Annons

Konsten att välja bilder

Produkter
(logga in för att koppla)
Idag damp det senaste numret av Kamera & Bild ner i brevlådan och resultatet av deras tävling aktualiserande min fundering som jag hade när jag startade denna tråd. Dessutom slår det mig nu att bilderna i den tävlingen till sin karaktär är väldigt lika. Jag får en känsla av att det finns en speciell sort tävlingsbilder som man (nästan) aldrig annars ser.
Är det kanske så att mitt eget bildseende är färgat av mitt intresse för naturen och naturbilder eller är det någon annan som gjort samma reflektion som jag?
 
Mats: jag har också funderat på vad det är som gör en bra tävlingsbild. Ibland fascineras jag av de nominerade tävlingsbilderna och den kreativitet och omsorg som lagts ned för att skapa bilderna. Likaväl är jag ibland totalt oförstående till hur vissa bilder valts ut. Tävlingsbilderna i Foto kan ju vara ännu mer udda än i K&B...

Som någon skrev här, det verkar finnas en sorts tävlingsbilder där det gäller att på ett väl avvägt sätt skapa en bild som för ett otränat öga ser totalt misslyckad ut... Kornigt, sv/v, oskärpa, naket, mörkt, lutande perspektiv osv.

Men det är klart att i en strid ström av traditionella bra och fina bilder så krävs det ju att man hittar på nåt i hästväg för att sticka ut och fånga juryns intresse.

Man måste inte tävla i foto, det är frivilligt att delta, tur det =)
 
Klockan är sen och jag hinner ej läsa igenom alla inlägg i detta tråd. Vill dock bara hålla med dig om att även jag gjort den "empiriskt validerade" upptäckten som du gjort. Jag har en miljard tankar om saken men nöjer mi med en: Vi människor har en (naturlig) fallenhet att vara intresserade av varandra, därav betoningen på porträtt, gatubilder osv.
Säg gärna emot mig.
Gonatt
Garbis
 
angelcom skrev:
Klockan är sen och jag hinner ej läsa igenom alla inlägg i detta tråd. Vill dock bara hålla med dig om att även jag gjort den "empiriskt validerade" upptäckten som du gjort. Jag har en miljard tankar om saken men nöjer mi med en: Vi människor har en (naturlig) fallenhet att vara intresserade av varandra, därav betoningen på porträtt, gatubilder osv.
Säg gärna emot mig.
Gonatt
Garbis
Jag köper din förklaring, men jag säger även gärna emot dig, för jag tror inte att jag personligen har den fascinationen för andra människor. Däremot har jag en fascination över naturen och alla dess mysterium. Kanske ligger mitt problem att uppskatta dagens bildmode i detta. Är det förresten gällande bildmode vi ser i tävlingsbilderna?

För att ett porträtt eller en gatubild ska vara intressant så måste den säga mig något eller inspirera mig i mitt eget fotograferande. Huvuddelen av de tävlingsbilder jag sett den senaste tiden (framförallt i Kamera & Bild) varken inspirerar mig eller berättar något. Och varför denna likriktning - varför ser allt likadant ut? Jag tycker det är lite irriterande – men jag får väl söka efter min inspiration någon annanstans.

Francis: Självklart är det frivilligt att tävla - frågan är om det ens går att tävla, och den frågan har nog ställts många gånger förr. Men tävlingen finns där och resultatet av tävlingen måste man ju kunna analysera och reflektera lite över, och kanske även så smått ifrågasätta.
 
Att du delger dina tankar här i tråden, och troligtvis vill veta vad andra tycker, är ett litet bevis för att även du är intresserad av andra människor.
Trots att vi oftast är irriterade på varandra och helst vill ha lugn och ro, gärna ute i naturen, så sitter det i våra gener att vara intresserade och nyfikna på människor.
 
Jag har inte läst alla inlägg, har just nu inte tid - tycker dock att diskussionen är intressant eftersom min egen känsla sammanfaller med det första inlägget. Jag vill bara göra en liten vinkling:

Naturskildringen har aldrig haft (särskilt) hög status som konst. Inom litteraturen förbigås naturskildare oftast med tystnad av recencenterna, vilket kan vara anledningen till att allt färre duktiga författare ägnar sig åt denna genre.
Det har funnits författare som skrivit blandat; naturskildring/"annat", och som klagat över att gensvaret är, ja, lika blandat. Tystnad vid naturskildring och seriösa recensioner vid t.ex. människoskildring/drama.

Således: vad är det som gör naturskildringen så ointressant - eller skall man säga obegriplig - för de flesta? Är detta den urbaniserade människans sätt att förhålla sig till tingen?

Mvh/Göran
 
Tomasz skrev:
Att du delger dina tankar här i tråden, och troligtvis vill veta vad andra tycker, är ett litet bevis för att även du är intresserad av andra människor.
Trots att vi oftast är irriterade på varandra och helst vill ha lugn och ro, gärna ute i naturen, så sitter det i våra gener att vara intresserade och nyfikna på människor.
Du har helt rätt - jag är intresserad av andra människor, men då deras tankar och åsikter. Dessa saker ser man dock sällan på bild - men det kanske finns. Ge mig gärna några inspirerande exempel på bilder som handlar om detta och inte det som annars är vanligt - människors utseende.
 
Här är ett exempel. Kanske inte på tankar, men en upplevelse som fotografen vill dela med sig av. Just här skriver han också om det speciella i bilden.
Det är säkert inte alla som tycker som jag, att det är en bra bild eller att den berättar något. Men hos mig väcker den något, kanske minnen av egna upplevelser.
Länk
Jag återkommer om jag hittar bättre exempel på tankar och åsikter, men det blir nog i en ny tråd.
 
Tomasz skrev:
Här är ett exempel. Kanske inte på tankar, men en upplevelse som fotografen vill dela med sig av. Just här skriver han också om det speciella i bilden.
Det är säkert inte alla som tycker som jag, att det är en bra bild eller att den berättar något. Men hos mig väcker den något, kanske minnen av egna upplevelser.
Länk
Jag återkommer om jag hittar bättre exempel på tankar och åsikter, men det blir nog i en ny tråd.
Onekligen en mycket bra bild, men de tankar och åsikter som den förmedlar kommer nog mestadels från en själv - som du skriver att det är ens egna minnen och upplevelser.
Jag får kontra med den här: Länk
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar