Tack för svaren. Tog lite tid då det blev lite uppskjutet, men nu är det dags.
Två egenskaper till jag anser är viktigt är att kameran är liten och lätt, syatemkameror blir lätt klumpiga och jobbiga att ha med sig annars. Och sen vill jag ha bra (och helst inte för dyra) urval av objektiv. Kommer bl.a. införskaffa fish eye så småningom
Tar gärna emot fler tips också. Tack.
Ja, en systemkamera är klumbig och jobbig att ha med sig. Det är en kamera man tar när man skall fotografera något. Det är inte en kamera man "har med sig" ifall det skulle uppstå ett fototillfälle. Så du kanske bör fundera lite grand över vad du egentligen vill ha?
Alla någotsånär avancerade kameror har *alla* funktioner. Det finns myriader av inställningar att göra. Det som skiljer sig åt är hur lätt det är att komma åt dem (inställningarna) och hur väl funktionerna fungerar. T.ex. har alla kameror autofokus. Men 7D MkII har
fantastisk autofokus. Om du förstår hur jag menar?
När det gäller de klumpiga systemkamerorna, som D3200 och 1200D, så är det väl just det, hur lätt det är att komma åt inställningar och 'arbeta' med kameran som bla. skiljer dem från kompaktare alternativ. En annan sak är beredskap och batteritid, som också är bättre. Och autofokus fungerar bättre för rörliga motiv (om man ställer in den rätt
). Dessa kameror är alltså bättre arbetsredskap, kan man uttrycka det.
De är däremot inte lätta att ha med sig.
Det finns därför många kameror med utbytbara objektiv - som då också kallas systemkameror - som är byggda för att vara så kompakta som möjligt. Ofta kallade "spegellösa" därför att de saknar optisk sökare. Ett exempel är Sony A6000 som redan har nämnts här. En jättebra kamera (vilket också syns på prislappen), men hela det här med 'kompakt' och 'lätt att ta med', totalhavererar när du börjar skaffa objektiv. De flesta typer av objektiv, zoomar och telen, är precis lika stora som till 'klumpigare' kameror därför att A6000 sensorn är lika stor. Det förändrar naturligtvis inte att kameran fortfarande är kompakt och smidig att ta med sig om du bara har ett normalobjektiv på.
Men skall systemkameran bli riktigt kompakt, som system, får man nog tänka sig att gå ner i sensorstorlek. Storleken under APS-C (som D3200, 1200D och A6000) heter m4/3, och används bla. av Panasonic och Olympus. Deras systemkameror är väl inte direkt billiga, åtminstone inte om du vill ha sökare, men de är kompakta. Mindre sensor innebär sämre bildkvalitet. Men skillnaden torde oftast vara försumbar utom för bildkvalitetsfanatiker.
Ännu mindre är sk. "1 tums" sensor (den är inte 1 tum, utan mycket mindre) som används av de allra bästa kompaktkamerorna (ej utbytbar optik) och av Nikon 1 -systemet.
Jag tycker att man absolut får mest kamera för pengarna, på en låg budget, om man köper en instegs-systemkamera som D3200 eller 1200D. Som arbetskamera och i bildkvalitet är den bättre än de kompakta alternativen, även då dessa kostar mer. Och de är alltså delar av de största systemutbuden av objektiv och tillbehör. Men den är alltså besvärlig att släpa med sig. Det är här du måste välja. På mig verkar det som du skulle bli mer nöjd med en kompaktare kamera?
Vad gäller inställningar och funktioner, tja, jag tycker ju att det är allra enklast att bara strunta i alla delar som rör avancerad automatik och bara gå direkt på ISO, slutartid och bländare. Lär man sig sambandet mellan dessa, är det allt man behöver för att få till bilden som man vill ha den. Klassisk fotografering alltså, precis som på filmtiden.
För att reda upp den förvirrande labyrinten av inställningar i en modern kamera, skall du veta att den är indelad i tre avskilda kategorier.
Viktigt att förstå är att man gör ett val av antingen motiv-moder eller exponerings-moder. När man väljer en motiv-mode, som 'sport', 'närbild', 'porträtt' etc, kör den över alla inställningar som är gjorda för hur kameran skall arbeta, dvs alla de normala kamerainställningarna. Och tvärtom, väljer du en exponerings-mode, t.ex 'program', 'tidsautomatik', 'manuell', etc, struntar kameran i hur motiv-moderna är konfigurerade. Däremot får du ditt val av autofokus, custom jpeg-inställninger etc. Kameran lyder dig.
Under dessa två moder finns alltså en massa kamerainställningar som oftast ignoreras av den ena av moderna och kanske också är inaktiva, beroende på om du har kameran inställd på en motiv-mode eller exponerings-mode
.
Där finns det också inställningar för att konfigurera jpeg-framkallningen, färgmättnad, brusreducering, uppskärpning, etc. Dessa påverkar endast jpeg-bilder som kameran ger ut, inte fotograferingen i sig själv. Fotar man däremot i RAW, har de ingen betydelse, utan man framkallar bilden i efterhand i en dator istället. Vilket ger en direkt, interaktiv kontroll över hur bilden blir. Däremot blir det arbetsamt, tiskrävande och man har ingen bild att visa eller sprida, innan man gjort detta. En del kameror erbjuder båda. Man kan ställa in jpeg + RAW. Man får då både en bild och en RAW-fil.
Råden jag har till en nybörjare som vill lära sig fotografera:
Använd inte motiv-moder. De är till för de som inte vill besvära sig med att ta eget ansvar för hur bilden blir. Och du lär dig aldrig något.
Om det är bråttom, du vill snabbt ta en bild på ett plötsligt uppkommet flyktigt tillfälle, slå först över till 'A', full automatik, så missar du inte bilden därför att du har en vansinnigt opassande slutartid eller ISO-inställning sen förra fotograferingen. Har du sen tid, börja bekymra dig om inställningarna och gör nåt bättre.
Skaffa en klassisk lärobok om fotografering och lär dig sambanden mellan ISO, slutartid och bländare. Och hur de påverkar bilden. Det är enligt min uppfattning det enklaste sättet att fotografera och enklaste sättet att lära sig fotografera. När du kan de sakerna (och det är inte svårt) kan du lugnt strunta i hur komplicerad en modern kamera är. Därför att de tingen du behöver är enkla.
