Genom att använda lite kunskaper i zonsystemet och ett mätinstrument, som en
densitometer, kan man till exempel använda olika filmer av olika tillverkare och med lite enkla tester vara säker på att de får samma kontrast vid framkallningen.
Det finns, inte vad jag vet, några rekommendationer för hur man framkallar Agfapan 100 i T-maxframkallare som exempel.
Det är på så sätt som jag vet att jag måste exponera min Superia 400 efter 250 för att få samma detaljåtergivning i mörka partier som när jag exponerar Superia 100 efter 100.
Jag tar fram mina egna värden för exponering och framkallning så jag får lättkopierade negativ av hög kvalitet.
Detta brukar för den oerfarne verka jättejooobbigt och jätekrååångligt men är ganska enkelt och logiskt.
Det är på detta sätt som mina tider jag lagt ut under:
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&postid=26417#post26417
kommit till.
Vad jag gör är att jag fotograferar av en jämn yta och exponerar den 3½ mindre än vad mätaren visar. Sedan gör jag en exponering som är 3½ steg mer än vad mätaren visar.
Då har jag tagit fram två negativ, ett som är svagt svärtat och motsvarar skuggpartiet i ett normalmotiv och ett tätt exponerat som motsvarar ett nästan vitt parti i ett normalmotiv.
Sedan mäter jag upp hur mycket det skiljer i svärtning mellan dessa två rutor och får då fram ett värde för kontrasten. Vad
jag vill är att det täta negativet skall släppa igenom ungefär 1/16 så mycket ljus som det tunna neagtivet gör. Då får jag ett negativ som lämpar sig för kopiering med mitt färghuvud på ett papper som är av hårdhetsgrad 2.
(Äkta grad 2, detta kan man också mäta fram.)
För att kolla om exponeringen stämmer mäter jag skillnaden mellan den tunna rutan (-3½ stegs exponeringen) och den skall släppa igenom 1/3 mindre ljus än filmbasen. Gör den inte det får jag exponera filmen efter en annan inställning, oftast lägre än vad filmtilverkaren uppger.
(Kan ha räknat fel i huvudet just nu, är lite trött.)
