Den frågan är helt omöjlig att ge något tydligt svar på om du inte berättar vad det är du vill fotografera med teleobjektiv.
200-400 är ett suveränt flexibelt objektiv för sport- och eventfoto där du skall växla utsnitt men är tvungen att sitta/stå still. Med dagens moderna Nikon-kameror (som klarar så höga känsligheter) så har det för många fotografer kommit att ersätta 300/2,8 och 400/2,8 som bruksobjektiv för sport- och pressfoto. Men fortfarande används 400/2,8 de gånger man vill uppnå maximal bakgrundsisolering och kanske har så groteskt dåligt ljus att 2,8 verkligen behövs.
500/4 är mycket vanligt bland naturfotografer, det ger en svårslagen kombination av bärbarhet (vikt), brännvidd och ljusstyrka. En 400/2,8 är ljusstarkare, men kortare och tyngre. En 600/4 är längre men också påtagligt tyngre. För många som skall gå en bit till ett fotoställe är en 500/4 helt enkelt den bästa kompromissen.
600/4 är det längsta (moderna) Nikon-objektivet och används en del både av sportfotografer (t.ex. fotboll) och naturfotografer, men typiskt där du inte behöver bära så långa sträckor.
Sedan klarar de fasta objektiven, i synnerhet 400/2,8, men även 500/4 och 600/4, telekonvertrar bättre än 200-400/4. Zoomen har lite lägre upplösning vilket sällan märks när man kör det direkt, men med telekonverter börjar märks det mer än med de fasta objektiven.
Ett supertele som ofta glöms bort men som faktiskt är ruskigt bra, är Sigma 300-800/5,6. Det är inte mycket tyngre än 200-400/4 eller 500/4, är ett steg ljussvagare, men räcker i gengäld till 800 mm. Synd att det saknar stabilisering - som verkligen är hjälpsamt med så här stora objektiv, tro mig - men i övrigt ett riktigt flexibel och bra objektiv. Skillnaden i vikt och bildkvalitet mot Sigmas fasta 800/5,6 är försumbar men är så otroligt mycket mer flexibelt med zoomomfånget.
