jag är förvånad över hur man kan tycka att alla borde vara allvetande om allt som är livsfarligt redan som barn och tycka att alla som dör av okunskap är idioter.
hur vet man egentligen om ifall man aldrig riskerat livet nångång? för man kan väl omöjligt känna till precis alla risker man kan ta här i världen? eller?
den som är utan synd kastar första stenen, eller hur det nu va...
vem kan inte förstå hur maffigt det känns att ha vågat göra något hyfsat farligt och vilken känsla det måste vara att dessutom kunna visa upp det för sina vänner, för hela världen?
internet kryllar av små filmer med killar (det är alltid killar av nån anledning) som gör livsfarliga eller konstiga saker, bara för att visa upp sig eller sitt mod.
jag har sett småpojkar åka på utsidan av pendeltåg bara för att visa sina kompisar hur modiga dom är. dom är så ivriga över att visa sitt mod och får kickar av att se andra klara av farliga saker, att dom inte tänker på hur lätt det är att dö av sitt handlande. man blir oövervinnerlig, man får en "det händer inte mig"-mentalitet. även om man vet att man kan dö av att göra dessa farliga saker.
så förutom okunskap så är grupptrycket oxå ett väldigt effektivt sätt att få folk att lägga sina kunskaper åt sidan, glömma bort vilken skör tråd livet hänger på.
jag kan själv inte påstå att jag vet allt som är farligt.
jag lärde mig att bensinångor är extremt explosivt när min pojkvän skulle tvätta tonhuvudet i stereons bandare med bensin. han tänkte att till sånt behöver man ju verkligen inte mycket bensin, men hade ingen liten bensinflaska från apoteket hemma, så han gick ut i garaget och hämtade in den dunk som hade minst bensin i.
vad han inte visste - och inte jag heller - var att bensinångorna som bildas i den nästan tomma dunken var många, många gånger mer explosiva än själva bensinen.
han hade säkert fått lära sig det om han fått fortsätta sin läkarvårdsutbildning, men så långt kom han aldrig.
han dog gissningsvis av att bara sätta på stereon, eller tända lampan, för bara en pytteliten gnista i ett rum fullt med bensinånger är förödande.
den som kallar honom korkad har inte bara fel utan gör oxå mig och hans närmaste extremt ledsna och sårade.
han var inte alls korkad, det var det ingen som tyckte. han visste bara helt enkelt inte om riskerna. hade han vetat hade han aldrig gjort något sådant för han hade garanterat ingen dödslängtan.
den som ändå påstår att detta hände för att han var korkad och dessutom berättar det för alla i ett öppet forum... skulle man inte kunna kalla det för rätt... korkat?
för är det inte ganska dumt att slå ner på någon som redan upplevt en stor sorg och förlust, på dom som inte all kunskap i världen om allt som är livsfarligt?
det är åtminstone hyfsat korttänkt.
jag fick se en dokumentär på discovery om en olycka i ett berg nånstans i nåt land med skidbackar.
en linbana på räls råkade fatta eld och stannade inne i bergstunneln. dom flesta, människor i alla åldrar, försökte rädda sig genom att gå uppåt i tunneln.
bara 12 personer hade kunskapen som fick dom att gå förbi själva elden och neråt, bort från brandröken (färre än så egentligen, det var en person som till vardags jobbade som brandman som ledde gruppen).
bara 12 personer överlevde.
kan vi då alltså kalla dom som dog för korkade? för att dom inte visste att brandrök från en modern linbana med plastinredning är livsfarlig. för det borde väl alla veta?
och apropå dom här internetfilmerna som florerar nätet, så lärde jag mig för bara några veckor sedan hur farligt det är att skaka en flaska med klorid (vet inte riktigt den korrekta översättningen) och alkohol.
killen i filmen visste helt säkert att det var farligt. men det visade sig helt uppenbart att han inte visste hur farligt det var.
nu vet han det.
och jag oxå.