Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Jag brukar inte gråta men efter att ha sett bilderna från Nordossetien...

Produkter
(logga in för att koppla)
Charlie_K skrev:
Sen vet jag inte vad Erik Dahlbäck menar med att USAs inblandning i Indokina skulle vara befogad med tanke på vad man visste då. Vad man visste då var att Fransmännen just blivit utsparkade. En lärdom av historien kanske skulle varit på sin plats men icke. Redan Lyndon B.Johnson ville dra sig ut vietnam men det var för sent rent prestigemässigt.Så jag tror nog USA på ett mycket tidigt stadium var medvetna om krigets meningslöshet. Ur det enda perspektiv jag kan se Vietnamkriget befogat är ur den amerikanska krigsindustrins. Om man inte alltid tar med dess makt i beräkningen när det gäller Amerikanska krig så tror jag man gör ett misstag.

Det man såg då var en expansiv världskommunism som hotade att sprida sig jag vet inte hur långt.

Idag vet vi med hyfsad säkerhet att hotet var om inte helt obefogat så i alla fall överdrivet. Det visste man inte då.
Man kan givetvis vända på det hela:
Den 10 september 2001 var det säkert många som skulle ha sagt att det då ansett minimala hotet från internationella terroristgrupper var överdrivet. Motsatsen bevisades nästa morgon (EST).

Charlie_K skrev:
Du menar väl inte USA hoppas jag. Demokrati? Senaste valet liknade väl nästan en statskupp. Liberalt? Konservativt more like it. Humanistisk? USA är väl knappast det mest humanisktiska landet på jorden. Bara deras tillämpning av dödsstraff torde väl ta bort landet från den listans topplaceringar.

Jag menar i princip samtliga länder med statsskick av typen "västerländsk demokrati" (oavsett om de sen ligger i Asien). Och ja, USA är inkluderat. Det är ett land med många brister (en beskrivning som funkar även på t.ex. Sverige) men de kvalar in ändå.
 
LeadHead skrev:
Det man såg då var en expansiv världskommunism som hotade att sprida sig jag vet inte hur långt.



Nu slår du ju huvudet på spiken. USAs politik i ett nötskal. Vi misstänker att kommunismen kan sprida sig i sydostasien. Vi bombar och invaderar. Vi misstänker att något land har kärnvapen. Vi bombar och invaderar. Vi misstänker att en demokratiskt vald ledare lutar lite åt vänster. Vi bombar och invaderar. Aldrig några bevis. Är ett krig alltså befogat bara för att ett land misstänker att något skulle kunna hända där som skulle kunna hota dom? Och om nu det var så att kommunismen höll på att sprida sig över världen, vad ger USA rätt att leka världspolis och bomba sönder Vietnam? För i så fall kan man ju säga att Hitlers angrepp på Ryssland 1942 var fullt berättigat eftersom Nazisterna misstänkte att kommunismen höll på att sprida sig över världen. Och jag antar att Ryssarnas inblandning i Afghanistan också var fullt berättigad enligt dig då Ryssarna var rädda för att deras kommunistiska marionettregim skulle falla.

Som jag skrev tidigare.Vietnam var ett krig ingen ville ha. Bortsett möjligtvis från krigsundistrin. Det handlade efter de första åren aldrig om att bekämpa kommunismen. Mer om damage control och räddad prestige. Det visste alla då. Det vet alla nu.
 
Maverick skrev:

Jag skulle gärna ta en källhänvisning till vart man kan läsa om att lärare och andra var fria mål för amerikanarna i vietnam.

Ska se om jag hittar böckerna på bibblan.

Mvh
Maverick


Tjena Fredrik.

CIA chefen under den perioden (Richard Helms) erkände öppet vad som skedde i vietnam i ett par franska dokumentärer, han dog 82 år gammal 2002.
Du kan antingen se dokumentärerna eller maila någon på FM UndSäkC (www.undsakc.mil.se).

