Hur har digitalkameran påverkat dina bilder?

[Garrard]

Hej! Jag kommer att skriva en uppsats under hösten om hur den digitala bilden har påverkat fotografin. Jag är intresserad av att få höra av medlemmar på fotosidan hur ni arbetar med bilder från tanke till handling. Många har säkert som jag börjat med att fotografera analogt för att idag mer gått över till att fotografera digitalt. Andra kanske har börjat digitalt men fotograferar även analogt idag.

Tankar jag har om detta är: Blir vi bättre eller sämre fotografer genom att se bilden på en display direkt efter exponeringen? Har vi slutat bry oss om att mäta ljuset, alternativt inte lärt sig allt då kameran visar om bilden är rätt exponerad eller inte. Finns det fotografer här på sidan som börjat med analogt mörkrum på 2000 talet?

På den här linjen skulle jag vilja höra era kommentarer.

Jag hoppas förstås att det kan bli en rolig och givande disskusion. Många ämnen har säkert tagits upp tidigare men jag skulle gärna vilja samla era tankar och kommentarer om detta i en forum tråd.

Fredrik Larsson

 

[atotowi]

Histogrammet rätt använt ger dig mycket information som man inte kunde få med vanlig ljusmätning i kamerahuset förr.

Möjligheten till snabbare feedback på bilderna ger större möjlighet att ta om bilden om den inte blev rätt första gången. Feedbacken kan dels komma vid chimpning eller att man kollar bilden hemma. Man slipper vänta på att få film/bilder framkallade.

Kostnaden per bild är lägre vilket gör att man kanske tar fler alternativa exponering både avseende ljus och komposition.

Fler har börjat fotografera, efterosm det är lätt att se bilderna på t ex TV eller dator. Färre utskrifter inga album eller projektorer krävs.

 

[hlse]

Nja

Min tanke är att fotografering är fotografering oavsett om ljuset fångas av emulsion eller sensor.
Skillnaden är väl mest att man inte är begränsad till 24 eller 36 bilder utan att man kan prova sig fram så långt batteri och minneskort räcker till. Plus att man inte är begränsad till ett ISO-tal utan kan skifta eftersom ljuset kräver det.
Kör man digital systemkamera och slår över till M så är det ingen skillnad. Då får man tänka på ljuset precis som om man sköt med film.

 

[sk8r]

Jag tror varken att jag blivit en bättre eller sämre fotograf. Något "slarvigare" kanske använder i stort sett aldrig ljusmätare tex. Chansar mera, vilket kan vara bra för resultatet.

Jag tycker det är väldigt bra att se bilden på displayen direkt efter. Har dock funderat över dessa frågor som du ställer och undrar ibland om det inte kan vara så att koncentrationen bryts i själva fotograferandet eftersom det är lätt att titta emmellanåt, men jag kan inte säga att det är så.

Jag tar betydligt mycket fler bilder nu än vad jag gjorde som analog, på varje uppdrag menar jag då. Detta trodde jag att det gjort mig till en sämre fotograf, att jag förlorat känslan för ögonblicket. Men nyligen så ville en kund ha bilder i mellanformat på film, något jag inte gjort på kanske 6 år. det funkade lika bra som då, så känslan satt kvar. Använde inte ljusmätaren då heller, använde digitalkamerans histogram som utgångspunkt.

Jag tror snarare att möjligheten att snabbt kolla resultat och ta mycket bilder kanske ökat min bildkvalitet, men jag är nog ingen bättre fotograf för det. Kunde nog gått med film med.

 

[loidor]

Utvecklingsmässigt är digitalt helt klart att föredra. Det har många möjligheter man bara kunde drömma om med film (valbar iso, display, histogram osv). Dessutom var det via det manuella läget på en digitalkamera jag lärde mig fotografera, så ur inlärningssynvinkel har jag inget att klaga på.

Rent personligen föredrar jag dock begränsningarna film innebär. Jag tycker om att försöka göra mycket med lite, om man säger så. Jag gillar att bara ha 12 exponeringar på en rulle/bara ha två slutarhastigheter/ett fåtal bländare. Jag har blivit extremt mycket mer noggrann, och försöker få så många bra bilder på en rulle som möjligt.

Eftersom jag började med digital hade jag ju inbyggd ljusmätare. När jag gick över till analogt lärde jag mig att kalkylera ljuset istället, vilket spär på noggrannheten hos mig ytterligare. Ytterligare en aspekt jag behöver ha kontroll över innan jag trycker på knappen, med andra ord. Jag tycker om att kunna göra allt själv, lite som en foto-MacGyver. =)

 

[henpe]

Jag är en glad amatör som började digitalt men kör idag helst analogt.

För min del har övergången till analogt medfört att jag betraktar omgivningen noggrannare och väljer mer omsorgsfult vad jag vill fotografera. Jag har blivit bättre på att "läsa ljuset" och vilken inverkan det ger på motivet. När jag enbart körde digitalt så utvärderade jag motivet via den färdigexponerade displayen, nu försöker jag utvärdera motivet redan innan jag tar fram kameran. Jag har också blivit bättre på att förstå ljusmätning och skillnad i intensitet mellan olika delar av exv ett landskap. Jag är inte längre övertygad om att digitalkamerans möjlighet till direkt utvärdering ger en snabbare inlärningskurva.

 

[pettisson]

Digitalkameran gjorde för mig så att jag köpte en systemkamera och började ta bilder.
Jag vet jag hade samma tankar innan, men eftersom jag inte kunde nåt om fotografi - och film var så dyrt - så hade jag inte ekonomi att prova mig fram. Och att ta 60 provbilder för att lära sig bländaren (skärpedjup osv) hade nog inte gått alls för mig. Man hade ju behövt skicka in och få dom framkallade. Sedan kommit ihåg vilka inställningar man haft för just den bilden så man kunde lära sig hur det låg till.

Jag tror också det är såhär för andra. Dvs fler som varit osäkra innan har tagit steget in i den mer seriösa kameravärlden.

Men jag vet ju att när jag tar fram den analoga kameran så är ju ju mycket mer nogrann och tänker efter före jag tar bilden.

 

[MattiasL]

Jag började med svartvitt mörkrum i mitten på nittiotalet, som hobby och skolämne.
När jag tio år senare började frilansa såg jag mig tvungen att skaffa digitalkamera. Vid den tiden jobbade jag också som assistent både i mörkrum och vid datorn.

Jag tycker att de olika sätten att arbeta kompletterar varandra, och jag använder fortfarande film för "speciella" ändamål. När det gäller porträtt föredrar jag mellanformat och film. Och så finns det roliga analoga kompaktkameror som passar till vissa grejor.

Jag skulle säga att den digitala tekniken har tvingat mig till större noggrannhet, vilket inte är så dumt. Förr litade jag på den hyfsade centrumvägda mätningen och det stora omfånget i negativ film, medan digitalkameran är kinkigare.

Jag lägger ingen värdering i något av sätten att jobba, och ser sällan några hinder av den typen för att göra bra bilder.

Senaste tiden har väl analogt foto blivit något av en "lyxgrej" som jag ägnar mig åt när jag har gott om tid och pengar och vill ge något extra.

Möjligheter till snabb produktion och spontan publicering på bloggar och bildspel är utvecklande som sjutton, men jag skulle nog inte stå ut med bara ett sätt att jobba. Det "tröga" och eftertänksamma behövs också för utvecklingens och för lustens skull. Den eftertänksamheten ligger då framförallt i efterarbetet. Man måste ju umgås lite längre med varje bild när det ska scannas eller kopieras...

 

[janeck]

Ingen förändring i mitt sätt att fota.

Jag tror inte att jag gjort så stora förändringar i mitt sätt att fotografera,skissblocket:där tankar och möjliga motiv nedklottras,ibland bara som text,men oftast som skiss är förmodligen lite strukturfacist.
En annan rolig grejj som jag märkt är att jag tar samma antal bilder med
digitalaren som med den analoga vid ex en rundvandring i storstadsmiljö.
(I mitt fall runt 70 bilder) Jag tittar aldrig på displayen efter att jag tagit ett kort,den kommer i mitt fall till användning när jag kommit hem i lugn och ro,då jag gör min första utgallring ca 10% är riktig skit
och övrigt får ligga till sig,sen åker nog 10% till skulle jag bedömma det som,av det som är kvar tar jag ut ca 8-10 bilder som blir bilder man kan "ta i" övriga blir datorbilder eller negativ i ficka.
Janne

 

[HRL]

Den digitala systemkameran gjorde att jag fick en reell möjlighet att utvecklas. Att testa hämningslöst. Jag började tänka "bild" på ett helt annat och nytt sätt. Idag lägger jag ned mycket tid på efterarbete vid datorn. Är inte så noga med kompositionen vid fototillfället, men desto noggrannare framför skärmen. Just möjligheten att beskära ser jag som en enormt förbättrad möjlighet (tog mest dia tidigare).

Det kan vara att jag blivit lite slarvigare, eftersom det inte kostar något extra att testa. Men just detta att man slänger iväg några skott, där man med film i kameran låtit bli av kostnadsskäl - de tillfällena har ibland gett bra bilder eller nya insikter om hur man bör eller inte bör göra.

Digital bild har för mig inneburit en ny dynamik. Utan genombrottet för
den digitala systemkameran hade min analoga dito fått stå kvar på hyllan och damma (där står den för övrigt idag, och ser väl lite uppgiven ut).

 

[Grevture]

Hej!

Om du skriver om vad digitalsensorn betytt för fotografin, glöm inte heller två andra tekniska revolutioner som också betytt mycket för hur vi jobbar med fotografiska bilder idag:
1) Bläckstråleskrivarna. Deras låga pris (jämfört med ett komplett fotolabb) och enkelhet att använda har nog också förändrat mycket inom fotografin.
2) Webben. Idag har alla enkel och billig tillgång till en slags kontinuerligt pågående Planket-utställning där man kan visa upp sina bilder. Eller göra egna "vykort" och skicka till släkt och vänner.

Många kanske tycker att Photoshop (och alla andra möjligheter att efterbearbeta hilder) också är en revolutionerande ny teknik ... Men för mig känns det ändå mer som en evolution, en utveckling från det analoga labbet med alla kreativa verktyg man kunde ta till där. Men Photoshop och övriga program har helt klart också ändrat den fotografiska världen en hel del.

Men tillbaka till själva digitalkameran.

Jag började fotografera runt 1980 och för mig har digitaliseringen inneburit en rad konkreta ändringar av arbetsvillkoren.

Det är många beslut jag nu kan fatta efter att bilden tagits istället för innan den togs. Känslighet? Negativ eller dia? Svartvitt eller färg? Färgtemperatur? Förut var jag mer tvungen att i förväg bestämma mig för vilken bild det var jag var ute efter, idag kan jag på gott och ont låta omständigheterna styra. Det är en fördel eftersom jag kan upptäcka nya bildmöjligheter under arbetets gång. Det är en nackdel eftersom det lätt leder till att jag slarvar och inte har några bildidéer vilket i sin tur ger tråkiga bilder.

Över huvud taget kan man säga att digitalkameror ger en enorm kreativ frihet, så stor att man ibland inte vet vad man skall göra med den och istället blir lite tankeförlamad vilket då paradoxalt nog leder till tråkigare bilder. Ibland kan man undra om vi människor är så bra på att hantera frihet egentligen ...

Enda sättet att komma runt det är att ha en slags fotografisk självdisciplin, att inte börja slarva trots att dagens kameror tillåter att man slarvar en hel del.

Jag sätter ju emellanåt på några gamla manuella objektiv på min kamera, utan autofokus och ofta väljer jag i de lägena att köra helmanuellt även exponeringsmässigt. Av precis samma skäl tycker jag det kan vara roligt och stimulerande att försöka fotografera med "fel" brännvidd. Att gå runt och ta stadsbilder med en fast 300 mm till exempel. Man behöver kreativt motstånd ibland

Men konkret, för mig finns en rad fördelar med den digitala tekniken:

- Att direkt kunna se en miniversion av sin bild (och ett histogram) kombinerat med rymliga minneskort gör att jag vågar chansa mer idag, prova konstiga exponeringar, udda vinklar osv. Det här gör att jag ibland får bra bilder jag aldrig vågat ta på filmtiden.
- "Framkallningen" är enklare och mindre tidsbunden än förut. Nu gör det inget om någon plötsligt tänder ljuset där jag sitter och "framkallar" mina bilder eller om jag måste gå ifrån mitt i och sedan återuppta framkallningen flera dagar senare. Det här minskar stressen med efterbearbetning väldigt mycket.
- Att man idag kan bära med sig nästan oändligt mycket "film". Jag bär ju dagligen med mig minneskort så att jag kan ta runt 2500 bilder ...
- Jag fotograferar mycket sport, och känsligheten i dagens kameror har öppnat upp den världen otroligt mycket. Det är många bilder jag idag enkelt kan ta som jag bara förr kunnat få med en närmast osannolik tur.
- När jag jobbar som frilansare så är produktionskedjan så mycket enklare idag. Dessutom finns mycket mer möjligheter till "gör om, gör rätt", både när det gäller själva fotograferingen och efterarbetet. Plus att det helt enkelt är ruskigt mycket billigare att leverera bilder till kund idag än förr.


Kort sagt, för mig har digitaliseringen gett en enkelhet och en frihet som tyvärr ibland gör att jag slarvar och inte fotograferar så genomtänkt som jag borde. Men det är ju faktiskt ett fel hos mig och inte hos tekniken ...

 

[lumor_]

Tack vare att systemkamerorna blivit digitala återupptog jag det fotointresse som legat slumrande sedan många år tillbaka. Jag lärde mig grunderna för foto analogt. Framkallning och väntan på bilder var jag aldrig särskilt intresserad av medan digital efterbehandling däremot tilltalar mig med den totala kontroll jag får över slutresultatet.

Jag struntar ofta i ljusmätning eftersom det blir mer exakt att se på bilden när den direkt visas på displayen. Det blir mer exakt på det viset att jag själv kan avgöra om bilden är rätt exponerad eller inte och kompensera nästa bildruta efter det. Om det omgivande ljuset är starkt eller mycket svagt är histogrammet en god hjälp för mig. I de fall jag ljusmäter gör jag det med hjälp av kameran, ibland spotmätning.

Tack vare enkelheten och de direkta återkopplingen har jag utvecklats enormt som fotograf jämfört med vad jag hade kunnat göra med enbart analog kamera. Många fler misslyckanden och fullträffar hinns med och utbytet med andra fotografer och ömsesidig feedback hade aldrig kunnat nå den nivå det har idag om vi inte använt digital teknik.

Jag har för länge sedan slutat se på analoga kameror som riktiga kameror. De är vad en skrivmaskin är jämfört med en dator, något man inte använder och ifall man skulle göra det vore det på skoj.

 

[Lena W]

Jag började med en Kodac Instamatic när jag var liten och förundrades över den kvaliteten jämfört med bilderna från min pappas två Leicakameror. Sikta och tryck, en vecka senare fick man se vilka fel man gjort.

I tonåren fick jag en Nikkormat av min farbror, helt manuell, och denna blev min ögonsten. Äntligen kom jag nästan ikapp pappa... Fick en manuell Nikon till av samma farbror och jag själv köpte en FE med tidsautomatik i samma veva. Nu kunde jag köra parallellt med dia och vanlig film med två kameror på axeln. Fortfarande fick man se sina synder en vecka senare.

När digitalkamerorna kom så smått, blev jag bara besviken för i den penningklassen jag tillhörde fanns bara Sikta-och-tryck återigen. Dessutom kunde man inte göra så mycket kul med dem i datorn. Det medförde att jag tappade intresset för foto lite, i och med att det skulle kännas som ett nerköp att köpa en kompaktdigital för mer pengar än jag köpte FE:n för (om jag nu kommer ihåg siffrorna rätt).

När sedan systemdigitalerna kom i vettiga priser, blev jag helt såld av kombinationen riktig kamera och vettiga bildbearbetningsprogram, för nu hade verkligheten kommit ikapp det jag ville ha.

Helt plötsligt kunde jag:

Direkt se om bilden blev OK...
Ta bort ngt störande i bilden...
Ändra ISO obegränsat...
Slippa ligga i händerna på något labb som med automatik spottar ram bilderna...

Jag kan inte säga att jag blivit latare, för jag tycker att det man kan åtgärda vid fototillfället på några sekunder, slipper man sedan åtgärda i PS sedan, vilket många gånger tar alldeles för lång tid.

Tillvägagångssättet är detsamma som tidigare; antingen kör jag manuellt eller också med tidsautomatik (och låser värdet för att komponera om ifall det är nödvändigt).

Man utvecklas ju hela tiden, så visst är jag bättre än tidigare och kommer förhoppningsvis att bli bättre än vad jag är idag. Det har inte så mycket med om man fotar digitalt eller analogt att göra utan hur mycket man fotar.

Det är sällan jag slarvar med ljusmätningen och faktum är att jag är inne på att börja använda pappas gamla ljusmätare (hittade två med läderetui, efter att han hade gått bort i vintras), bara för att se om de ger samma mätresultat som kameran...

Displayen är så liten, så den ser man ju bara i stora drag hur bilden har blivit, då jag tror inte att den bidragit så mycket till att förbättra mina foton, men den är mycket bra att ha i och med att man kan visa på ett ungefär för en kund hur det blev. Har man missat något, är det då bara att bita i sura äpplet och göra om...

//L

 

[Garrard]

Många bilder blir det

Jag fotar mer nu med det digitala. Men jag tar också mer dåliga bilder som jag kastar. Jag försöker att arbeta med digitalkameran som jag gör med en analog mellan eller storformatskamera; på stativ. Jag har bara börjat att prova DHR där man lägger samman flera bilder till en bild med högre dynamiskt omfång. Jag har bara 6mp kameror nu och jag känner att det är viktigare för mig hur kamerahuset är utformat så att det fungerar som det ska i min hand än att jag ska ha mer MP. Jag tycker att det fungerar bra att interpolera bilderna i CS så att dem håller för stora förstoringar.

Det digitala bilden har gjort att jag vågar prova mer utan att tänka på kostnaden för film och framkallning. Men jag känner också att jag är trött på att knäppa massa och sedan sitta och framkalla RAW filer.

Jag känner inte samma behov idag med ett digitalt bakstycke till min mellanformatare utan jag nöjer mig med en scanner i framtiden.