Hur uppfattningen om min kamera förändras på kvällen

[Flash Gordon]

Fotosidan har en kraftig slagsida mot teknikdiskussioner. Så har det varit länge. Resultatet det vill säga bilden verkar diskuteras betydligt mindre.
Det är samma slagsida på de flesta tyska och engelska forum som är de språk jag kan förstå väl förutom svenska.
Nya kameror och objektiv är mycket intressantare än resultatet.
Den eviga diskussionen om fullformat går mig på nerverna. DEt finns även i redaktionen på fotosidan förespråkare av detta som det enda rätta. Formatet som gud välsignat.
Sanningen är att större sensorer ger fördelar men också ger kameror och objektiv som är större och tyngre.
Jag har fotat mycket med Hasselblads stora H kameror och deras största sensorer. Tekniskt sett ger de fantastiska resultat men mina bilder blir ungefär lika bra eller dåliga som när jag använder Fuji APS-C eller min 5D MKIV.

En bra bild är en bild som får människor att hajja till på grund av något. Ett fantastisk ljus i en landskapsbild eller en dramatisk situation.
Något som sticker ut i mängden av bra bilder som internet svämmar över av.
Mycket av de bilder vi tar är dokumentära. Att ta bilder av någons födelsedag eller en vacker plats vi kom till på semestern.

Denna gång tog jag bara med mig min Fuji X-H1 och använde mest ett 18-55/2,8-4 OIS som jag lånade av min dotter. Har ett 16-55/2,8 men lämnade det hemma på grund av storlek och vikt samt av samma anledning fick alla FF-prylar stanna i skåpet.
Det är för många som tror att utrustningen gör skillnaden- Det syns tydligt på Fotosidans köp & sälj. Där många byter kameror efter bara några månader. Ständigt på jakt efter kameran som ger dem bättre bilder. Själv har jag insett att kamerorna jag kan så väl att det sitter i ryggmärgen ger mig de bästa bilderna.
Ni kan själva få gissa vilken bild jag tagit med 1D MKIIN från 2005 och andra senare 5D kameror och APS-C.
Till TS har jag bara ett råd. Väld den utrustning du trivs med.
Jag har cirka 10 L-objektiv och ungefär motsvarande av deras bästa objektiv för Fuji. För det mesta blir det Fuji som får komma med ut.
Bara för jag gillar att fota med dessa kameror mer än jag gillar att fota med 5D trots jag gjort det sedan 2005.
I slutändan bryr sig ingen om vilken utrustning vi tog bilden med.


Det finns en skröna om att Ansel Adams och och Ernest Hemingway. Dessa båda vmöttes vid en middag.
Ernest förklarade hur mycket han gillade Ansels fina
bilder och undrade vilken kamera han använde.
Ansel kontrade och frågade vilken fantastisk reservorpenna han använde för att skriva den otroliga boken om Den gamla och havet.

 

[Brix]

Nya fina grejer kan också vara inspirerande och det är värt mycket. Det finns ett svenskt drag i tråden. - Man ska inte sticka ut.

Skulle knappast kalla det ett "svenskt" drag, mer ett mänskligt drag.

 

[fotobollfoto]

Trådarna i forumet skapas och förvaltas av oss medlemmar. Slagsidan är troligen helt i par med var medlemmarnas faktiska intresse ligger. Så slagsidan är egentligen balansläget.

 

[Third eye]

Man får sålla och läsa kritiskt här som all annan info tror jag.
Jag tycker själv nästan tvärt om att man får be om ursäkt att man köpt fullformat, när någon stackare frågar om vilken nya kamera hon eller han ska köpa så är svaren ofta en omställd fråga i stil med "vad saknar du i den du har" eller "det är inte kameran som tar bilden" och sen får man ett utlägg om Fujis förträfflighet.
Så man får helt enkelt insupa information och tyckande som tilltalar en själv

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag har kvar min Pentax S3, med några objektiv, 1.8/55 mm håller mycket hög klass, allt inköpt nytt redan 1962.
Superskärpa, har flera meterförstoringar på vägg, tagna med denna gamla utrustning …. inte bara Leica som då kunde ge utmärkta resultat.

Precis, så är det, jag har alltmer kommit ifrån sökandet i det tekniska, idag har jag mycket mera gått tillbaka till själva hantverket, - det var så allt började, få till bra bilder.
Ännu enklare idag, en digital utrustning ger direkt koll på resultatet,
- en miss, gör om, gör rätt, .... !

Kamerabranschens djupa kris och mobilernas intåg, det ser jag egentligen inte, som en kris, - utan utvecklingen har givit oss utmärkta verktyg, ofta ännu bättre än vad vi behöver.
Det tar stopp någon gång, där är vi nu, - inte fasen behöver vi köpa nytt, när kameraindustrin lanserar en ny produkt, med en mycket liten förbättring?
Jakten efter ännu bättre bilder, bättre prestanda på kamerahus och objektiv, - grundas av all Internet info, t.ex. kameratester, objektivtester, mängder av åsikter på olika fotoforum, självklart man går på det, tar intryck, intressant, att läsa, .... men mycket bättre bilder, rent fotografiskt fint komponerat, .... tveksamt?

Det blir allt vanligare med unga tjejer inom fotoyrket, t.ex. bröllop, porträtt, mode, produkt, m.m, ....
Där är resultatet viktigare, än vilken kamera hon använder,
hon har ofta glömt vilken modell det är vid ett uppdrag, ….
Jag har sett flera hemsidor, till bröllopsfotografer, med fantastiska bilder, - ofta tagna av unga tjejer!
Ha-ha!

Se där Lars! Vi är fan i mig ense om det mesta nu för tiden. Tillsammans med Per D så uppskattar även jag det gamla hantverket i objektiv och kamerahus från 60- och 70-talen. Inga jäkla plastiga kitobjektiv där inte utan supertighta metallkonstruktioner med 0 glapp och spel även i de vanligaste massproducerade kitobjektiven på den tiden. Kolla på en Pentax SMC-M 40mm/2,8, eller en 50mm/1,7 av samma märke eller en Konica AR 24mm/2,8 eller 50mm/1,7.

Den mekaniska kvaliteten hittar vi knappt i 20 000 spännssegmentet idag. (Kommer ihåg Mats Lillnors Sony Zeiss A-mount 135:a vars lintub satt och jojjade oroande mycket med spel som man kunde kasta in hatten i. ) Jag tycker dock att det blivit lite bättre på senare tid. De gamla 70-talsobjektiven var dock dessutom ofta föredömligt små och smidiga och de funkar t.o.m. bättre än de gjorde på de gamla analoga husen då fokushjälpmedlen i de nya husen är så mycket bättre än de var i de a.naloga husen. Det här är faktiskt skitkul och väldigt smidigt med dessa små, lätta, kompakta och idag billiga objektiv oavsett vilka moderna spegellösa system man har idag, om man vill ägna sig lite åt gammaldags "slowfoto"

Angående kvinnliga fotografer: Även på min gata Hamngaten i Vaxholm och faktiskt i min förening så hyr numera ett par kvinnliga fotografer lokaler av oss. De kallar sig "Fotograferna på Hamngatan". Jag vet inte hur det går för dem i dessa Corona-tider men jag önskar dem verkligen all framgång och det gör jag till alla Corona-drabbade yrkesfotografer idag. Det måste vara en mardröm nu och just att det gick så fort och när allt bara dog, Det kan ju ingen gardera sig mot.

 

[Abe Normal]

Tycker det är högst relevant att ställa frågor och vill man fördjupa sig i fotografi vill man ha vettiga svar som går att omsätta. Tycker man ska vara generös och uppmuntrade. Flera tjejer har ställt frågan på FS och ruttnat bara efter några svar.

Ny modern utrustning underlättar tveklöst för fotografen, sedan kan man fundera på om man behöver allt det nya och vilken utrustning som passar till den nisch man vill hålla sig till.

 

[Sten-Åke Sändh]

Den testen såg jag också!
Leica 35:an kostade runt 80 000 sv kr, "kopian" om man kan säga så, inte direkt ett plagiat, mycket arbete bakom den iaf, säkert även mycket små toleranser, den kostade runt 8000 sv kr.
Knappt någon eller ingen alls skillnad, mellan de två objektiven,
- i skärpa, dynamik/färgåtergivning!
En Leica frälst (självklart en man!) ansåg, att 35:an från Leica är lika fin om ca 50 år, "kopian" från Kina är säkert då, enbart ett bokstöd, alltså värdelös, ett skrot.
Vidare, Leica 35:an hade finare bakgrundsoskärpa, i övrigt bättre kristallklar skärpa, - helt enkelt, det var för honom lätt, att se skillnaden!
Troligen skitsnack!

Jag tror faktiskt att vi får ge kineserna det att de kommit en lång väg från att bara kopiera västdesign. Om siffrorna stämmer som redovisas i "Vem är rädd för Huawei" på SVT Play, så stjäl inte kineserna bara västpatent längre utan idag tar Huawei tydligen ut dubbelt så många patent som något annat företag. Så nu kommer vi få vänja oss vid att även kineserna kommer ta hem många rojalties, något som mest gick åt andra hållet förr. I många fall har de skåpat ut konkurrensen totalt när det gäller pris/prestanda, vilket gjort att USA nu tydligen har ett mer eller mindre permanent bytesbalansunderskott mot Kina på tretusenmiljarder kronor (3000 miljarder kronor
). Det kan ses som ett visst mått på Kinas överlägsenhet på marknaden idag i jämförelse med USA. Det USA gör mot Kina idag ska även ses i ljuset av detta. Idag tillverkas väl knappt en enda TV längre i USA. IBM:s PC-avdelning blev kinesiskt och heter nu Lenovo. Den rockaden skedde för många många år sedan.

Jag har sagt det förr men idag är det mycket viktigare för mig personligen med den utveckling som som sker i RAW-konverterarna än det som sker i kamerorna och objektiven. Visst har framförallt de nya zoomarna blivit mycket bättre. De från exv 70-talet är i jämförelse rätt usla. Däremot är gamla primes ofta överaskande bra men det som verkligen utvecklats fantastiskt är bildbehandlingsmjukvaran. Ibland är det bara förbluffande vad man kan få i en sådan uppdatering för runt 700 spänn. Ofta ger det mycket mer än en ny kamera för 20 000 +. En ny konverterarversion är ofta en tidig julafton för mig och en ny kamera tyvärr mer som en gäspning.

Jag har för mig att du inte är mycket för efterbehandling Lars, rätta mig om jag har fel, men RAW-konverterarna gör ofta större skillnad än nya kameror och det till mindre än en tiondel av priset för en ny kamera. Folk kanske i högre utsträckning skulle köpa eller uppgrader sina RAW-konverterare istället för att köpa nya kameror.

Ofta säger vi att foto är en materialsport och att man måste ha de dyraste grejorna för att kunna ta bra bilder och det finns en sanning i det men det är faktiskt lika sant att det finns få världar som är mer egalitära än fotovärlden. Många gånger har det suttit exakt samma sensor i en instegsmodell som i en proffsigare entusiastmodell. Så var det när KonicaMinolta sålde D7D för drygt 15 000 spänn 2005. Lite senare kom D5D för en bråkdel av den summan. Även Canon gjorde likadant. Vad fick man då på marginalen? Ofta lite snabbare seriebildtagning och ett större kamerahus. Påverkade detta bildkvaliteten? Förmodligen ytterst sällan.

 

[afe]

Jag tycker det är trist när folk som frågar om nya prylar får motfrågan om de verkligen behöver det, vilket lätt underförstås som attfrågeställaren inte är tillräckligt bra fotograf för att kunna utnyttja prylarna. Många av dessa trådskapare lämnar snabbt FS och väljer i stället att fråga annorstädes.

Här finns många experter som alltid vet bäst och gärna berättar att det inte behövs en ny kamera för att göra fantastiska bilder (trots att de själva ofta äger bland det bästa som går att köra).

 

[esbtse]

När jag fotograferar med min Olympus-utrustning gläds jag åt hur väl den fungerar och hur bra bilderna blir. Livet leker och kunderna gråter glädjetårar-
Sedan kastar jag mig över Fotosidans forum och drabbas nästan varje gång av ångest över att jag har så dåliga grejer. Att jag inte skäms.
Fullformat skall det vara, med mikroskärpa ändå ut i kanten och 60 megapixelsensor som är belyst och belagd med diverse mer eller mindre magiska komponenter.
Jag vrider mig i min vattensäng och undrar om jag inte måste skaffa en modell med R, den är ju överlägsen den som bara heter 7 mk 3, eller kanske en 9 mk 2.
Säljer jag ut alla mina andra prylar kanske jag får ihop till en hus och två tre gluggar som jag inte behöver skämmas för.
När jag nästa morgon åker på fotouppdrag så återkommer kärleken till O-kameran, den man egentligen inte får prata om.
Bilderna blir bra och jag är nöjd och glad till nästa gång jag öppnar FullformatsFotosidan.
Då är det jämmer och elände igen.
Då får jag lära mig att inte ens mina fasta Sonygluggar är tillräckligt bra. 1,4 skall det vara och CalleZ skall det stå och kameran skall förstås ha ett R i namnet.
Det är alla proffstestare överens om. Drar man upp bilderna till motsvarande flera meter, så kan man i visst ljus se en pytteliten skillnad.

Ha den utrustning du trivs med. Om du skall publicera bilder kan det finnas krav på antal pixel. Jag har haft en 12 Mpix Nikon D300, DX kamera i 12 år och även använt denna för produktfotografi ihop med PC linser.

I år köper jag en begagnad D810 då min gamla kamera har gått sönder. Funderade länge om jag skulle uppdatera till en begagnad D500, DX igen men mina vidvinklar avgjorde och att jag nu enbart fotograferar landskap.

Jag har behållt två MF kameror en Fuji 690 och en HB 503 CW och till den senare skall jag köpa en 50mm när jag har kompletterat Nikon utrustningen klart med en nytt hus D880 och Zeiss15mm/2.8 vidvinkel samt Zeiss 135mm/2.0. Vidare har jag ersätt en digital kompakt kamera med begagnade Fuji X-pro 1/T1. då dessa är lätta att ta med. Håller på att utvärdera kamerorna och är inte riktigt nöjd med dem.

Om man skall ta fram bilder i jätte förstoringar så är det digitalt MF eller analogt SF som gäller, exempel Fuji films nya serie med 50 Mpix eller 100Mpix. Jag har sätt för många dåliga förstoringar från analog FF och digital FF från fotografer med hybris.

 

[Falumas]

Det finns säkert olika syn på vad som är och hur man utövar fotohobby. För att haka på ovanstående så sa man ju att när HD-åkarna åkte från Stockholm till Norrtälje så gjorde de en långtur. En långtur var samtidigt för Honda Goldwingåkarna en tur till Italien eller motsvarande. Kvalitén på HD lär ha blivit bättre sedan dess.

Japp, full HD nu. Själv har jag dock alltid föredragit cabbe.

Att forumtrådar ofta fokuserar på teknik (även om det på sistonde inkommit klagomål på fokussystemet) är nog att det är något konkret att diskutera.

Vad som är en snygg bild är subjektivt, det finns förmodligen lika många uppfattningar där som det finns mäniskor och väldigt många får anses vara rätt. I teknikfrågor blir det iofs också luddigt, någon kan hävda att Canon har den bästa kameran för att dom har en som kan filma i 8k. Fast Canon har likväl tumhjulet som konstruerades av en synnerligen sadistisk person. Likväl blir det mer konkret än att diskutera om gul eller orange är den finaste färgen (smärtsamt medveten om att det är ett dåligt exempel, men jag vill inte väcka någon sovande björn med något bättre).

 

[larsborg]

Jag tror faktiskt att vi får ge kineserna det att de kommit en lång väg från att bara kopiera västdesign. Om siffrorna stämmer som redovisas i "Vem är rädd för Huawei" på SVT Play, så stjäl inte kineserna bara västpatent längre utan idag tar Huawei tydligen ut dubbelt så många patent som något annat företag. Så nu kommer vi få vänja oss vid att även kineserna kommer ta hem många rojalties, något som mest gick åt andra hållet förr. I många fall har de skåpat ut konkurrensen totalt när det gäller pris/prestanda, vilket gjort att USA nu tydligen har ett mer eller mindre permanent bytesbalansunderskott mot Kina på tretusenmiljarder kronor (3000 miljarder kronor
). Det kan ses som ett visst mått på Kinas överlägsenhet på marknaden idag i jämförelse med USA. Det USA gör mot Kina idag ska även ses i ljuset av detta. Idag tillverkas väl knappt en enda TV längre i USA. IBM:s PC-avdelning blev kinesiskt och heter nu Lenovo. Den rockaden skedde för många många år sedan.

Jag har sagt det förr men idag är det mycket viktigare för mig personligen med den utveckling som som sker i RAW-konverterarna än det som sker i kamerorna och objektiven. Visst har framförallt de nya zoomarna blivit mycket bättre. De från exv 70-talet är i jämförelse rätt usla. Däremot är gamla primes ofta överaskande bra men det som verkligen utvecklats fantastiskt är bildbehandlingsmjukvaran. Ibland är det bara förbluffande vad man kan få i en sådan uppdatering för runt 700 spänn. Ofta ger det mycket mer än en ny kamera för 20 000 +. En ny konverterarversion är ofta en tidig julafton för mig och en ny kamera tyvärr mer som en gäspning.

Jag har för mig att du inte är mycket för efterbehandling Lars, rätta mig om jag har fel, men RAW-konverterarna gör ofta större skillnad än nya kameror och det till mindre än en tiondel av priset för en ny kamera. Folk kanske i högre utsträckning skulle köpa eller uppgrader sina RAW-konverterare istället för att köpa nya kameror.

Ofta säger vi att foto är en materialsport och att man måste ha de dyraste grejorna för att kunna ta bra bilder och det finns en sanning i det men det är faktiskt lika sant att det finns få världar som är mer egalitära än fotovärlden. Många gånger har det suttit exakt samma sensor i en instegsmodell som i en proffsigare entusiastmodell. Så var det när KonicaMinolta sålde D7D för drygt 15 000 spänn 2005. Lite senare kom D5D för en bråkdel av den summan. Även Canon gjorde likadant. Vad fick man då på marginalen? Ofta lite snabbare seriebildtagning och ett större kamerahus. Påverkade detta bildkvaliteten? Förmodligen ytterst sällan.

Ja, Sten-Åke,
- så är det, JPEG filer direkt ur kameran, det jag har använt i flera år, enbart, ha-ha.
På den lilla Sony RX100 mk I
Inställning: kvalité fin
Kreativ inst: standard
kontrast +1,
mättnad +/- 0
skärpa +3
JPEG ger utmärkta resultat, inga efterbehandlingar behövs, kanske med RAW något bättre, - kanske, ha-ha!
Denna lilla kamera förvånar mig ständigt, jag ser bra, använder inga glasögon, - trodde inte denna lilla kamera kunde prestera, så pass bra.
Sony A7 III har fått nästan likvärdiga inställningar, presterar ännu bättre, men det förvånar säkert ingen heller.
Om foto är en materialsport?
Ja, för vissa kanske, men jag känner en ung tjej, som är skicklig på bl.a. bröllopsfoto, - hennes två kamerahus är inte nya, Canon 5D, i rätt händer blir det fullträffar!
De bästa fotograferna har sällan den senaste utrustningen, men det vet väl de flesta, alltså ingen nyhet.

 

[Abe Normal]

Japp, full HD nu. Själv har jag dock alltid föredragit cabbe.

Att forumtrådar ofta fokuserar på teknik (även om det på sistonde inkommit klagomål på fokussystemet) är nog att det är något konkret att diskutera.

Vad som är en snygg bild är subjektivt, det finns förmodligen lika många uppfattningar där som det finns mäniskor och väldigt många får anses vara rätt. I teknikfrågor blir det iofs också luddigt, någon kan hävda att Canon har den bästa kameran för att dom har en som kan filma i 8k. Fast Canon har likväl tumhjulet som konstruerades av en synnerligen sadistisk person. Likväl blir det mer konkret än att diskutera om gul eller orange är den finaste färgen (smärtsamt medveten om att det är ett dåligt exempel, men jag vill inte väcka någon sovande björn med något bättre).

Det är bra beskrivet, att mäta prestanda är konkret och enklare än att tala om "vad man gillar". Ganska symtomatiskt att artikeln om Galleri Kontrast med Årets Bild på Greta (som övrigt är bra tycker jag), inte får en enda kommentar på sidan.

Sedan håller jag med om "tumhjulet" på Canon, inget kul en kall vinterdag

 

[PMD]

Tyvärr kommer den dyra fina leican också att vara en stum bit metall om 50 år om det är en digital dito. Elektroniken kommet inte att hålla oavsett vad som står på kameran.

Det fiffiga med Leicas M-objektiv är att de är helt mekaniska. Inte ens kommunikationen mellan objektiv och kamera sker elektriskt, utan med ett slags rutmönster i svart och vitt som sitter på baksidan av objektivet. Så dagens M-objektiv kommer säkerligen att fungera lika bra om 50 år som 50 år gamla M-objektiv fungerar idag.

Leicas L-objektiv är förstås en annan femma.

 

[PMD]

När jag fotograferar med min Olympus-utrustning gläds jag åt hur väl den fungerar och hur bra bilderna blir. Livet leker och kunderna gråter glädjetårar

Där tycker jag att du ska stanna kvar.

Att ha utrustning som man trivs med och som gör livet enkelt är mycket värt. Ibland handlar det om jättedyra grejer som tekniskt inte producerar bättre bilder än betydligt billigare grejer, och ibland är det superenkla saker som underlättar rejält.

Men i båda fallen handlar det om fotoglädje, och chansen att man lyckas producera bra bilder är nog större desto gladare man är.

 

[Sten-Åke Sändh]

Om kunderna är nöjda kan du väl ta så bra betalt för arbetet att du har råd att köpa en modern kamera. Det är inte bra att ha ångest och sova dåligt på nätterna. Kan det vara vattensängen som bidrar eller är det nördarna på Fotosidan som stressar dig?

En annan sak i sammanhanget är ju att det finns många fotografiska tillämpningar där en ny kamera som råkar vara s.a.s. "state of the art" just nu, inte nödvändigtvis skulle tillföra någonting överhuvudtaget i jämförelse med en som är 5-6 år eller ännu äldre. Foto är inte nödvändigtvis en materialsport för alla som Lars så riktigt påpekat, och långt ifrån vid alla tillfällen och tillämpningar, även om sådana absolut finns. Så en ny kamera kanske inte alls skulle revolutionera TS yrkesliv så mycket som vi kanske tror. Han kanske inte har den minsta nytta av det som råkar vara nytt i sina specifika tillämpningar och då är en uppgradering bara kapitalförstöring, för vi vet ju att gamla kameror och särskilt de som använts i yrket inte har något vidare andrahandsvärde att tala om. Så här i efterhand kan jag tycka att jag gått kunde ha hoppat hälften av mina inköp av digitala kamerahus. Jag köpte dem väl av visst intresse och för att jag hade råd.

Om jag var yrkesfotograf skulle jag bara uppgradera idag om en ny kamera skulle öka min produktivitet exv. genom bättre kommunikation från kamera till redaktion eller att man slapp ta en massa bilder för att man inte riktigt kunnat lita på precisionen i kamerans AF-system. Att vada igenom en massa snarlika bilder i onödan bara för att säkra ett skott i fokus sänker bara produktiviteten. Att en kamera genererar användbara bilder direkt ur kameran som inte kräver handpåläggning kunde också vara en sådan sak. Då kan man till nöds hoppa all efterbehandling och på en del tidningar och mediahus har man ju dessutom DAM-system som automatiskt kan frisera bilderna när de kommer in. När Canons 5D IV kom så var väl en "selling point" just förbättrad bildkvalitet på JPEG direkt ur kameran. Det kan tyckas vara en rätt lam finess men jag tror att sånt kan vara mycket viktigare än det mesta. Vettigt av Canon tycker i alla fall jag. För videofotografer kunde ett nytt hus med bättre kontrollerad "rolling shutter" kanske vara ett uppgraderingsskäl.

Jag är annars för precis alla tekniska kameraframsteg som ger fotograferna bättre möjligheter att lyckas med att fånga "ögonblicket" men om jag jämför min flrsta A7:a A7r med min senaste A7 III, så inser jag också att det haft ett pris man kanske inte alltid tänker på. Menyerna har övervtid helt svämmat över med alla dessa smarta nya funktioner. Detta kräver att man verkligen läser på om sin kamera om man ska få ut vad kameran faktiskt kan ge och vi vet ju att läsande inte ligger för riktigt alla nuförtiden. Den tiden är sedan längesedan förbi när man kunde killgissa sig till hur saker och ting funkar i nya kamerahus och det gäller särskilt de som går från en plattform till en annan. Vi som kör Sony har alltid haft en fantastiskt bra hjälp i Gary Friedmans "friendly manuals" och tur är väl det, nu skriver han även för Fujis kameror så även de är att gratulera.

 

[Falumas]

Det är väl lika med allt, börjar vi läsa på motorforum skulle vi nog alla likt TS kunna fastslå att det är ett mindre mirakel att dom bilar vi har tar oss fram och tillbaka till Coop för att handla.

Spjutspets teknologi är vad den är. Jäkligt häftig, ofta väldigt användbar om man anpassar sig till den, men för många onödig eller för dyr. Dessutom har den allt som oftast bieffekter. Hög upplösning ger jättestora filer, hög seriebildshastighet ger fler filer att gå igenom, den väldigt portabla ger tråkig ergonomi, den med bra ergonomi passar inte i fickan etc. Sedan är ju tyckte och smak även en viktig faktor även för teknologi.

Som tidigare påpekats har det dock i över 100år tagits bra bilder med kameror som idag anses så kassa att det inte borde vara möjligt.

 

[larsborg]

Som tidigare påpekats har det dock i över 100år tagits bra bilder med kameror som idag anses så kassa att det inte borde vara möjligt.

TS får de bästa bilderna, med en kamera han är van vid, - något som vi alla här har påpekat!
En ny kamera eller ett helt nytt system kräver ofta några dagars "inkörning", även med extra finesser (tillverkaren vet, det säljer bra, många går på det!) kan det ta ännu längre tid.
Säkert många kameror, där flera finesser aldrig används,
- ersätts av läge P (=panik läge).
Troligen, en av orsakerna, att mobilkameran har blivit så populär,
- enkel till skott!
Krångliga menyer och alltför avancerade kameror,
- de blir inte roliga att arbeta med.

 

[ztenlund]

Jag tycker det är trist när folk som frågar om nya prylar får motfrågan om de verkligen behöver det, vilket lätt underförstås som attfrågeställaren inte är tillräckligt bra fotograf för att kunna utnyttja prylarna. Många av dessa trådskapare lämnar snabbt FS och väljer i stället att fråga annorstädes.

Här finns många experter som alltid vet bäst och gärna berättar att det inte behövs en ny kamera för att göra fantastiska bilder (trots att de själva ofta äger bland det bästa som går att köra).

Ja, det där stör mig en hel del att det finns ett antal som har svindyra prylar, men kraftigt ifrågasätter när andra vill köpa något bättre än en gammal 350D.

Sedan är det annan sak att påpeka att x är nästan lika bra i de flesta fall eller att man kanske inte ska köpa ett kamerahus för 25 tkr och sedan bara har råd med ett ljussvagt budgetobjektiv. Eller fråga vad det är man vill uppnå, för ofta är frågan av typen att "jag har tröttnat på landets y", vilket inte säkert så mycket om vad som är lämpligt.

 

[ztenlund]

Fotosidan har en kraftig slagsida mot teknikdiskussioner. Så har det varit länge. Resultatet det vill säga bilden verkar diskuteras betydligt mindre.
Det är samma slagsida på de flesta tyska och engelska forum som är de språk jag kan förstå väl förutom svenska.
Nya kameror och objektiv är mycket intressantare än resultatet.
Den eviga diskussionen om fullformat går mig på nerverna. DEt finns även i redaktionen på fotosidan förespråkare av detta som det enda rätta. Formatet som gud välsignat.

Det där är nog mer någon osynlig väderkvarn du ofta fäktas med. Oftast handlar det om diverse missvisande påståenden där det framställs som är prylarna magiskt krymper utan att det här någon sorts pris, vilket inte stämmer. Om man sedan tycker att "kostnaden" är värd att ta eller inte upplevs som väsentlig är en annan fråga. När det gäller större än småbild är det så enkelt som att dessa kameror tappar mycket av mångsidigheten samt att pris och storlek lätt skenar. Småbild är ute ett rent praktiskt hänseende den största sensorstorlek som går att ha om man vill ha en så mångsidig kamera som möjligt, även om Fuji har lyft mellanformatet en del med sina "småmellanformatare", men de är ju inte nära klassiska 120-kameror i sensorstorlek.

F ö använder jag för stunden bara min Ricoh GR, då resten på grund av omständigheterna inte är praktiskt att ha tillgängligt. Den är inte småbild, men den nya versionen med modernare sensor hade inte skadat i dåligt ljus.

 

[Sten-Åke Sändh]

Sen finns det ju olika falanger av samma fotointresse. Många tycker med rätta att det är själva fotogtraferandet som är det viktigaste, at tfå fram en fin bild man kan visa upp, medan andra kanske tycker det är mera intressant med nya kameramodeller eller annan utrustning. Jag skulle inte kalla de extremaste fallen fotofrälsta utan snarare tekniknördar. Sen kan jag inte förneka att det faktiskt är lite roligt med en ny pryl då och då.
Men man kan jämföra med andra verksamheter. Jag hade motorcykel när jag var yngre, en riktig racer, Suzuki 1100, och delade under en period garage med en kille som hade en HD. Vi gillade båda motorcyklar men hade helt klart olika inriktning. Bortsett från skillnaden i framåtlutad/bakåtlutad körstil så var jag nog mest inne på att köra med min motorcykel och bara skruva om nåt gick sönder medan han mera gillade att meka. Jag tror aldrig att jag såg hans motorcykel stå helt komplett i garaget. Ett tag stod där bara en ram, vars gamla lackering hade sandblästrats bort.

OT: En inte helt jämförbar liknelse. Har man en gammal HD eller en gammal 50-60-talsjänkare a la 2 ton skrot eller Cuba, så måste man ju skruva av rent nödtvång och inte enbart av intresse, för gamla obalanserade HD skramlar ju faktiskt bokstavligen sönder med jämna mellanrum. Det gör aldrig en Suzuki eller annan japansk motorcykel för de är komna ur den välbalanserad racingvärldens motorer och skulle man hetsa en HD till 10 000 varv per minut eller avsevärt mer, så skulle man behöva ha ett säkerhetsavstånd till den på 10 meter för att inte riskera att förolyckas.

I övrigt tycker jag det är väldigt fascinerande att fotografer och fotonördar ser så otroligt olika på både utrustning och själva fotograferandet. Att det finns så stor antipati bland en del mot teknikdiskussionerna och teknikintresset. Det tycker jag är både synd och lite avskärmat. Hade inte de diskussionerna funnits hade nog inte tillverkarna fått all den återkoppling som de faktiskt lyssnat på för att kunna erbjuda oss de verktyg vi faktiskt kan glädja oss åt idag, oberoende av vilken fotoprofil vi råkar ha som individer. Den antipatin går dessutom nästan till 100% åt ett enda håll. Varför inte bara leva och låta leva.

Att tekniken har den ställning den har på bildkramandets bekostnad är i hög grad självförvållat. Hade vi istället deltagit lika konstruktivt, positivt och flitigt i bilddiskussioner, bloggar, portfolios m.m. kring "bilden"som i teknikforummen, istället för att sura över allt teknikfokus, hade säkert dessa delar av Fotosidan varit mer livaktiga, mer attraktiva och utvecklande än de faktiskt är idag. Det kanske faktiskt på allvar är dags för lite självransakan på den fronten för ofta känns det väl mycket "frustrerad gammal offerkofta" i dessa diskussioner. Det är sällan man ser något verkligt konstruktivt komma ur detta.