Mvh Rozbeh
 
Maverick skrev:
Att avlövningen misslyckades är ju känt, och de bombmattor som därpå följde är väl ett resultat av att man inte visste vart man skulle bomba.

Jag hoppas att du förstår hur hemskt detta citat låter (jag tycker inte jag ryckt det ur sitt sammanhang).
Om man inte vet var fienden finns och riskerar att träffa civila, är det då inte "monstruöst" att lägga bombmattor?

Jag förstår inte vart du vill komma med ditt försvar(?) av dessa krighandlingar? Snälla förklara.

MVH
Olav
 
Vill till att börja med inte kalla det ett försvar av den militära strategi som USA har använt sig av. Jag vill visa på orsakerna och målen. Jag hävdar fortfarande att målen inte var civila utan militära. Att man sedan inte tog hänsyn till de civila i sin jakt på de militära målen är en annan fråga och som i säg kan vara värd att diskutera. Hur mycket civila man kan offra för att uppnå sitt militära mål.

Att lägga bombmattor kan man kanske kalla monstruöst om man vill, men vad var alternativet? Och kom inte med nått "dra sig ur och åka hem" för det är inte verklighetsförankrat. Den militära befälhavaren har ett problem att lösa och den främsta och största hänsyn han tar är till egna förluster. Ingen har råd med phyrrussegrar.

Terroristerna i Beslan, hade inget militärt mål(rent fysiskt). Deras mål var civila. Man kan säga att situationen var omvänd, de civila var målet och en del militära mål kom i vägen. Det är den stora skillnaden. Huruvida jag siktar på en militär eller en civil.

En film som belyser problematiken rätt bra är "Rules of Engagement" med Tommy Lee Jones och Samuel Jackson. Även om man får sila lite av att amerikanare alltid gör rätt.

Mvh
Maverick
 
Charlie_K skrev:
Som jag skrev tidigare.Vietnam var ett krig ingen ville ha. Bortsett möjligtvis från krigsundistrin. Det handlade efter de första åren aldrig om att bekämpa kommunismen. Mer om damage control och räddad prestige. Det visste alla då. Det vet alla nu.
Fast visst är det en kommunistisk diktatur i Vietnam nu eller har jag helt fel?

http://web.amnesty.org/library/eng-vnm/index, ingen vidare läsning.
 
LeadHead skrev:
Du anser alltså att varje användande av våld gör människan till ett monster så som avser människor som utför dåd liknande det i Beslan? Även t.ex. en våldshandling som syftar till att oskadliggöra människor som annars orättfärdigt skulle skada andra?

Nu stampar du på stället. Poäng är att vi (med några få undantag) tvingas bete oss som monster när vi bekämpar monster. Det är ingen idé att försöka försköna krig eller skapa förmildrande omständigheter för att det känns bättre för oss själva. Det är sånt som politiker och propagandamaskineri sysslar med. De som själv deltagit i krig är de sista som brukar försköna det de gjort. Oftast brukar de tiga. Min farfar berättade aldrig med ett ord om striderna i Finska viken. Han ledde delar av det som senare blev kustjägarkompaniet i några av de blodigaste striderna under den ryska offensiven sommaren 1944. Det är ingen idé att försöka försköna de striderna - det var frågan om en ren slakt. Och när jag läst om vad som hände de där veckorna 1944 förstår jag varför farfar aldrig berättade om sina upplevelser. Get my point?

Sen är det en helt annan sak att jag och andra finländare står i evig tacksamhetsskuld till min farfar och andra veteraner som stred för Finlands frihet. Men det gör inte krigets handlingar mer mänskliga.
 
Maverick skrev:
Vill till att börja med inte kalla det ett försvar av den militära strategi som USA har använt sig av. Jag vill visa på orsakerna och målen. Jag hävdar fortfarande att målen inte var civila utan militära. Att man sedan inte tog hänsyn till de civila i sin jakt på de militära målen är en annan fråga och som i säg kan vara värd att diskutera. Hur mycket civila man kan offra för att uppnå sitt militära mål.


