Re: Obehagliga minnen
vaktmästaren skrev:
När jag läser detta väcks en del gamla obehagliga minnen, obehagliga därför att jag gjorde mig av med grejorna vilket jag ångrar djupt än i dag.
Usch, ja, jag vet hur du känner det. I början av 90-talet i ett sinnesförvirrat ögonblick sålde jag min svarta M4-P med Summilux 50 mm (båda köpta begagnade men i mint condition utan repor eller nötningsmärken). Hade väl Leica i 3-4 år.
Kan fortfarande efter femton år vakna kallsvettig mitt i natten och gräma mig över att jag sålde.
Då, i början på 90-talet alltså, var jag så jäkla trött på att ideligen mäta med lös ljusmätare (kom aldrig överens med den opålitliga Leicametern), och efter tjugo år med spegelreflexmattskivor blev det en alltför jobbig omställning till mätsökarsystemet (man kunde ju bl a inte bedöma skärpedjupet i sökaren). Så jag tyckte fotograferandet blivit omständigt och bökigt, tappade lusten, tyckte bilderna blev skit (fast skarpa var de), gav upp, sålde och plockade åter fram spegelreflexkolosserna ur garderoben och det kändes helrätt just då.
Idag skulle det vara kul att ge M-Leicasystemet en ny rejäl chans. Förutom de fina skarpa bilderna är känslan att jobba med de finmekaniska och optiska små underverken också en stor del av fotoupplevelsen.
Har idag en primitiv Leica III från 30-talet att tröstpilla med men alla bilder tas med de digitala Canon- och Nikonkamerorna.
Om det blir Leica igen i framtiden blir det definitivt en med inbyggd mätare, kanske en M6. Det finns en massa ljuvliga små objektiv med M-bajonett, kolla exempelvis hos
www.cameraquest.com , begagnatmarknaden är stor (botanisera inför LP-fotos auktioner
www.lpfoto.se ) och nej, jag tycker faktiskt inte allt är såååå dyrt i förhållande till kvaliten (ja en del nya grejor är ju helt febersjukt dyra).
Mitt Leitz bordsstativ med stora kulleden sålde jag på fotosidans annonsmarknad härom månaden, jag våndades inte alls och kommer inte att göra det i framtiden heller - Leica för mig är diskret handhållen fotografering typ gatufoto.