Annons

Image Stabilizer Adapter

Produkter
(logga in för att koppla)
I optiken kan man däremot optimera genom att välja att sätta den stabiliserande linsgruppen på olika ställe, beroende på vilken brännvidd man har.
Stabilisering i huset fungerar inte utan information om vilken brännvidd objektivet har. I verkligheten fungerar stabiliseringen som den ska då huset får tillräckligt med information (t.ex. brännvidd och fokuseringsavstånd) från objektivet för att klara av stabiliseringen. Information om brännvidd är inte något som är reserverat för stabilisering i huset.
 
Jag tror att de flesta inte alls valt, utan bara fortsatt på det man haft. På analogtiden var Nikon bäst och Canon hyggligt med i racet. Minolta hann tappa många användare till konkurrenterna eftersom de var sist (?) ut med digital SLR överhuvudtaget. De som hade is (sic!) i magen eller helt enkelt inte började titta efter ett digitalt kamerahus innan det fanns stabiliserade hus hade större valfrihet.

Ändå väljer fortfarande de flesta Caikon. Troligen av samma skäl som de flesta väljer Windows, därför att de flesta har det.

De som tänker självständigt väljer förstås rationellt. Och rationellt kan vara att köpa Canon om man har en arvtant som sitter inne med en hel bunt käcka L/is linser eller Nikon om pojkvännen har hela väskan full i VR.
 
Då glämmer du, eller vill kanske inte inse, att även om sensorns massa är densamma så är inte den rörelse den ska göra för att kompensera en viss skakning densamma, när du har zoomat eller rent av bytt objektiv. Ju större förstoringsgrad desto större fel ger en viss skakning när det väl hamnar på sensorn.
Skakningen upplevs större, men eftersom slutartiden är kortare vid längre brännvidd så blir inte skakningen större när den väl hamnar på sensorn. Det finns trots allt en logisk förklaring varför grundregeln för skarpa bilder (utan stabilisering) är slutartid = 1/brännvidd.

Om du utgår från dena regel så kommer skakningarna utan stabilisering vara lika stora på bilderna över alla brännvidder när du går ner samma antal steg i slutartid. Givetvis blir effekten lika även för stabiliseringen, men stabiliseringen måste röra sig snabbare ju längre brännvidden blir.

Jag tror du försöker göra jämförelsen genom att samma slutartid används på alla brännvidder, men det är ju inte så man räknar i verklig användning.
 
Detta förmodligen ironiska inlägget ledde till min fråga om det var någon som trodde på det på allvar?

Då glämmer du, eller vill kanske inte inse, att även om sensorns massa är densamma så är inte den rörelse den ska göra för att kompensera en viss skakning densamma, när du har zoomat eller rent av bytt objektiv. Ju större förstoringsgrad desto större fel ger en viss skakning när det väl hamnar på sensorn.

I optiken kan man däremot optimera genom att välja att sätta den stabiliserande linsgruppen på olika ställe, beroende på vilken brännvidd man har.

Jag tror att alla som inte bara är insnöade på en teknik och/eller ska käfta för att försvara vad man själv har köpt inser att det är kostnadsmässigt effekivare att ha en stabilisering i kamerahuset och likaså att det är tekniskt effektivare att ha en i varje objektiv.

Jag gör det i alla fall och har gjort mitt val därefter.


Var inte så stor i orden - du har som vanligt fel och är dessutom otrevlig.
 
Skakningen upplevs större, men eftersom slutartiden är kortare vid längre brännvidd så blir inte skakningen större när den väl hamnar på sensorn. Det finns trots allt en logisk förklaring varför grundregeln för skarpa bilder (utan stabilisering) är slutartid = 1/brännvidd.
När man har ljus nog att kunna följa den regeln behöver man förmodligen ingen IS heller, varken här eller där. Det är ju just för att det inte alltid är så ljust som man kanske skulle önska sig, som IS är bra, och då kan man inte följa den regeln heller.

Var inte så stor i orden - du har som vanligt fel och är dessutom otrevlig.
Jo, jag skriver ju medvetet fel hela tiden, bara för att framstå som så dum som möjligt. Många fel var det ju i det citatet också.
 
Senast ändrad:
När man har ljus nog att kunna följa den regeln behöver man förmodligen ingen IS heller, varken här eller där.
Den regeln gäller alltid. Det stabilisering ger dig är möjligheten att handhålla på 2-4 steg längre slutartid än utan stabilisering.

För stabiliseringen är det alltså fortfarande kortare tider som är aktuella för längre brännvidder. Om stabiliseringen gör att du kan handhålla 50mm vid 1/10s och ett 500mm vid 1/100s så är det samma storleksordning för skakningen på sensorn som måste kompenseras. Det finns ingen stabilisering som gör det möjligt att handhålla ett 500mm vid 1/10s, så om det är så dåligt ljus är det dags att packa upp stativet.
 
Jag funderade vidare på det där (tänka är ju bra, man gör det för sällan, bara) och läste lite i bruksanvisningar och tester av Canons stabiliserade optik.
I de fall det alls förekommer någon skillnad anges regelmässigt att stabiliseringen är effektivare, räknat i ekvivalenta slutartidssteg, nära teleänden på en zoom än vad den är i den andra änden. Beror detta då på att det är lättare med optikmonterad IS att kontra de förstorade rörelserna som man åstadkommer med längre brännvidd? Fungerar kameramonterad stabilisering likadant, eller är den som angavs ovan likvärdig oavsett brännvidd?
Annars tyder ju detta återigen på att den optikmonterade skulle ha fördelen att göra mest nytta där den behövs bäst, vilket jag trodde även tidigare.

En annan aspekt på det hela borde vara att det kan vara lättare att känna av skakningarna med hög noggrannhet (det gäller ju inte bara att motverka, man måste veta vad man ska motverka också) om gyrot kan sitta längre ut, inte inne i kamerahuset. Jag inbillar mig i alla fall att det vanligtvis är fronten på optiken som ormar omkring mer än vad bakänden, där kameran är, gör.
 
När man har ett större tele monterat på lameran så håller man väl vanligtvis ena handen nånstans mitt under objektivet? Man håller väll inte i bara själva kamera huset?

Sen beror det nog på hur tung kombinatonen är ach var tyngdpunkten ligger för om det är bak eller fram änden som ormar omkring mest, 300D eller Mark III borde flytta tyngdpunkten rätt rejält. Liknade borde förståss gälla olika tunga objektiv på ett stabiliserat hus.

Kanske kan tillverkaren lägga in en tabell i det stabilisrade huset som antar att att ljusstarkare tele oftast är tyngre än ett ljussvagt, elelr går det med hjälp av gyrona räkna ut var masscentrum är, om det nu är nödvändigt att veta det?
 
Jag funderade vidare på det där (tänka är ju bra, man gör det för sällan, bara) och läste lite i bruksanvisningar och tester av Canons stabiliserade optik.
I de fall det alls förekommer någon skillnad anges regelmässigt att stabiliseringen är effektivare, räknat i ekvivalenta slutartidssteg, nära teleänden på en zoom än vad den är i den andra änden. Beror detta då på att det är lättare med optikmonterad IS att kontra de förstorade rörelserna som man åstadkommer med längre brännvidd? Fungerar kameramonterad stabilisering likadant, eller är den som angavs ovan likvärdig oavsett brännvidd?
Annars tyder ju detta återigen på att den optikmonterade skulle ha fördelen att göra mest nytta där den behövs bäst, vilket jag trodde även tidigare.
Jag tror orsaken till detta är att ju längre slutartid som används ju svårare är det att kompensera för skakningarna, eftersom det är en liten fördröjning i stabiliseringen så kommer osäkerhetsfaktorerna öka med längre tider då skakningarnas amplitud och frekvens varierar.

Så jag tror inte det är den längre brännvidden i sig som gör det lättare att stabilisera, utan den kortare slutartiden. Jag tror detta gäller för all typ av stabiliseringsteknik. (Möjligtvis finns det en övre gräns där det istället blir svårt för stabiliseringen att hinna kompensera då slutartiderna är för korta.)
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.