*Host host*
Du förstår väl att det inte är militära mål. Det handlar om ekonomiska och politiska mål. Att döda civila vare sig om det är militäriska eller politiska mål är fel. Civila får inte röras.
Som sagt så skrotade USA bomber i Vietnam och satte igång industrin hemma.
 
Re: Re: Re: Re: Re: Re: Läsvärt

tormig skrev:
Tjenare! Tror du att Polacker, Ester, Tjecker, Slovaker, Ungrare osv osv osv också längtar tillbaka?

Nej Vet du vad!! Det tror jag inte alls.

Det gör inte min fru som har vuxit upp under Chrustjevs och Breznjevs tid..
Det gör inte min svärmor som har levt under Stalin, som har upplevt Hitlers terror..

Det gör inte min vän Oleg som precis hann göra värnplikten mellan Afghanistankriget och Tjetjenienkonflikten och därför troligen har livet i behåll.."i alla fall sina sinnens fulla bruk"
Det gör inte mina andra goda vänner i öst som har fått uppleva "Winds of Change"

Jag trodde det framgick av mina inlägg att det var ironiskt menat..jag har ju tom blivit kallad för Pacifistisk skitsnackare :)

/Göran
 
Highweiss skrev:
Nu stampar du på stället. Poäng är att vi (med några få undantag) tvingas bete oss som monster när vi bekämpar monster.

Då är vi överens om det. Bra!
Vad vi kanske inte är överens om är att det är en skillnad mellan handla som ett monster och att bli ett.

Highweiss skrev:
Sen är det en helt annan sak att jag och andra finländare står i evig tacksamhetsskuld till min farfar och andra veteraner som stred för Finlands frihet. Men det gör inte krigets handlingar mer mänskliga.

Jag skulle vilja säga att det tvärtom är en väldigt mänsklig handling att slåss och om nödvändigt döda andra människor om de som står en nära är hotade. Detta oavsett om med "nära" avses familj, vapenbröder, eller några andra.

Det handlar ju i själva verket om den extrema änden av det som brukar sägas vara definitionen av vad som gör oss mänskliga; att vi bryr oss om våra nästa.

Du ser/såg väl knappast på din farfar som ett monster, för de handlingarna?
Om inte, så hade du däremot kanske sett honom som ett sådant om det hade kommit fram att han hade varit frivillig lägervakt i "disciplintjänst" vid valfritt tyskt förintelseläger?
 
LeadHead skrev:
Då är vi överens om det. Bra!
Vad vi kanske inte är överens om är att det är en skillnad mellan handla som ett monster och att bli ett.

...du fäster dej vid ord - ingen har syftat på att man permanent blir ett monster efter att ha tvingats kämpa mot ett monster... och det är inte heller poängen.

Jag skulle vilja säga att det tvärtom är en väldigt mänsklig handling att slåss och om nödvändigt döda andra människor om de som står en nära är hotade. Detta oavsett om med "nära" avses familj, vapenbröder, eller några andra.

Det handlar ju i själva verket om den extrema änden av det som brukar sägas vara definitionen av vad som gör oss mänskliga; att vi bryr oss om våra nästa.

Det som skiljer oss från djuren är vår möjlighet att övervinna vår mest grundläggande instinkt - självbevarelsedriften - för att uppnå abstrakta mål som erkännande, prestige och respekt. Och det är det som gör oss jää-ää-ävligt farliga för oss själva och för varandra.

Du ser/såg väl knappast på din farfar som ett monster, för de handlingarna?

Nej, men det gör inte det han tvingades göra mindre monstruöst.

Om inte, så hade du däremot kanske sett honom som ett sådant om det hade kommit fram att han hade varit frivillig lägervakt i "disciplintjänst" vid valfritt tyskt förintelseläger?

Det finns olika grader av monster beroende på vem du frågar. Frågar du en inbiten nazist skulle han kalla personen du målade upp ovan för hjälte, eller hur? Du måste skilja på handling och övertygelse.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar