KGS
Aktiv medlem
Charlie_K skrev:
Med risk för att verka grälsjuk men Dalai Lama har väl knappast besegrat något monster...(ännu)
Några delsegrar har han väl vunnit, men risken för att han blir ett monster i kampen bedömer jag till ca noll...
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Charlie_K skrev:
Med risk för att verka grälsjuk men Dalai Lama har väl knappast besegrat något monster...(ännu)
Charlie_K skrev:
Med risk för att verka grälsjuk men Dalai Lama har väl knappast besegrat något monster...(ännu)
Highweiss skrev:
Nej, men han har inte blivit ett monster... (ännu)
;-)
Charlie_K skrev:
Det är omöjligt att bekämpa monstret utan att bli ett monster själv. Det är priset man betalar.
Kanske inte men det tog de igen, med råge, när de väl fick makten genom att terrorisera den egna befolkningen.Maverick skrev:
Både Afghaner och Vietnameser har ju lyckas driva ut supermakter utan att för den skull ägna sig särskilt mycket åt terrorism.
tormig skrev:
Kanske inte men det tog de igen, med råge, när de väl fick makten genom att terrorisera den egna befolkningen.
Charlie_K skrev:
Det är omöjligt att bekämpa monstret utan att bli ett monster själv. Det är priset man betalar.
LeadHead skrev:
...
Jag är utbildad som soldat (ie. befäl över sådana men det hör inte hit) och är någonstans mentalt beredd att i ofred utföra handlingar som normalt anses vidriga och djupt omoraliska och som aldrig kan kännas helt "rätt" (t.ex. att spränga intet ont anande människor i luften, springa därifrån och lämna dem brinnande i sina fordon). Detta för att trygga vår nations frihet och oberoende mot annan aggressiv sådan. - Något som iaf. jag värderar högt.
Det innebär inte att jag är beredd att göra detsamma mot tidigare nämnda aggressiva nations oskyldiga barn, kvinnor eller andra icke-kombatanter som per definition inte genom handling (läs: "invasion") gör legitim måltavla av sig själva på samma sätt.
Det är väldig skillnad.
d88-jwn skrev:
Att värdera människoliv olika år väl dock ändå väldigt vanskligt. Varför är en småbarnsmor i uniform ok att döda men inte en utan?
LeadHead skrev:
Det är sällan jag tar till kraftuttryck men det där anser jag vara kvalificerat pacifistromantiserande skitsnack.
A. På vilket sätt är det "pacifistromantiserande skitsnack".
B. "Jag är utbildad soldat". Jaha. Så du har gjort lumpen. Jag också. Vad nu det skulle ha med saken att göra.
C. Jag pratar självklart inte om alla enskilda individer i ett krig utan främst om regimer. Efter som du inte förstår så kanske jag måste vara tydlig. Exempel: För att vinna över Japan under andra världskriget så använde USA atomvapen. På så sätt vann de kriget och sparade sannolikt amerikanska liv men till ett ohyggligt pris. De blev själva "monster". Tillräckligt pedagogiskt för dig?
D. "Det är skillnad på att tillfälligt, tvungen av situationen, agera som ett monster och att bli ett sådant." Hmmm... Hur är det skillnad?
E. Är det någon som romantiserar så är det väl du. Speciellt den om förolmpningen av alla dom som kämpar och dör. Ingen som förolämpar någon. Bara konstaterar att för att spöa Tyson i en boxningsmatch så får man smälla på honom mer än han smäller på dig. Och om ett slag under bältet är vad som krävs i sista ronden så tror jag de flesta är beredda att klämma dit det.
F. Dina historiska kunskaper får du nog ta och bättra på. USA har betett sig mycket illa i de flesta av de krig du räknar upp. Dock har de knappast "besegrat" monstret i något av dem. Korea? Pisk. Vietnam? Pisk. Somalia? Var väl mer fredsbevarande men USA stack ändå med svansen mellan benen i slutändan. Irak? Titta på nyheterna och döm själv.
LeadHead skrev:
Hennes (eller en uniformerad mans) liv är inte per automatik mindre värt än någon annans (om de begår en handling som som är oförenlig med folkrätten är det en annan femma... för mig...).
Jag vill inte döda såna människor heller. Det enda de behöver göra för att slippa det är att ge upp eller ännu hellre inte komma hit överhuvudtaget.
Prioriteringen blir med andra ord ändå som följer:
Det bästa är om viljan att invadera inte finns.
Det näst bästa är om fienden ger upp så fort han/hon kommer hit.
Det tredje bästa är om fienden skadas av vår eld och får åka hem till de sina.
Det fjärde bästa är om fienden dödas eller skadas med bestående men.
Det sämsta är om någon av de våra så mycket som får ett blåmärke på grund av att allt ovan inte inträffat i tillräckligt stor omfattning.
Men, det var inte det som var poängen. Ty reglerna är för de flesta ganska självklara.
Poängen var att tanken att jämställa de som utför i sig onda handlingar bekämpandes något "ont" med de som utför onda handlingar mot något "gott" är som att jämföra svenska polismyndigheter med Stasi. Dvs. något som endast människor med förvrängd verklighetsuppfattning sysslar med.
Sen hamnar man givetvis i den eviga diskussionen om vilka politiska ståndpunkter som är rätt eller fel, goda eller onda*, svarta eller vita, ljusgrå eller rosa. Det är en annan fråga.
(* Med undantag för formuleringen "onda handlingar", dessa är tämligen absoluta.)
Charlie_K skrev:
A. På vilket sätt är det "pacifistromantiserande skitsnack".
Etc. (SNIPP)
Charlie_K skrev:
Ehh.. Verkar som om du lyssnade lite väl noga på befälen när du gjorde lumpen. Låter obehagligt likt hjärntvätt...
mipert skrev:
Både jag och min fru var tårögda av de dramatiska bilderna och upplösningen av gisslandramat.
Men så är det att vara förälder...
LeadHead skrev:
Jag menar att bortsett från själva användandet av våldsmedel så finns det ingen likhet mellan den som bekämpar ett "monster" och själva "monstret".
LeadHead skrev:
Exempel: Insatsstyrkan som nedkämpar barnamördande terrorister (ja, jag vet att de i det aktuella fallet inte utgjorde något idealexempel och att de själva säkert orsakade en del av skadorna men det är inte deras skuld).
Detta är något helt annat än att vara detta onda genom att syssla med något enbart förkastligt som exempelvis terrorism i form av slakt på mellanstadiebarn.