Nu har man blivit fotograferad på stan igen...

[mipert]

Var på väg från videobutiken med en dotter och vi hoppade fram hand i hand över trottoaren längs Amiralsgatan.

Helt plötsligt ser jag i ögonvrån de klassiska varningssignalerna, en människa som böjer sig framåt, drar uppp någonting från brösthöjd och riktar något metalliskt/plastigt mot oss.

Det är en tjej som tar bilder av oss.

Liknande har hänt förr och det är alltid lika intressant. Varför, vad skall bilden användas till osv.

 

[Niclasfoto]

Helt säkert till högst privata anledningar!

Skämt och sido, jag skulle ta det som en komplimang. Vilket du kanske också gjorde?

Jag tror att det var situationen som triggade, liksom helheten i settingen! Brukar ju vara så på gatan

Dessutom så tror jag att det är en liten hint om att du skiljer dig ut där du går hand i hand med din dotter, så vackert. Om ni dessutom lite lekande Pippilångstrump,hoppar fram så tror jag också att damen med kameran tänkte: "den DÄr pappan är bara för bra för att vara sann!!". Hoppas jag också får göra så en dag.

Blir glad för din skull Mikael!

MVH Niclas,

 

[Sonnaren]

Men Mikael, ser man en vuxen karl som förnöjt förflyttar sig framåt gatan medelst hoppsansteg med en liten tjej vid handen så är det klart att man som rättrogen street photographer måste tända till.
Faktiskt, en sådan bild glädjer nog flera än aldrig så genomarbetade modebilder kan göra ...även om det bara är streetfotografen själv som tittar på den.....;-)).
Så är det bara.

 

[Arne S]

Du får vänta på svaret till nästa nummer av Se & Hör..

Tror att jag förstår ditt inlägg. När en okänd person riktar objektivet mot mig, har jag många gånger ställt mig frågor som; Varför här? Varför jag? Varför nu osv. Är det inte lite av tjusningen? Frågan är om man vill veta svaret? Kanske har man nu sin nuna placerad mitt i Bulls Eye på en darttavla eller som lockbete i en råttfälla... Men scenen du målar upp på dig och dottern låter som ett fint motiv tycker jag, ett motiv som sprider glädje.

 

[froderberg]

De flesta som jag fotograferar på stan brukar bli glada och tycka att det är kul att just de väckte min uppmärksamhet.

Känn dig hedrad Mikael!

Fotointresset växer lavinartat i Sverige, so get used to it...

Men Micke, varför gick du inte fram till henne och vanligt stillade din nyfikenhet. Ni hade säkert fått en trevlig pratstund - fotoentusiaster emellen.

 

[jpersson]

mipert skrev:
Varför, vad skall bilden användas till osv.

Jag har läst något av/om Strömholm om ansvar och annat pretentiöst Det fick mig att tänka. Bilden på er hade blivit intressantare med en sann och konkret historia. Det behöver inte vara konstigare än den du själv skrev. Typ: ''Mikael Pertmann 40 med dottern Klara 4 på väg hem från videobutiken för att titta på Hitta Nemo. Fotograferade den 10 april 2005 i Malmö''. De hoppande figurerna på bilden hade på en gång placerats i ett sammanhang. Det är inte så ofta som jag gatufotograferar människor men nuförtiden försöker jag att få en liten historia till de bilderna. Dels för bildens skull men också av respekt för de jag fotograferar. ''Försöker'' är ett bra ord för det är lättare sagt än gjort. Sedan finns det bilder där man vill att personerna ska vara anonyma men man kan ändå prata med dem.

 

[Kijana]

mipert skrev:
Var på väg från videobutiken med en dotter och vi hoppade fram hand i hand över trottoaren längs Amiralsgatan.

Helt plötsligt ser jag i ögonvrån de klassiska varningssignalerna, en människa som böjer sig framåt, drar uppp någonting från brösthöjd och riktar något metalliskt/plastigt mot oss.

Det är en tjej som tar bilder av oss.

Liknande har hänt förr och det är alltid lika intressant. Varför, vad skall bilden användas till osv.

Frågan som gnager är om det händer ofta när du och din dotter hoppar fram på trottoaren?
Jag kan mycket väl förstå reflexen/instinkten/impulsen att fotografera om man ser något sådant. Når jag för ett par år sedan besökte Astrid Lindgrens Värld försökte jag ta lite smygbilder på en pappa som åkte rutschkana med sin dotter. Pappan var minst sagt korthårig, men kompenserade det med en duk på skallen knuten på "sjörövarmanér" (om det finns något sådant).
Även om vi i dag skriver år 2005 så känns det ovanligt att se pappor ägna sig helhjärtat åt sina barn. Du ska nog se att du snart dyker upp på en valaffisch för Feministiskt Initiativ.

 

[Brummelisa]

Du får väl lägga bevakningar på alla medlemmar på FS. Mem vet, den dyker kanske upp här...

/ Marcus

 

[mipert]

Oj vilket intresse denna tråd väckte.

Ja, jag ser ofta unga fotografer på stan som tar ”smygbilder” på olika situationer, troligen är många av dem från någon av de fotoutbildningar som finns.

Jag kan förstå att det kan vara intressant att fotografera mig hoppandes med min dotter över de tvärstrecken på trottoaren, de där man inte får gå på under några som helst omständigheter enligt dottern.

Men jag skulle vilja veta varför hon tog bilder, nej jag frågade inte, hade annat att tänka på.

Jag har fotograferats med min dotter tre gånger på stan.
En gång utanför Triangeln där en kvinna stoppade mig, bärandes på dotter i Baby Björn (2002), och tog två bilder med en digital kompakt. Hon var konstnär och skulle göra en utställning om godhet.

En annan gång var i somras utanför Espresso House i Västra hamnen, dotter klättrade upp i knät när fikat var slut och satte sig vänd mot mig och smekte mig i ansiktet och nacken.
(För de som inte har barn kanske det låter väl vuxet, men ni som har kottar vet vad jag menar.)
Då dyker en kvinna upp och säger att hon tagit bilder. Till en tidning vilket var OK, men jag godkände inga arkivändamål.

Och så nu då...

Förresten, en gång -95 var jag ute och tränade hundvalpen(12 veckor) på Möllevången. En bil stannar och en kvinna(just det) hoppar ut och säger:
-Vilken söt hund, jag var bara tvungen att stanna. Får jag ta en bild på er?

Aldrig någon som vill ta en bild på bara mig...

 

[Brummelisa]

mipert skrev:
Aldrig någon som vill ta en bild på bara mig...

Haha. Dem klipper nog bort dig, för du är i vägen för din vackra dotter...

/ Marcus

 

[Greve Nickon]

mipert skrev:
Oj
Aldrig någon som vill ta en bild på bara mig...

Det vågar dom väll inte erkänna, det går lättare med en ursäkt av det neutralare slaget