Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Någon som vet vad detta är för kamera?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag har ärvt denna kameran och har ingen aning vad det är för modell. Jag förstår självklart att det är en Rolleiflex. Någon som har någon information om denna modellen? Från vilken tid, namn på modellen etc
:)
 

Bilagor

  • IMG_7129b.jpg
    IMG_7129b.jpg
    58.7 KB · Visningar: 125
  • IMG_7131a.jpg
    IMG_7131a.jpg
    46.6 KB · Visningar: 108
Jag har hittat vilken modell det är! Det ska tydligen vara en Rolleiflex 3.5 C
Tack för hjälpen!
Nu ska jag bara lyckas hitta ett mörkrum som jag kan framkalla bilderna när jag fotat :D
 
Framkalla film

Det är lätt att framkalla svartvit film. Du behöver en framkallningsdosa, framkallning och fixering (och kunnskap). Negativ (eller positiv) färgfilm sänder du till någon fotofirma för framkallning. Eventuellt kan firman skanna filmen.
Sedan skannar du in filmen och får digitala bilder som du kan behandla i lämpligt bildbehandlingsprogram, t. ex. Gimp - gratis, Photoshop Elements - billig, bra, Adobe Light Room - dyrare, bättre, eller Photoshop - dyr, bäst.
(Jag har negativ från 1960-talet och fick aldrig så bra foton då som i dag när jag skannar och går via Photoshop. Skanner har jag Canon 9000F och 9000F Mark 2.
Något säger mig att du kan sälja kameran (den är värdefull) och gå direkt på det digitala
 
Har man ärvt en Rolleiflex då säljer man den inte :))

Bättre att sälja den till någon som använder den i stället för att den står på en hylla och beckar ihop (fast sälja till samlare är trist). Roligast är dock förstås att behålla och använda den själv :)
 
Senast ändrad:
Att framkalla film och skanna hemma är roligt. Men det är också tidskrävande och pilligt, med många fallgropar. Dessotom är skanners som klarar mellanformat på ett bra sätt ganska dyra.

Så om man inte är riktigt hängiven film, och smått pedantisk, är det nog bättre att skicka kameran vidare.
 
Att framkalla film och skanna hemma är roligt. Men det är också tidskrävande och pilligt, med många fallgropar. Dessotom är skanners som klarar mellanformat på ett bra sätt ganska dyra.

Så om man inte är riktigt hängiven film, och smått pedantisk, är det nog bättre att skicka kameran vidare.

Så kan man förstås se det, men jag tycker det är ett ganska trist synsätt. Även om man inte är vare sig pedant eller analogtaliban finns det mycket att lära av och förundras av över att fotografera med film.

Det är inte så himskans svårt att lära sig framkalla film, och det går som sagt att skanna med många flatbäddsskannrar. Visst kan man nörda ner sig ordentligt för att alltid få det perfekta resultatet, men jag tycker det är synd att skrämma bort nybörjare med argumentet att det skulle vara svårt - det var inte så svårt när jag började plåta analogt för en jäkla massa år sedan, och är inte svårare nu :)
 
Vilken negativ ton det blev i tråden med helt irrelevanta inlägg. Har filmrävarna vaknat på fel sida?
1. Hon har redan fotat film
2. Hon har redan framkallat film
3. Man ska väl fota med det man tycker är kul?
 
Jag har två dylika kameror (Zeiss Ikoflex och Seagull) och skickar filmen för framkallning och scanning till ...hmmm Qpix eller Crimson? Tillbaka kommer framkallad film och högupplösta scannade bilder på ett ftp-konto. Mycket praktiskt.

Och roligt att fotografera med. Att kladda med framkallningen själv är förvisso roligt men tidskrävande och i min värld helt onödigt när man fotograferar någon film då och då för skojs skull. Grejorna är kvar men det blir dyrt med kemi när man framkallar så lite.
 
Och roligt att fotografera med. Att kladda med framkallningen själv är förvisso roligt men tidskrävande och i min värld helt onödigt när man fotograferar någon film då och då för skojs skull. Grejorna är kvar men det blir dyrt med kemi när man framkallar så lite.

Det är precis vad det handlar om - hon ska fota lite av eget intresse inte yrkesmässigt (med många bilder dagligen). Så framkalla ett par rullar i veckan tar inte så mycket tid och resurser. Spännande är det också så länge intresse finns att hålla på i mörkrummet och lära sig teknik och förbättra den i alla fall vad gäller sv/v. Kommer man fram till den punkten där man vill hålla på en mer eller mindre avancerad bildredigering och dyl. då låter man skanna negativen och fortsätter själv vidare.
 
Så kan man förstås se det, men jag tycker det är ett ganska trist synsätt. Även om man inte är vare sig pedant eller analogtaliban finns det mycket att lära av och förundras av över att fotografera med film.

Det är inte så himskans svårt att lära sig framkalla film, och det går som sagt att skanna med många flatbäddsskannrar. Visst kan man nörda ner sig ordentligt för att alltid få det perfekta resultatet, men jag tycker det är synd att skrämma bort nybörjare med argumentet att det skulle vara svårt - det var inte så svårt när jag började plåta analogt för en jäkla massa år sedan, och är inte svårare nu :)

Mjo, jag försökte nog inte vara trist utan snarare realist ;)

Det är förstås individuellt vilken bildkvalitet man nöjer sig med. Men för att få skannade filmbilder som är jämförbara med ens den enklaste digitalkamera, så krävs det en ganska stor insats av hårdvara, mjukvara och lärande. Min (trista) erfarenhet är att 999 av 1000 fotografer inte är tillräckligt engagerade för detta.

Men om trådskaparen är intresserad kan jag naturligtvis dela med mig av erfarenhterna från min analoga resa.
 
Mjo, jag försökte nog inte vara trist utan snarare realist ;)

Det är förstås individuellt vilken bildkvalitet man nöjer sig med. Men för att få skannade filmbilder som är jämförbara med ens den enklaste digitalkamera, så krävs det en ganska stor insats av hårdvara, mjukvara och lärande. Min (trista) erfarenhet är att 999 av 1000 fotografer inte är tillräckligt engagerade för detta.

Men om trådskaparen är intresserad kan jag naturligtvis dela med mig av erfarenhterna från min analoga resa.
Om bildkvalitet så som mätbar upplösning vore det enda viktiga i fotovärlden skulle varken Lomo-kameror eller digitalkameror med små sensorer existera. Jag tror du överskattar vikten av maximal bildkvalitet för många. Man ska använda det som man tycker är kul och ger de resultaten man vill ha, allt annat är irrelevant så länge man inte har yttre krav på sitt fotande.
 
Om bildkvalitet så som mätbar upplösning vore det enda viktiga i fotovärlden skulle varken Lomo-kameror eller digitalkameror med små sensorer existera. Jag tror du överskattar vikten av maximal bildkvalitet för många. Man ska använda det som man tycker är kul och ger de resultaten man vill ha, allt annat är irrelevant så länge man inte har yttre krav på sitt fotande.

Det finns ju någon slags nedre gräns för när en bildfil inte blir användbar. Tyvärr får man ofta sådana resultat om man köper en hyfsat billig scanner och använder tillverkarens programvara.

Här är ett utsnitt från samma negativ och samma scanner men med olika mjukvara. Den första bilden är tillverkarens mjukvara, som dränker bilden i kontrast och skärpa för att dölja det dåliga resultatet.

Den bilden går inte att redigera.

Det gör däremot den andra bilden scannad med VueScan och inverterad i ColorPerfect. Den mjukvaran kostade 2 000 kronor extra. Men det finns ingen mening med att lägga tid och pengar på att fota film om resultatet blir som den första bilden.
 

Bilagor

  • Untitled-1.jpg
    Untitled-1.jpg
    334.8 KB · Visningar: 53
  • Untitled-2.jpg
    Untitled-2.jpg
    208 KB · Visningar: 55
"....... eller analogtaliban"

Så kan man förstås se det, men jag tycker det är ett ganska trist synsätt. Även om man inte är vare sig pedant eller analogtaliban finns det mycket att lära av och förundras av över att fotografera med film.

Det är inte så himskans svårt att lära sig framkalla film, och det går som sagt att skanna med många flatbäddsskannrar. Visst kan man nörda ner sig ordentligt för att alltid få det perfekta resultatet, men jag tycker det är synd att skrämma bort nybörjare med argumentet att det skulle vara svårt - det var inte så svårt när jag började plåta analogt för en jäkla massa år sedan, och är inte svårare nu :)

Hej.
När jag läser ditt inlägg så undrar jag mest över ett begrepp som jag inte sedan jag på mitten av 1960-talet första gången tog mina bilder och klev in i mörkrummet för att framkalla filmen och även göra kopior --- analogtaliban.
Har du möjlighet att utveckla det för mig så är jag tacksam. Jag har utan resultat sökt i min fotografiska litteratur som jag har.
Vad gäller att framkalla analog film och även göra kopior rent analog så är det inte svårare än att använda en digital kamera med efterarbete. Allt beror på intresse.
 
ANNONS