vid tryck/print
så du ger en bild som håller för det den ska användas för.

Är det inte bättre att kunden lägger på slutskärpningen? Kunden kan ju ändra storleken på bilden hur många gånger som helst i layoutandet.

Bilden ska ofta användas i flera medier där tryck bara är ett och sannolikt inte det viktigaste.
 
Är det inte bättre att kunden lägger på slutskärpningen? Kunden kan ju ändra storleken på bilden hur många gånger som helst i layoutandet.

Bilden ska ofta användas i flera medier där tryck bara är ett och sannolikt inte det viktigaste.

Hur många kunder kan lägga på rätt skärpa ? Beror på vilka du jobbar mot. Dom flesta har en storlek bestämd det inte som leverans till bildbyrå.
 
Det verkar som om den här tråden nu sladdat ut i kurvorna och är lite off topic då och då, som vanligt. Kan det inte gnabbas i eget eget litet gnabbforum ( läs grabbforum)? :)
Alldeles oavsett så blandas pixeltäthet ihop med rastertäthet vilket ju inte alls är samma saker.
Vem som ska slutskärpa en bild är också en bra fråga att bolla mellan fotograf, originalare och tryckeriet. Det är aldrig fel att fråga.
Ha det gott!
 
Det enklaste är att man ställer bilderna utan någon skärpa i full storlek. Sedan kör man rätt upplösning med rätt mängd skärpa o rätt färgrymd för det som bilden ska användas till när kunden uppgivit det. Då spelar det ingen roll, det är enkelt att gå in o ändra efteråt oavsett om bilden är till web eller tryck.
Hur uppnår du din upplösning på 16352x12264 ?
Minst 200 megapixel?
24-48 bit ?
Vad för kamera levererar detta?

Det som betyder något är att ta reda på hur stor bilden ska vara vid tryck/print
så du ger en bild som håller för det den ska användas för.

Bygger mina bilder från 12-16 exponeringar och använder sk pixel-shifting.
 
Hur många kunder kan lägga på rätt skärpa ? Beror på vilka du jobbar mot. Dom flesta har en storlek bestämd det inte som leverans till bildbyrå.

Det lilla jag jobbar med direkta kunder då behöver de bilderna för intranät stort, tumnagel, någon trycksak, årsredovisning. Privat: sociala medierstorlek och tryckstorlek. Jag gör det som det bes om.

Företagets designer tar då ansvar för sista steget, det blir lite mycket att hålla reda på annars.

Bildbyrå är självklart, då har man ingen aning. Standard där är 300dpi (jo, de skriver dpi även om de menar pixlar per tum)
 
Det är redan förklarat ovan, det gör det lätt för designern att använda bilden. Blir bilden mindre än den ytan bilden ska användas på vet designern att bilden har för låg kvalitet och att resultatet måste granskas extra. Är bilden större är det inget problem.

Ställ in photoshop på 300 pixlar per tum eller vad nu köparen vill ha, skicka bilden i den högsta upplösning du har (slutskärp inte) och glöm saken.
Det tycks mig vara ett lite primitivt sätt att arbeta. Datorer kan faktiskt göra bättre än så numera. :)
 
Det har historiska skäl OCH prestanda-skäl.

Den normala (kommersiella) användningen av bilder är att de ingår i en layout, låt oss ta en tidskrift som exempel, där ett enda nummer kan innehålla tusentals högupplösta bilder som är monterade i layoutprogrammet.

Skulle layoutprogrammet som normalbeteende faktiskt läsa och räkna antalet pixlar så kroknar även de snabbaste datorer, hårddiskar och nätverk
Geometrin för en bild brukar stå i metadata. Programmet behöver inte räkna pixlar.

Men jag köper att arbetssättet har historiska skäl. Det är svårt att lära gamla hundar sitta, sägs det (även fast det inte är sant :) och det finns kanske kortsiktiga ekonomiska skäl att inte modernisera. På lång sikt kanske det lönar sig att ändra, men det är ju inte alltid lätt att leda sådant i bevis.
 
Geometrin för en bild brukar stå i metadata. Programmet behöver inte räkna pixlar.

Men jag köper att arbetssättet har historiska skäl. Det är svårt att lära gamla hundar sitta, sägs det (även fast det inte är sant :) och det finns kanske kortsiktiga ekonomiska skäl att inte modernisera. På lång sikt kanske det lönar sig att ändra, men det är ju inte alltid lätt att leda sådant i bevis.

Antalet pixlar (i x- och y-led) och ppi ger geometri, likväl som omvänt, det är två sidor av samma mynt!

Men, ppi är det relevanta måttet, inget säger att en bild ska användas i rektangulär form, vad händer om bilden monteras i en bildram som ser ut som en banan, och kanske t.o.m. är fritt roterad i ramen? Komplexiteten växer snabbt, men kan elimineras genom att programmet bara behöver bry sig om ppi × skalfaktor.
 
Antalet pixlar (i x- och y-led) och ppi ger geometri, likväl som omvänt, det är två sidor av samma mynt!

Men, ppi är det relevanta måttet, inget säger att en bild ska användas i rektangulär form, vad händer om bilden monteras i en bildram som ser ut som en banan, och kanske t.o.m. är fritt roterad i ramen? Komplexiteten växer snabbt, men kan elimineras genom att programmet bara behöver bry sig om ppi × skalfaktor.

Det blir inte så väldigt mycket mer komplicerat eftersom en bild bara kan vara fyrkantig. Vad man kan göra är att skapa en mask genom att göra en urklippsbana. Den banans syfte är att tala om för rippen att allt utanför banan ska vara osynligt. Men bilden är som sagt densamma. För den som arbetat vid monteringsbord på den "gamla goda tiden" är förfaringssättet väldigt enkelt att förstå.
 
Det blir inte så väldigt mycket mer komplicerat eftersom en bild bara kan vara fyrkantig. Vad man kan göra är att skapa en mask genom att göra en urklippsbana. Den banans syfte är att tala om för rippen att allt utanför banan ska vara osynligt. Men bilden är som sagt densamma. För den som arbetat vid monteringsbord på den "gamla goda tiden" är förfaringssättet väldigt enkelt att förstå.

Naturligtvis, jag skriver PostScript för hand emellanåt, så jag vet precis vad som händer, i kod t.o.m. men för den latoutare som gör jobbet så är den ursprungliga geometrin på den rektangulära bilden helt ointressant, däremot så är ppi × skalfaktor i högsta grad relevant.
 
Naturligtvis, jag skriver PostScript för hand emellanåt, så jag vet precis vad som händer, i kod t.o.m. men för den latoutare som gör jobbet så är den ursprungliga geometrin på den rektangulära bilden helt ointressant, däremot så är ppi × skalfaktor i högsta grad relevant.

Absolut! Och det är där det ofta uppstår fel då en oerfaren layoutare kan dra upp bilden för mycket i layoutprogrammet. Det finns en slarvmån kan man säga runt 15- 20% nedåt eller uppåt ( förminskning av bilden i layouten skapar också en viss oskärpa) men man bör naturligtvis hålla sig till 100%.
En sak som ännu inte skymtat fram i den här tråden är att man beroende på bildens utseende och innehåll kan ha lite olika möjligheter till interpolering. Det är nu ett slags symbiotiskt förhållande mellan pixlar, upplösning, skärpa, bildens motiv som i viss mån får avgöra metoden. Men, precis som du säger ppi och skalningsfaktor är den i allt avgörande faktorn.
 
Det tycks mig vara ett lite primitivt sätt att arbeta. Datorer kan faktiskt göra bättre än så numera. :)

ok så datorn vet om bilden ska tryckas eller ska användas till web? Den vet vilken storlek? Vet vilken skärpa som är bäst för den bilden?
Du brukar lämna mycket bilder till kunder/tryck?

I verkligheten så är det många kunder som inte har en aning o vet inte ens skillnaden för färgrymd för web eller tryck. Så dom förväntar sig en bild som fungerar för det som den ska användas för. Om jag lämnar bilder för tryck o web så ställer jag dom i rätt färgrymd o anpassar storlek o skärpa till vad dom ska användas till.

På analoga tiden då klippte man o lade diorna i mappar sedan tog kunds repro hand om bilderna. Det är väldigt många kunder som har lite koll som jobbar med okalibrerade skärmar i kontorslandskap med helt olika ljus.
 
ok så datorn vet om bilden ska tryckas eller ska användas till web? Den vet vilken storlek? Vet vilken skärpa som är bäst för den bilden?
Det kan den nog ha svårt att avgöra, men premissen är väl tryck i det här fallet?
Hur mycket skärpning som ska göras har knappast med en av fotografen förinställd rastertäthetsinställning att göra.

Hurså?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar