fotobollfoto
Aktiv medlem
Proffsvindurfare?
[...]
Professional World Titles are awarded for the overall winners from elite World Cup events around for Slalom, Wave and increasingly Foiling and Freestyle.
Hur kan fotografer acceptera 12% säkning på timpriset sen 2007?
- Trådstartare jonas18z
- Start datum
Professional World Titles are awarded for the overall winners from elite World Cup events around for Slalom, Wave and increasingly Foiling and Freestyle.
fotobollfoto
Aktiv medlem
Proffsvindsurfare?
Sedan hör ju till saken att många bara tittar på bilderna på telefonen och där ser ju ofta skitbilder rätt hyfsade ut... Det är dagens Instamatic och "kopiorna" är ju i ungefär i samma storlek, i bästa fall. Mycket sånt här handlar också om att man måste ha upplevt och förstått skillnaden. Folk glor på helt felinställda tv-apparater, lyssnar på musik på prylar som låter uselt osv också.
Red: behövde tydligen stavningskontroll...
Ha ha, nu såg jag;
Skulle nog stå ” ser ingen skillnad mellan en proffsfotografs och dina egna alster” typ.
PMD
Aktiv medlem
Ingen borde väl vara förvånad över att utbildning oftast resulterar i bättre kompetens?
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
En sak som slagit mig är att när jag kollar å bilder i kvällstidningarna så är dessa ofta av förvånande olika kvalitet rent tekniskt. Ingen verkar bry sig särskilt om att hyfsa till många av exv. ansiktsbilderna som varierar mycket starkt ofta i färgtemperatur och exponering. De verkar ofta bara ha dumpats in "as is" om man säger så. När det gäller andra motiv kanske det skulle vara mer OK men det ser ofta inget vidare ut när det gäller hudtoner i porträtten exv. Ska man verkligen utgå från att alla de bilderna skulle vara tagna av amatörer som ovanpå detta dessutom är klåpare.
Det finns säkert många amatör/hobby-fotografer som bara knäpper och är glada men det är ju bara att kolla hur många på Fotosidan bland hobbyfotografer som verkligen inte slarvar. Till skillnad från proffsen, så har ju dessutom hobbyfotograferna relativt proffsen precis all tid i världen att lägga precis hur mycket tid som helst på efterbehandling. Numera har ju en hel del hobbyfotografer t.o.m. bättre grejor dessutom än en del av proffsen och det gäller nog särskilt den delen av den kåren som utsatts särskilt hårt för lönenivelleringen eller rent av nu inte får några jobb alls. En hel del entusiaster lägger nog numera summor på foto som proffsen som ju måste leva på sitt fotograferande många gånger bara kan drömma om.
Som gammal lärare så tror jag ju verkligen på utbildningens betydelse för resultaten men det går ju att bli en bra fotograf utan formell sådan också och även om utbildning ger snabbare resultat än mångårig erfarenhet så är det ju även så att en del "har det" och andra inte, vare sig de är utbildade eller inte. Med det vill jag bara säga att det nog kan leda fel ibland bara genom att titta på bilder. Jag vet ju även genom mitt professionella arbete med att rationalisera just fotoflöden att en del tidningar låter sina DAM-system helt automatiskt piffa till bilderna i flödet. Det är med bilderna precis som det tidigare var med skriven text att ingen först på allvar trodde att man kunde göra sig av med både korrekturläsare och grafiker och det var nog få som först trodde att man kunde överlåta all efterbehandling till maskiner, men bevisligen görs det idag på rent ekonomiska grunder.
Det är ju just detta AI kommer handla om framöver. Många tror som fotografer att deras kunskaper är så speciella att ingen någonsin skulle kunna låta algoritmer göra jobbet istället och ändå är det precis det som görs på den marknaden redan nu. Man skulle t.o.m. kunna säga att fotograferna är en av de yrkesgrupper som just nu drabbas allra värst av AI, och detta har bara börjat än. Fler och fler mjukvaror med AI kommer nu och jag häpnar varje dag över hur exv. Deep Prime-funktionen kan lyfta den tekniska kvaliteten i en del bilder som rent av ser helt hopplösa ut, efter att de körts genom Photolab 4. Det är ju även så med mobilbilderna att de numera är förbluffande bra rent tekniskt.
fotobollfoto
Aktiv medlem
Jag hoppas verkligen att mina inlägg inte misstolkas åt det hållet!
Det jag menar är att den okunnige saknar kompetens att förstå kvaliteten och värdet i den kunniges arbetsresultat.
Det är väldigt många som köper möbler på IKEA. Inte lika många uppskattar, eller anser sig ha råd med, högkvalitetshantverk.
Senast ändrad:
Viewmaster
Aktiv medlem
Den utvecklingen är inte unik för fotobranschen.
Jag har plåtat hela livet, fläckvis kommersiellt, men aldrig för försörjning. Yrkesmässigt har jag istället arbetat med olika aspekter av ljudproduktion och där kan man se precis samma strömningar. Mediakonsumenter idag nöjer sig helt enkelt med märkbart sämre produktionskvalitet än för några decennier sedan. Mer prioriterade faktorer är tillgänglighet och lågt pris.
Den tekniska produktionskvalitet som var gängse i nationella tv-produktioner runt millennieskiftet - märk väl före HD - vill ingen betala för idag. På 90-talet gjordes ett tv-reportage av en fotograf, en ljudtekniker, en reporter och inte sällan en ljustekniker/elektriker och en inslagsproducent. Några rationaliseringssteg senare är normalläget idag en fotograf som gör allt samt en reporter, och inte sällan är de samma person. Visst märks skillnaden, både på kameraarbetet, på ljudkvaliteten, på ljussättningen och ofta på den redaktionella ribban. Spelar det någon roll? Inte fasen. Så länge det rör sig i rutan och det går att höra vad som sägs så är beställare och tittare nöjda och glada.
Inom ren ljudmedia som radio (både nationellt och lokalt) och t ex podcasts råder samma läge. Produktionsstandarden på SR, framför allt på fältet, har backat märkbart och i praktiken existerar knappast något systematiskt kvalitetsarbete överhuvudtaget. Kvaliteten pendlar mellan professionell toppnivå och grupparbete på mellanstadiet. Även poddar som lyssnas av tiotusental kan låta halvpotta - men det gör inget. Alla är faktiskt glada ändå.
När MiniDisc (och för den delen det snabbt utdöda digitala kassettbandet DCC) etablerades på marknaden i mitten av 90-talet diskuterades engagerat det faktum att formatet byggde på förstörande datareduktion. Relativt nyss hade CD-formatet etablerats, med överlägsen ljudkvalitet som kanske främsta säljargument, och blivit de facto benchmark. Att tillåta sig att nagga på den linjära bitströmmen var kontroversiellt, och då lät kompressionsalgoritmen ATRAC ändå rätt bra. Idag datareducerar vi betydligt brutalare än så och med tydliga artefakter. De största ljudboktjänsterna streamar med tydligt hörbara artefakter. Och folk är nöjda och glada.
Den utvecklingen har förändrat ljudteknikerns roll, på liknande sätt som fotografens. Arbetstillfällena för dedikerade, kompetenta och yrkesskickliga ljudtekniker finns helt enkelt inte i samma utsträckning längre, och de sfärer där ersättningsnivån är "god" är relativt avgränsade.
En frågeställning kan då vara vilken kvalitetsnivå som är tillräcklig, och i förlängningen vem som definierar den nivån. Har vi helt enkelt producerat bild- och ljudmedia med onödigt hög kvalitet i flera decennier? Har vi låtit konsumenter betala primärt för att vi skall ha kul på jobbet? Är god produktionskvalitet, både ifråga om fotografiskt arbete och annan mediaproduktion, kanske bara ett särintresse specifikt för de producerande aktörerna?
Jag har plåtat hela livet, fläckvis kommersiellt, men aldrig för försörjning. Yrkesmässigt har jag istället arbetat med olika aspekter av ljudproduktion och där kan man se precis samma strömningar. Mediakonsumenter idag nöjer sig helt enkelt med märkbart sämre produktionskvalitet än för några decennier sedan. Mer prioriterade faktorer är tillgänglighet och lågt pris.
Den tekniska produktionskvalitet som var gängse i nationella tv-produktioner runt millennieskiftet - märk väl före HD - vill ingen betala för idag. På 90-talet gjordes ett tv-reportage av en fotograf, en ljudtekniker, en reporter och inte sällan en ljustekniker/elektriker och en inslagsproducent. Några rationaliseringssteg senare är normalläget idag en fotograf som gör allt samt en reporter, och inte sällan är de samma person. Visst märks skillnaden, både på kameraarbetet, på ljudkvaliteten, på ljussättningen och ofta på den redaktionella ribban. Spelar det någon roll? Inte fasen. Så länge det rör sig i rutan och det går att höra vad som sägs så är beställare och tittare nöjda och glada.
Inom ren ljudmedia som radio (både nationellt och lokalt) och t ex podcasts råder samma läge. Produktionsstandarden på SR, framför allt på fältet, har backat märkbart och i praktiken existerar knappast något systematiskt kvalitetsarbete överhuvudtaget. Kvaliteten pendlar mellan professionell toppnivå och grupparbete på mellanstadiet. Även poddar som lyssnas av tiotusental kan låta halvpotta - men det gör inget. Alla är faktiskt glada ändå.
När MiniDisc (och för den delen det snabbt utdöda digitala kassettbandet DCC) etablerades på marknaden i mitten av 90-talet diskuterades engagerat det faktum att formatet byggde på förstörande datareduktion. Relativt nyss hade CD-formatet etablerats, med överlägsen ljudkvalitet som kanske främsta säljargument, och blivit de facto benchmark. Att tillåta sig att nagga på den linjära bitströmmen var kontroversiellt, och då lät kompressionsalgoritmen ATRAC ändå rätt bra. Idag datareducerar vi betydligt brutalare än så och med tydliga artefakter. De största ljudboktjänsterna streamar med tydligt hörbara artefakter. Och folk är nöjda och glada.
Den utvecklingen har förändrat ljudteknikerns roll, på liknande sätt som fotografens. Arbetstillfällena för dedikerade, kompetenta och yrkesskickliga ljudtekniker finns helt enkelt inte i samma utsträckning längre, och de sfärer där ersättningsnivån är "god" är relativt avgränsade.
En frågeställning kan då vara vilken kvalitetsnivå som är tillräcklig, och i förlängningen vem som definierar den nivån. Har vi helt enkelt producerat bild- och ljudmedia med onödigt hög kvalitet i flera decennier? Har vi låtit konsumenter betala primärt för att vi skall ha kul på jobbet? Är god produktionskvalitet, både ifråga om fotografiskt arbete och annan mediaproduktion, kanske bara ett särintresse specifikt för de producerande aktörerna?
netstorm
Aktiv medlem
Jag köper inte riktigt det argumentet. När jag var ung så hade vi sprakande vinyl och flimrande VHS. När teknikutvecklingen fortsatte så gick gemene man över till VCD innan DVD slog igenom på allmän front. Sedan kom Blu-ray. Idag har vi 8k.
Teknikutvecklingen har gett oss alla möjlighet att bli producenter. Du behöver inte en dedikerad klippare, en kameraman och en ljudtekniker. Ladda in minneskortet i din laptop och du är igång och kan klippa på tåget hem från reportaget. Som en konsekvens så laddades det upp 500 timmar video varje minut på YouTube för några år sedan. Sedan dess lär det ha ökat markant. Det handlar inte om att vi sänkt ribban utan att det plötsligt är möjligt att göra något som inte var möjligt.
Samtidigt har en slumpmässigt utvald TV-serie idag en produktion som de bara hade kunnat drömma om på 80-talet. Justerat för inflation så har alla utom tre av de 60 dyraste filmerna producerat efter millenniumskiftet. Undantagen är Titanic (-97), Wild Wild West (-99) och Cleopatra (-63). Under andra världskriget skickades Capa för att ta suddiga bilder efter att striderna var över. Idag har soldaterna en 4k kamera monterad på bröstet och en drönare som filmar eftermatchen från luften.
Sedan håller jag med om att det som en konsekvens publiceras mycket som håller låg kvalité. En orsak till detta är att fenomenet fortfarande är relativt nytt så anställda måste vidareutbildas i nya områden. Mobilkameror existerade knappt för 15 år sedan. När de yngre utbildas till att hantera hela kedjan så tror jag att kvalitén höjs.
fotobollfoto
Aktiv medlem
Teknisk kvalitet i avseendet upplösning och dynamisk omfång etc fortsätter att förbättras och når längre och längre ner i pris.
Men visst är det tydligt att en helt hopplös produktion uppladdad på YT kan få hur många tittningar som helst, medan en professionell produktion i en annan kanal knappt får några tittar alls. Gemene man, den vanlige konsumenten, bedömer inte kvalitet på samma premisser som den utbildade yrkeseliten, är min hypotes.
netstorm
Aktiv medlem
Visar inte det att video är så mycket mer än produktionskvalité?
Så sent som igår tittade jag på en åtta år gammal produktrecension filmad i 720p av en 13-åring. Det var inte produktionskvalitén som gjorde att han hade den bästa (enda) recensionen. Vi lyssnar inte på Joe Rogan för hans ljudkvalité, utan för att han sätter sig ner och har ett vanligt samtal på 2-3 timmar. Något få andra erbjöd innan honom.
Min poäng är att kraven inte har sänkts, utan vi är främst intresserade av innehållet. Det fanns en tid där cams ansågs som acceptabelt av många. T.o.m. Seinfeld gjorde ett avsnitt om det. Sagan om ringen släpptes först med inbränd koreansk text.
Sedan är produktionskvalité naturligtvis uppskattat. Det finns en anledning att en del youtubers gått över till RED och filmar i 8K. Hade konsumenten inte brytt sig alls om kvalité så kunde de kört i 720p för en bråkdel av kostnaden. LTT gick väl t.o.m. över till Black Magic och började spela in i 12K.
nkarlsson78
Avslutat medlemskap
Visst är det så. Men samtidigt kan jag inte undgå att tänka att vissa Youtubers innehåll skulle vara ännu bättre om de höll högre produktionskvalité, och då menar jag inte bara i klippning och ljud men också "manus" och liknande. Kan ju vara så att vanliga människor upplever det som mer genuint när produktionskvaliteten inte är i storbudgetklass.
Viewmaster
Aktiv medlem
Absolut. Men hur många konsumenter söker engagerat 8k-material? Eller ens 4k/UHD-material? Hur många bryr sig om, eller ens noterar, om det är läppsynk eller inte? Jag gör det, du kanske gör det, min mamma, mina grannar och de flesta av mina vänner gör det definitivt inte. Min uppfattning är att den stora massan av mediakonsumenter är okritiska, medan det finns en liten falang som medvetet efterfrågar hög kvalitet och som är beredd att betala för det. Jag tror tyvärr att det är lätt att överskatta den falangens storlek.
Nja. Vi har sänkt ribban. Kanske inte på mediakonsumentens krav - som sagt kanske branschen har överlevererat av egenintresse - men på leveransen. Om vi utgår från, vilket känns rimligt imho, att en person med stora kunskaper och stor erfarenhet av ett arbete kan prestera bättre än en person med mindre kunskaper och kortare erfarenhet. Och om vi utgår från, vilket också känns rimligt, att en person svårligen kan utveckla lika stor skicklighet inom flera olika yrkesområden som om h*n ägnat tiden åt ett enda.
De traditionella dedikerade yrkesområdena har inte etablerats utifrån enbart tillgång till utrustning, den biten är inte flaskhalsen. Gemene man har idag tillgång till kraftfulla och billiga produktionsverktyg, men gemene man har inte kompetensen att använda verktygen för bästa resultat och kan svårligen göra allt på en gång även med moderna verktyg. En duktig snickare är inte självklart också en duktig målare även om han köper en pensel, och han kan definitivt inte måla samtidigt som han gipsar innervägg. Och en duktig reporter blir inte en duktig redigerare bara för att han kan klippa i laptopen på tåget. Eller en högpresterande ljudtekniker för att han äger en mikrofon. Rent objektivt finns skillnad i vad ett enmansteam presterar och var en rikligare bemannad produktion presterar, det finns det nog inte många som ifrågasätter. Min poäng är att skillnaden inte tycks spela så stor roll. Det blir inte lika bra, men det gör inget.
Samma sak med personalfotona ovan i tråden - de är inte lika bra som om en yrkesfotograf tagit dem, men det spelar ingen roll. Uppenbarligen duger de, de enda som grämer sig är yrkesfotografen och nån enstaka fotoentusiast.
Alla 500 timmarna video som laddas upp på Youtube varje minut håller inte heller state of the art produktionskvalitet. Tvärtom. Men det är good enough, det duger.
Där är jag inte lika optimistisk. I min parallell med broadcastvärlden har enmansteam använts i 15-20 år och multikompetent produktionspersonal kan fortfarande inte trolla utan resultatet behöver bedömas enligt en annan, mer relativ, måttstock. Det blir sämre men det duger, det blir acceptabelt. Jag tror helt enkelt att det är svårt att utbilda någon till att "hantera hela kedjan", att bli en fullt kompetent grävmaskinist, gjutare, snickare, rörläggare, elektriker och målare. Du kan ge grunderna till någon, och personen kommer att kunna åstadkomma ett hus. Absolut. Frågan är om den byggkvaliteten kanske också helt enkelt duger.
Terje H
Aktiv medlem
Den traditionella marknaden för fotografer ändras hela tiden. Själv har jag aldrig jobbat mot den, gör nästan aldrig uppdrag och säljer sällan bilder för publicering. Blir nog inte mer en några enstaka per månad. Nu senast några bilder till skivomslag. När jag undervisar/föreläser avtalas summa för hela arbetet som ett arvode.
mvh Terje
mvh Terje
Senast ändrad:
netstorm
Aktiv medlem
Jag håller inte med. Jämför du valfri storfilm eller TV-serie så pressar vi hela tiden gränserna. De specialiserade yrkesrollerna finns kvar. Investeringarna i Mandalorian för att ta fram en ny filmteknik är otroligt häftig. Ribban där har inte sänkts.
Däremot så håller jag med om att lägstanivån har sjunkit men jag ser det snarare som en följd av att teknikutvecklingen har demokratiserat skapandet. Minimumnivån på lokal-TV var inte hög för att de krävde hög kvalité. Den var "hög" för att det krävdes dedikerade personer som var specialiserade på sitt område.
En specialist kommer alltid vara bättre, det säger jag inte emot. Däremot så menar jag att en allmänarbetare 2030 inom ett område med teknik och publicerad kunskap kan nå en nivå som hade ansetts vara god 1980. Ribban har då alltså inte blivit sänkt.
Fotograf är ett sådant klassiskt exempel där dagens ungdomar tar fler fotografier och spelar in mer video på ett år än vad gamla mästare kanske gjorde under sin livstid. Inom programmering så kan en person med hjälp av moduler och bibliotek skapa något på minuter som hade varit omöjligt på 90-talet.
Ta denna guide som exempel. 20 populära övergångar i film snyggt paketerat och säkerligen applicerbara i ditt redigeringsprogram med ett knapptryck.
VIDEO: The Ultimate Guide to Editing — Scene Transitions
Now that you’ve shot your project, it’s time to edit. This is the ultimate guide to types of editing transitions in film.
www.studiobinder.com
Vilken filmskapare hade tillgång till det för 20 år sedan? Det finns onlinebibliotek idag med de bästa scenerna i filmhistorien. Dagens ungdomar växer upp med detta. Att redigera videopresentationer är en del av valfri universitetskurs.
