Danyael_X
Aktiv medlem
jag hänvisar till ett stycke ur boken "Vördnad för Ljuset" av Sven Nykvist (vet ni inte vem det är, har ni inte sett en Bergman film. Det var hans "hov" fotograf)
"En av de första kvällarna skulle jag filma de tre landstryckarna som smyger längs en vägg. Solen hade gått ner och jag tyckte att ljuset var tråkigt så jag la på några stråkastare så att deras skuggor dansade mot väggen.
Dagen där på, i körrummet, skriker Ingemar:
-Det kan för fan inte bli några jävla skuggor när solen gått ned!
Jag har efteråt tänkt att detta kunde han faktiskt ha påpekat medan vi höll på att filma, men kanske var det så att det var just i detta ögonblick som han - och jag själv - såg att filmljus och verklighetens ljus är två skilda ting"
Nykvist i kap. " Ingmar Bergman och ljuset" och filmen som han berättar om är Gycklarnas afton från 1959.
Poängen?
Tänkefter före du ljussätter så att har rätt sak till rätt motiv.
snunsförnuftigt värre, va?
Chris
"En av de första kvällarna skulle jag filma de tre landstryckarna som smyger längs en vägg. Solen hade gått ner och jag tyckte att ljuset var tråkigt så jag la på några stråkastare så att deras skuggor dansade mot väggen.
Dagen där på, i körrummet, skriker Ingemar:
-Det kan för fan inte bli några jävla skuggor när solen gått ned!
Jag har efteråt tänkt att detta kunde han faktiskt ha påpekat medan vi höll på att filma, men kanske var det så att det var just i detta ögonblick som han - och jag själv - såg att filmljus och verklighetens ljus är två skilda ting"
Nykvist i kap. " Ingmar Bergman och ljuset" och filmen som han berättar om är Gycklarnas afton från 1959.
Poängen?
Tänkefter före du ljussätter så att har rätt sak till rätt motiv.
snunsförnuftigt värre, va?
Chris