Arleklint
Aktiv medlem
elmfeldt skrev:
Hallå, jag höll precis på att skriva följande när det damp ner ett nytt bevakningsmail:
Men, det är ju inte alltid som man kan eller har tid att komponera om. Men jag är säker på att man alltid önskat att man gjort det.
Med detta menar jag att slutresultatet för en betraktare kan vara lysande, men jag är säker på att fotografen hellre sluppit beskära.
Här har hänt mycket medans jag åkt hem från jobbet och ordnat en del ärenden... Kul!
När jag tar en bild har jag oftast en tanke vilket format jag vill ha den i. (Det hade jag dock inte med "Ryttlande mås!" Måsen vart i efterhand en EXAKT kvadrat http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=43236&set=lp)
Om jag när jag ser den exponerade bilden i datorn har jag inget dåligt samvete om jag villbeskära den. Jag kan skära på 1,2,3 eller 4 kanter utan att skämmas.
Men..... jag älskar pixlar, för de ger upplösning. Jag är där för väldigt rädd om pixlarna och sparar så många jag någonsin kan! Om jag beskär bilden efter exponeringen så se jag det som ett konstnärligt komponerande av bilden. På samma sätt som jag förutsätter att ni är lite konstnärliga i mörkrummet.
Utgångspunkten för mig är dock att ta en färdig bild vid exponeringen i de lägen formatet duger för det.
Om man i fotoskolor lär sig att ALLTID använda kamerans format utgår jag från att detta syftar till att pränta in i eleverna att de skall utnyttja den upplösning som går att få.
Upplösningens väsentlighet är jag medveten om, men inser att vissa bilder - rent konstnärligt - gör sig bättre i andra format. Ibland inser jag det EFTER exponeringen