Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Naturfoto är som jazz....

Produkter
(logga in för att koppla)
Ska jag vara ärlig så tycker jag inte alls att bilden är jazzig - den är populärimpressionistiskt, sånt som man ser på dyrare vykort. Inget fel i det, men inte jazzigt. Jazz är inte glättigt för mig.
 
För att spekulera och generalisera lite är det säkerligen så att ju mer non-figurativ och abstrakt en naturbild är desto svårare är det för människor i allmänhet att ta den till sig. Detta utifrån synsättet att man ska se vad det är, som jag tror är det rådande bland många människor.
 
gujo skrev:
För att spekulera och generalisera lite är det säkerligen så att ju mer non-figurativ och abstrakt en naturbild är desto svårare är det för människor i allmänhet att ta den till sig. Detta utifrån synsättet att man ska se vad det är, som jag tror är det rådande bland många människor.

Det är min erfarenhet oxå
 
Arleklint skrev:

Är det så med naturfoto som med jazz, att det krävs en viss erfarenhet och mognad innan man accepterar, gillar och förstår nya tankebanor?


Varför skulle naturfoto vara svårare att förstå än annan bildkonst?
Man kan ju fortfarande ladda bilder mer eller mindre avancerat beroende på vad man själv vill kommunicera med bilderna.
 
Jag ser och känner ofta kopplingen mellan musik och bild inom mig. Som alltid trycker olika motiv på olika knappar hos var och en. För mig är det gatufotografering som får mig att tänka på jazz, men jag inser att jag kanske är fast i stereotypen, dvs svartvitt, kornigt, dunkelt. Dock kan jag verkligen köpa att andra tycker din bild är jazzig. Den har sväng!
 
Arleklint skrev:
Min senaste naturbild...
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=387290&set=lp

Det får mig att relatera till jazzmusik. Många gillar jazz - tradjazz, men när jazzen drivs längre och blir modernare är inte alla med.


Gäller även den klassiska musiken. De som gillar Johan Strauss har svårt för Richard Strauss, för att ta ett exempel.

Mycket fin bild, Janne! Du har gått ett steg längre i naturfotografin.
 
Arleklint skrev:
Om vi återgår till min ursprungsfråga:

"Är det så med naturfoto som med jazz, att det krävs en viss erfarenhet och mognad innan man accepterar, gillar och förstår nya tankebanor?"

Utan att ha läst igenom hela tråden (lat & ivrig) så svarar jag att absolut är det så Janne!

Av nån anledning så är det njutningar vi pratar om. Jazz, naturfoto (foto överhuvudtaget), whisky, espresso, en god stout, mm, mm...

Vissa njutningar behöver tillvänjning. Till en början så är dom obegripliga, äckliga, m.m. Med tiden så lär man sig att tycka om dem & när man gjort det så kommer njutningen & man vill bara ha mer! Fråga mig inte varför det är så???

Jag har alltid haft ett stort hifiintresse & hade redan vid 17 års ålder en hyfsad anläggning. Började lyssna på direktgraverade jazzvinyler mest för att dom lät bäst, musiken var sådär. Efter nåt år så blev musiken mer & mer viktig & jag kunde t.o.m. drista mig till att köpa en jazzskiva som rent ljudmässigt var kass!

Jag har idag en oerhörd tolerans inför kultur, musik, m.m. Förstår dock inte allt men har svårt att förkasta det jag inte förstår. Jag minns så väl Denna tråd .

Jag förstår mig ännu inte på bilderna i tråden jag hänvisar till men vägrar att förkasta det enbart p.g.a. att jag inte förstår mig på det, detta oberoende av vad jag skrev i tråden:).

Vem vet, jag kanske lär mig tids nog...

//Larsa
 
Senast ändrad:
Re: Re: Naturfoto är som jazz....

Jamas skrev:
Varför skulle naturfoto vara svårare att förstå än annan bildkonst?
Man kan ju fortfarande ladda bilder mer eller mindre avancerat beroende på vad man själv vill kommunicera med bilderna.

Jag tror inte naturfoto är svårare än andra typer av foto, men varje fototyps utveckling - och i extremfallet ytterlighet - kan bli svårbegriplig utan vana och erfarenhet. Det är så jag tänker.
 
Hos gemene man så har jag en känsla av att naturfoto är ngt av det enklaste inom fotografi att ta åt sig, eller?
 
Arleklint skrev:

Är det så med naturfoto som med jazz, att det krävs en viss erfarenhet och mognad innan man accepterar, gillar och förstår nya tankebanor?

Nej, det tror jag inte (nödvändigtvis)
Däremot tror jag de allra flesta kan behöva tid vid något som blir något det inte var förut.
Om nånting har gjorts på ett visst sätt, och det sedan börjar göras på ett annat sätt så ser man det nog inte på samma sätt efter en tid som man gjorde när man såg det första gången
 
Arleklint skrev:

Mats: Öppet sinne... Absolut, det är nödvändigt, men viss vana och erfarenhet tror jag underlättar.

Hur kan man ha vana av nånting som är helt nytt för en?:)

Eller du menar att om man är bekant med foto, har sett mkt foto, så kan man också uppskatta de mer smala bildgenrerna?
Låter ju rimligt, men jag tror inte det måste vara så. Det är mkt annat som spelar roll också, hur mottaglig man är inför saker. Jag tror inte det finns saker som man bara kan uppskatta/gilla vid en viss ålder, vid en viss erfarenhet, vid en viss mognad.

Det är lite som med mat. Många gånger tror jag att man i onödan talar om vuxenmat och ickevuxenmat. Barn kan inte äta oliver, mörk choklad, konstiga ostar och annat vuxet. Att man liksom bestämt det redan innan. Sen är det möjligt att det är så många ggr att barn faktiskt inte gillar eller uppskattar pasta med olivolja, oliver och soltorkade tomater utan föredrar köttfärssås. Men många ggr tror jag att man kan vara öppnare och inte bestämma innan vad barn inte kan tycka om

Nu vet jag inte om jag flög iväg
 
När jag tänker efter så kan jag inte komma på nåt som jag inte tyckte om som barn och som jag nu "lärt mig" tycka om. Helt enkelt för att jag aldrig ens smakade sån mat, så jag vet inte vad jag hade tyckt om det då
 
Sen tänker jag att det finns ju inget i sig som är bra. Tycker man att whiskey smakar apa så betyder ju inte det att man inte har förstått. Eller ja, uppenbarligen har man inte förstått det som de som gillar det har förstått, men de som gillar det har förmodligen inte förstått det som de som inte gillar det förstått:)
 
ariadne skrev:
När jag tänker efter så kan jag inte komma på nåt som jag inte tyckte om som barn och som jag nu "lärt mig" tycka om. Helt enkelt för att jag aldrig ens smakade sån mat, så jag vet inte vad jag hade tyckt om det då

Låter ovanligt tycker jag?

Jag kan räkna upp hur mycket som helst som jag lärt mig att tycka om.
 
Re: Re: Re: Naturfoto är som jazz....

Arleklint skrev:
Jag tror inte naturfoto är svårare än andra typer av foto, men varje fototyps utveckling - och i extremfallet ytterlighet - kan bli svårbegriplig utan vana och erfarenhet. Det är så jag tänker.

Men du uttryckte det som naturfoto bara! Dock så är det ju helt rätt, men det gäller nog det mesta inom konst eller annat.
 
Re: Re: Re: Re: Naturfoto är som jazz....

Jamas skrev:
Men du uttryckte det som naturfoto bara! Dock så är det ju helt rätt, men det gäller nog det mesta inom konst eller annat.

Jag talade om naturfoto, för det var mitt och trådens tänk. Det utesluter inte annat :)
 
Om man inte lär sig tycka om nya saker, och om man inte lär sig ogilla saker... hur kan man då utvecklas?
 
ariadne skrev:
Hur kan man ha vana av nånting som är helt nytt för en?:)

Eller du menar att om man är bekant med foto, har sett mkt foto, så kan man också uppskatta de mer smala bildgenrerna?
Låter ju rimligt, men jag tror inte det måste vara så. Det är mkt annat som spelar roll också, hur mottaglig man är inför saker....

Ja, vi talade om öppet sinne.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar