Hur kan fotografer acceptera 12% säkning på timpriset sen 2007?

[PMD]

Ta denna guide som exempel. 20 populära övergångar i film snyggt paketerat och säkerligen applicerbara i ditt redigeringsprogram med ett knapptryck.

http://[URL][URL][URL]https://www.studiobinder.com/blog/types-of-editing-transitions-in-film/

[/URL][/URL][/URL]

Vilken filmskapare hade tillgång till det för 20 år sedan? Det finns onlinebibliotek idag med de bästa scenerna i filmhistorien. Dagens ungdomar växer upp med detta. Att redigera videopresentationer är en del av valfri universitetskurs.

Jag håller inte med. Man blir inte en ny Hitchcock genom att apa efter mallar. Lika lite som att man blir en ny Vilhelm Moberg genom att använda litterära schabloner. Man måste (bl.a.) titta mycket på film för att bli en bra filmskapare, och man måste läsa massor av böcker för att bli en bra författare. Det senare behöver man göra när man växer upp, och det är det färre och färre som gör.

Men det blir tillräckligt bra, så den nuvarande utvecklingen kommer att fortsätta.

 

[PMD]

När nördarna här på FS (inklusive jag själv) ibland strävar efter kort skärpedjup tycker Svensson att ”bilden är ju inte skarp över hela”.

Precis. Ökad kunskap genom utbildning (på egen hand eller genom andra) ger större möjligheter.

 

[PMD]

Vi har sänkt ribban. Kanske inte på mediakonsumentens krav - som sagt kanske branschen har överlevererat av egenintresse - men på leveransen.

Ett bra exempel på det är MP3. När MP3 tog över efter CD så sänktes ljudkvaliteten överlag, men andra fördelar med det nya formatet övervägde.

Ett annat exempel är att det knappt går att köpa bluetoothhögtalare med stereo nuförtiden. En bra ljudbild är tydligen inte speciellt efterfrågad. Det tycker jag är lite konstigt med tanke på alla "hemmabiosystem" med 4+1 och 5+1 (etc).

 

[netstorm]

Även om Capas egen berättelse om invasionen av Normandie innehåller en del motsägelser så är det väl klarlagt att han faktiskt var på stranden den sjätte juni mitt i striderna?

Coleman har gjort ett fantastiskt arbete och gått igenom allt material för att kartlägga händelsen, fartyget han åkte med och dessutom hittat videoklipp.

Min tolkning är att Capa kom fram med trettonde vågen efter att de redan brutit igenom och höll på att etablera ett brohuvud på stranden. Det som fångas på bilderna är soldater som bär iland materiel och rensar stridsvagnshinder, inte soldater som tar skydd vilket det ofta framställs som.

Diskussionen lämpar sig nog iofs bättre i en annan tråd och jag ber om ursäkt för det.

 

[Sten-Åke Sändh]

Definitivt blir dagens ungdomar på många sätt duktigare på film, foto, och annan medieproduktion än vad ungdomarna i gemen blev på min tid. De har kameran med sig dygnet runt och använder den lika mycket på en vecka som vi gjorde på ett år när jag var ung. Eller ännu mer.

Trots detta upplever jag att Svensson av idag inte ser brister i de olika resultaten på samma sätt som den utbildade fotografen på FS Forum vilken tycker att en massa amatörbilder ser ut som skit.

Svensson ser andra värden i de bilder de delar eller tar del av.

När nördarna här på FS (inklusive jag själv) ibland strävar efter kort skärpedjup tycker Svensson att ”bilden är ju inte skarp över hela”.

Jag har sett lite på en spansk serie på Netflix nyligen och just retat mig rätt mycket på "överanvändning" av kort skärpedjup. Så fort det pågår en diskussion mellan flera människor så hoppar skärpan runt hela tiden. Jag tycker faktiskt det är rätt enerverande när jag sitter där och försöker utröna var skärpan egentligen ligger då det mesta hela tiden faktiskt är oskarpt hela tiden. Inte sällan missar jag textningen som är på engelska när jag sitter där som en nickande höna och följer med skärpan.

En stillbild vinner ofta på ett kort skärpedjup men i en film när så mycket ändå växlar i motiven så är jag mer tveksam. Det är som om denne fotograf just nyligen fick utrustning som tillät detta arbetssätt och nu använder det hela tiden trots att delar av filmen ibland skulle tjäna på ett längre skärpedjup. Är det möjligen så att detta arbetssätt blivit vanligare numera?

 

[fotobollfoto]

Jag har sett lite på en spansk serie på Netflix nyligen och just retat mig rätt mycket på "överanvändning" av kort skärpedjup. Så fort det pågår en diskussion mellan flera människor så hoppar skärpan runt hela tiden. Jag tycker faktiskt det är rätt enerverande när jag sitter där och försöker utröna var skärpan egentligen ligger då det mesta hela tiden faktiskt är oskarpt hela tiden. Inte sällan missar jag textningen som är på engelska när jag sitter där som en nickande höna och följer med skärpan.

En stillbild vinner ofta på ett kort skärpedjup men i en film när så mycket ändå växlar i motiven så är jag mer tveksam. Det är som om denne fotograf just nyligen fick utrustning som tillät detta arbetssätt och nu använder det hela tiden trots att delar av filmen ibland skulle tjäna på ett längre skärpedjup. Är det möjligen så att detta arbetssätt blivit vanligare numera?

Med all magiskt teknisk utrustning kan nu stillbildsfotografer sätta skärpan på ena ögat på ett djur i full galopp. Att andra ögat, nosen och öronen blir oskarpa är det optimala beviset på utrustningens prestationsförmåga. Men det blir egentligen ingen bra bild.

Jag själv strävar att få bakgrunden i oskärpa medan huvudmotivet (några fotbollsspelare) hamnar i fokus. Det tycker jag är snyggt. Andra föräldrar - som tar bilder med mobilen - kan berömma sin egen kamera: ”det blir ju till och med skarpt i bakgrunden”.

När det gäller rörligt foto från fotbollstävlingar föredrar jag också mer skärpedjup. Så det är tur att den nya trenden från din spanska tv-serie inte nått till fotbollssändningarna än.

 

[fotobollfoto]

Precis. Ökad kunskap genom utbildning (på egen hand eller genom andra) ger större möjligheter.

Ja definitivt!

Men den som har gått de organiserade vedertagna utbildningarna har också lärt sig en viss standard.
En självlärd kan göra en väldigt ljus bild och tycker att den är fin. Den utbildade granskar och konstaterar att den är utfrätt på flera ställen. En ”skitbild”.
En självlärd experimenterar med kompositionen och hittar en ny sorts balans. Den utbildade hänvisar till gyllene snittet och pekar på bristerna.
När den självlärde gillar det olikfärgade ljuset i sin bild får den utbildade magknip. Fy så det ser ut.
Osv.

Det märks nog på mina exempel att jag saknar utbildning i foto. Men det gör ju faktiskt de allra allra flesta med mig. Och många köpare av fotografiska tjänster saknar den utbildningen, så de ser inte samma brister som den utbildade skulle ha gjort.