Nu menar jag inte att man blir fantastiskt duktig per automatik men på samma vis som det blev naturligt att lära sig räkna och skriva så är det naturligt att producera och konsumera multimedia. Som en följd av detta kommer genomsnittsnivån höjas. Inte av de som arbetar i sektorn idag, utan av de som växer upp med det.
fotobollfoto
Aktiv medlem
Definitivt blir dagens ungdomar på många sätt duktigare på film, foto, och annan medieproduktion än vad ungdomarna i gemen blev på min tid. De har kameran med sig dygnet runt och använder den lika mycket på en vecka som vi gjorde på ett år när jag var ung. Eller ännu mer.Jag håller inte med. Jämför du valfri storfilm eller TV-serie så pressar vi hela tiden gränserna. De specialiserade yrkesrollerna finns kvar. Investeringarna i Mandalorian för att ta fram en ny filmteknik är otroligt häftig. Ribban där har inte sänkts.
Däremot så håller jag med om att lägstanivån har sjunkit men jag ser det snarare som en följd av att teknikutvecklingen har demokratiserat skapandet. Minimumnivån på lokal-TV var inte hög för att de krävde hög kvalité. Den var "hög" för att det krävdes dedikerade personer som var specialiserade på sitt område.
En specialist kommer alltid vara bättre, det säger jag inte emot. Däremot så menar jag att en allmänarbetare 2030 inom ett område med teknik och publicerad kunskap kan nå en nivå som hade ansetts vara god 1980. Ribban har då alltså inte blivit sänkt.
Fotograf är ett sådant klassiskt exempel där dagens ungdomar tar fler fotografier och spelar in mer video på ett år än vad gamla mästare kanske gjorde under sin livstid. Inom programmering så kan en person med hjälp av moduler och bibliotek skapa något på minuter som hade varit omöjligt på 90-talet.
Ta denna guide som exempel. 20 populära övergångar i film snyggt paketerat och säkerligen applicerbara i ditt redigeringsprogram med ett knapptryck.
VIDEO: The Ultimate Guide to Editing — Scene Transitions
Now that you’ve shot your project, it’s time to edit. This is the ultimate guide to types of editing transitions in film.
Vilken filmskapare hade tillgång till det för 20 år sedan? Det finns onlinebibliotek idag med de bästa scenerna i filmhistorien. Dagens ungdomar växer upp med detta. Att redigera videopresentationer är en del av valfri universitetskurs.
Nu menar jag inte att man blir fantastiskt duktig per automatik men på samma vis som det blev naturligt att lära sig räkna och skriva så är det naturligt att producera och konsumera multimedia. Som en följd av detta kommer genomsnittsnivån höjas. Inte av de som arbetar i sektorn idag, utan av de som växer upp med det.
Trots detta upplever jag att Svensson av idag inte ser brister i de olika resultaten på samma sätt som den utbildade fotografen på FS Forum vilken tycker att en massa amatörbilder ser ut som skit.
Svensson ser andra värden i de bilder de delar eller tar del av.
När nördarna här på FS (inklusive jag själv) ibland strävar efter kort skärpedjup tycker Svensson att ”bilden är ju inte skarp över hela”.
Sven Blomquist
Aktiv medlem
Tillräckligt bra är nyckelordet!
fotobollfoto
Aktiv medlem
”Rätt kvalitet” som ett svenskt internationell företag i möbelbranchen hade som slogan ett tag.
Sven Blomquist
Aktiv medlem
Det bästa är det godas fiende!
PMD
Aktiv medlem
Man vänjer sig, som KJell Höglund sjöng (fast oftast med ganska bra ljud).
PMD
Aktiv medlem
Även om Capas egen berättelse om invasionen av Normandie innehåller en del motsägelser så är det väl klarlagt att han faktiskt var på stranden den sjätte juni mitt i striderna?
PMD
Aktiv medlem
Den duger definitivt, men ett sådant hus kommer inte att hålla flera hundra år. Så småningom kommer det inte längre att löna sig att underhålla huset utan man river det och bygger ett nytt. Så har det väl iofs alltid varit; skillnaden är tidsutsträckningen.
Den som vill kan dra lämplig parallell till mediaproduktion.
Senast ändrad:
