Möjligt stöldgods

[kiwi]

En f.d. arbetskollega tittade in till mig idag och frågade om jag var intresserad av att köpa en digital systemkamera. Jag svarade som det var: Jag har redan en Canon EOS 20D och är nöjd med den, men visst...

Då fick jag höra att hans kompis har en Canon EOS 30D med två objektiv, kablar och väska, och som han nu måste sälja p.g.a. "utlandsflytt". Pris för detta paket: "En 6-7.000 kronor."

Jag tänkte direkt att "det här måste vara stöldgods", men höll god min. Jag sade att jag kanske har en kompis som är intresserad, så jag lovade att höra av mig.

Frågan är nu: Vad gör jag?

Jag har tittat runt här i forumet efter liknande situationer. Mest verkar det handla om annonser på Blocket, Tradera och liknande som låter "för bra för att vara sant". Och det här låter också som om det är för bra.

Hur ska jag veta att utrustningen inte är stulen? Har verkligen polisen en databas med stulna kameror? Hur kan jag kolla numret utan att väcka misstankar?

Sen är det ju fullt möjligt att det faktiskt är helt "vita" prylar. Då vill jag ogärna ringa polisen och dels störa dom, dels göra bort mig inför min f.d. arbetskollega.

Tilläggas kan att jag känner min f.d. arbetskollega väldigt flyktigt (han var inte kvar särskilt länge på jobbet) och därför inte kan säga hur mycket jag kan lita på honom.


/ Kiwi

 

[screamin-daemon]

Först kan du ju fråga om kvitto. Om det inte finns är det väl ganska naturligt att fråga om serie nr.

Polisen har en databas men den är visst inte särskilt bra. Jag har ringt och frågat om serie nr. hos polisen i Växjö och då säger de att de bara kan kolla i kronobergs län, konstigt.

Men en 30D är ju ganska ny och då borde man väl ha kvitto....


mvh


kent

 

[pbodin]

Säg som det är, du tycker att det låter väldigt billigt. Begär serienummer på hus och objektiv. Be att få kolla på kvitton.

/PB

 

[FrePe]

Kans det var bakvänt?

Det skulle kunna röra sig om en d30 som genom mellanhänderna kanske "blivit" en 30d, namnen kan vara förvirrande och priset verkar mer ligga åt d30 hållet med reservation för vilken optik som följer med.

Bara en tanke.

Annars kan du ju alltid på ett skämtsamt sätt säga något i stil med "Vem stal du den av?" och syfta på priset, är då mjölet rent i påsen så kommer vederbörande skratta till och säga nä tyvärr la jag alla dom pengarna på den och kvittot har jag som bevis.

Eller så frågar du om kvittot av försäkrings/garantiskäl, det kan du lungt göra utan att såra någons moralego.

 

[kiwi]

Som vanligt flera och bra svar på Fotosidan inom kort tid! Tack för det!

Det låter smartast att be om kvitto/garantibevis (om det nu är en 30D och inte en D30) för att försöka kolla om det är den rättmätige ägaren som jag handlar av.

Nästa fråga är ju vad jag ska göra om det visar sig att säljaren inte kan visa upp något kvitto eller på något annat sätt bevisa att han är ägaren... ;-)


/ Kiwi

 

[screamin-daemon]

Det är väl dumt, som köpare, att fråga varför han säljer det så billigt. ;-)

Om han inte har kvitto är det ju lite skumt...han har ju garanti kvar om det är en 30D.

Om du bestämmer dig för att köpa det kan du ju hämta kameran och samtidig kolla ID när ni gör ett kvitto. Om han vägrar att låta dig hämta det och kolla ID är det säkert stulet.


mvh



Kent

 

[macrobild]

då kan du medverka/göra en brottslig handling
dvs medverka till häleri
Lagen ändrades för något år sedan och idag håller inte "köpt" i god tro etc. Kvitto och ägarens orginalkvitto är det som gäller.

6§ Den som
1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med något som är frånhänt annan genom brott,
2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv,
3. otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendom som härrör från brottsligt förvärv eller värdet av sådan egendom,
4. med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta vidta annan sådan åtgärd med egendom som härrör från brottsligt förvärv

 

[kiwi]

Tänkte jag skulle berätta hur den här historien slutade...

När killen ringde igen, så sade jag att jag var intresserad och att jag gärna ville se eventuella kvitton och garantibevis som fanns. Han tyckte det var "onödigt", eftersom jag hade fått ett så bra pris. Jahadu, tänkte jag.

Nåväl, vi stämde träff och både killen och dennes kompis dök upp. Med kameraväska och innehåll.

Det blev världens antiklimax när jag plockade upp kameran. Det var en Canon EOS 30. Inte 30D, inte D30. En helt vanlig, analog 30:a.

Falsk marknadsföring... ;-)

De hade noll koll på kameror. De visste att kameran använde analog film, men ändå undrade frågade de mig hur många megapixlar kameran hade...


/ Kiwi

 

[Bjoernowitsch]

I så fall var killen kanske hederlig, men helt okunnig om kameran. När jag köper saker av privatpersoner, gör jag det helst genom annonser som är välgjorda, texten rätt stavad och - helst - vill jag helst känna säljaren personligt, vilket var fallet förra året när jag köpte min kamera genom en annons i Blocket. Hur pålitliga arbetskollegor är, vare sig före detta eller nuvarande, kan variera. På arbetsplatser med många anställda och hög personalomsättning kan man kanske inte lita på alla, men jag tycker väl inte att försöket att sälja Canon-kameran var så farligt. Du fick ju ändå se den innan du bestämde om du ville ha den eller inte.