Hur gör man?

[Lill Ozzy]

Hejsan ,

Som ny i poolen för gatufoto så undrar jag lite om tillvägagångssättet. Med detta menar jag vad är bra gatufoto och vad hör kanske inte hemma inom området, finns det någon "röd tråd"? Jag kan gissa mig lite till grunderna och lägger jag en bild i poolen gatufoto så har jag inte tagit den i skogen på en blomma innan men är det gatufoto bara för att jag fotar en vänstersväng på Södra Kungsgatan i Gävle?

Och om jag gör det hur borde ungefärligen beståndsdelarna se ut? Måste det vara folk med i bilden eller kan det vara bra gatufoto utan folk?

Jag kan gissa att ögonblick (händelser) och känsla är avgörande för "kvaliten" på en gatufoto bild.

En annan fundering är om det är ok att "smyga" med tele eller "står man upp" för det man håller på med och visar både sig själv och sin kamera?

Och om ni gör det sistnämnda hur hanterar ni ögonblicket efter bilden är tagen? Jag vet inte hur jag skulle reagera med en "glugg" 70-80cm från ansiktet hållen av en främmande människa . Finns det några knep för att ta bort det eventuella "obehaget" för den som blev fotograferad?

Ja, kanske lite luddigt och könstigt (mmm, klockan är 01:15) men för en rookie skulle det vara intressant med lite tips

Jag vill också passa på att säga att detta med olika pooler är bra tycker jag, förhoppningsvis ger det möjlighet till lite mer fotografisk utveckling .

Trevlig helg på er
/Tomas

 

[alf109]

Vad är gatufoto

Missade att du startat denna tråd så jag tog bort min, och flyttar innlägget hit i stället.

Har funderat lite på denna frågeställning och tycker att det skulle vara kul om flera gav sina synpunkter.
Gatufoto för mej handlar om att skildra vår samtid i den urbana miljön, gärna att fånga ett ögonblick och att få till ett samspel mellan olika element i bildytan. Jag tycker kanske inte att det blir ett "gatufoto" bara för att man fotograferar på gatan rakt upp och ned, det krävs något mer av bilden. Däremot tycker jag inte att ett gatufoto måste innehålla mäniskor, det kan också visa spår av mäniskor på ett tidstypiskt sätt.

Sedan är jag allergisk mot alla former av smygfotograferande, som gatufotograf agerar man öppet med sitt fotograferande. Ett av målen att eftersträva är att vara så naturlig och intuitiv i sitt fotande att man smälter in i miljön utan att påverka, och då måste man bl.a. öva upp en snabbhet. Som Cartier-Bresson uttryckt det skall kameran vara som en förlängning av seendet och då måste val av utsnitt, skärpa och exponering ske "snabbare än tanken" (utsnittet har man i huvudet och kameran alltid förinställd). Därför propagerar jag även för fasta brännvidder, just för att man skall få in utsnitten i huvudet och inte behöva leta med kameran när man fotograferar.

 

[adrianulander]

Jag gatufotade på heltid i 6 månader, då med två fasta brännvidder: 28 och 50 mm på en 1.6x-digitalare (eos 10d).

Mitt värdefullaste tips är att när du tagit bilden titta bortom personerna som var med på bilden. Du skall alltså låtsas som att det var just den där gatsnutten som var intressant och inte personerna som du avbildat.

De senaste två åren har jag jobbat med zoomar som jag tidigare var en ivrig motståndare till. Fasta brännvidder är skitbra för att lära sig men en ljusstark zoom ger dig fler bra bilder.

Lite luddigt, såhär, klockan är 06:37.

Mvh.Adrian

 

[Lill Ozzy]

God morgon

Tack för bra synpunkter Alf och Adrian. Känner att det gav väldigt mycket. Mycket bra detta med att verkligen lära känna sin kamera Alf, jag läste lite om Christer Strömholm nu på morgonen och han var inne på samma sak. Man skall kunna sin utrustning utan och innan. När tillfället kommer skall man inte behöva fundera och titta på inställningar utan det skall sitta i ryggraden. Inställningarna skall vara gjorda med känsla när kameran är på väg upp i "bildknäpparläge" .

Jag tror till och med att han undervisade fotostudenter i mörka rum för att de skulle sluta titta och istället lära sig kameran med "fingertoppskänsla". Man kanske skall ta fram den gamla persedelpåsen igen, sätta den på huvudet och börja öva .

Också bra detta som du Adrian säger med att titta bortom bilden (objektet) och kanske inte titta i ögonen som då jag skulle ha gjort.

Sedan detta med tele kontra fasta brännvidder, som ny inom området så är det lätt att vara stor i käften och säga att det är klart att det skall vara fasta brännvidder och man skall komma nära det man fotograferar.

Men jag antar att det sitter mycket "mod" i detta . Dock håller jag med Alf utan att ha "stridserfarenhet" . Men jag får väl komma igen när jag har varit ner på stan med Canoneten första gången, sura blickar och kanske en och annan utskällning senare så har jag kanske en annan inställning .

Jag tycker att du var verkligt tuff Adrian som körde med ett "stort" hus och fasta gluggar. Jag tänkte mig en gammal Canonet just för att bli lite mer anonym och "försvinna" lite mer som "turist" )).

Och så naturligtvis det viktigaste av allt, som Alf så bra återger. Detta med vad som skall fotas, vad som är intressant och bra i en bild från gatan. Att förmedla ett ögonblick och en speciell känsla, och kanske viktigast? vår samtid! Det torde ju innebära att kameran verkligen måste vara med jämt och återigen så måste man lära sig den så att inte "fipplet" med inställningar tar bort bildögonblicket.

Är det bara jag som tänker på att jag återupprepar vad dessa eminenta herrar redan har sagt . Lite som i skolan inför ett prov .

Tack för era svar Alf och Adrian

/Tomas

 

[alf109]

Dålig fart i tråden!?
Verkligen ingen annan som har någon åsikt??

 

[peter6611]

Jag förstår tanken med att vilja ha en röd tråd eller någon slags mall. Men samtidigt är termen "gatufoto" något påhittat för att vi ska kunna samlas runt ett gemensamt intresse. Det märks också ganska tydligt att den betyder ganska olika för många fotografer. Visst kan man ana vissa strömningar eller trender i vad som är populärt att fotografera just nu, men också sånt som varit populärt länge. Som exempel kan nämnas människors; skuggor, speglingar och siluetter. Davidsons bilder i "subway" har nästan inget av detta och är desutom i färg, och tillhör mina favoriter.(jag gillar C-B också!)

Egentligen tycker jag nog att gatufoto som kategori är ganska olycklig. Det finns många ögonblicksbilder i icke urbana miljöer, där samspelet med människor kan bli väldigt intressant.

Mitt råd är nog värt noll, men jag antar att du är en person som tycker om att titta. Ta bilder på det du gillar att titta på eller finner intressant. Sen spelar kanske inte det så stor roll vad för objektiv man har egentligen. Men ett vidvinkel objektiv kan vara den naturliga favoriten kanske, eftersom den mer återspeglar människors sätt att se.
ok!
hoppas jag får läsa andras tankar om gatufoto!
mvh
peter

 

[millimeter]

Att försöka definiera gatufoto är vanskligt. För egen del försöker jag hålla mig till att det uteslutande är bilder i stadsmiljö där människor eller spår av människor utgör motivet. Bilder som sätter människor i ett sammanhang med staden. Människor som gör människosaker i en av och för männisor skapad miljö.

Det "räcker" inte för mig att bilden råkar vara tagen i stadsmiljö.

Det här är den sorts bilder som jag själv ofta gillar, och därför är det vad jag kallar gatufoto.

 

[alf109]

peter6611 skrev:
Jag förstår tanken med att vilja ha en röd tråd eller någon slags mall. Men samtidigt är termen "gatufoto" något påhittat för att vi ska kunna samlas runt ett gemensamt intresse. Det märks också ganska tydligt att den betyder ganska olika för många fotografer. Visst kan man ana vissa strömningar eller trender i vad som är populärt att fotografera just nu, men också sånt som varit populärt länge. Som exempel kan nämnas människors; skuggor, speglingar och siluetter. Davidsons bilder i "subway" har nästan inget av detta och är desutom i färg, och tillhör mina favoriter.(jag gillar C-B också!)

Egentligen tycker jag nog att gatufoto som kategori är ganska olycklig. Det finns många ögonblicksbilder i icke urbana miljöer, där samspelet med människor kan bli väldigt intressant.

Mitt råd är nog värt noll, men jag antar att du är en person som tycker om att titta. Ta bilder på det du gillar att titta på eller finner intressant. Sen spelar kanske inte det så stor roll vad för objektiv man har egentligen. Men ett vidvinkel objektiv kan vara den naturliga favoriten kanske, eftersom den mer återspeglar människors sätt att se.
ok!
hoppas jag får läsa andras tankar om gatufoto!
mvh
peter

Egentligen är väl alla genrebeteckningar påhittade, gatufoto eller street photography är väl inte mer "påhittat" än något annat? Sen håller jag inte med om att Bruce Davidsons Subway inte skulle vara vad som brukar kategoriseras som "gatufoto", dom är ju plåtade på den mest urbana miljö man kan tänka sig och återspeglar människorna där. Sen kan man ju säga att gränsen mellan gatu-foto och reportage-/dokumentär-foto är ganska flytande.

Men jag tycker personligen att det är bra med en "uppdelning" så att man själv kan välja vart man har sitt intresse. Och tydligen så råder i stort sett koncensus om vad "gatufoto" är att dömma av bilderna som läggs i intressegruppen, även om detta är svårdefinierat med ord.

 

[ThomK]

Gatufoto är en "konst" något som består av en känsla och att se bilden före exponeringen.
Detta är svårt att beskriva i ord, men att titta på de stora mästarens bilder kan ge en bra vägledning.

Bilden bör/måste var något mera än bara ett kort som alla knäpper då och då.
Den måste inehålla något utöver det vardagliga, en blick en rörelse eller ljusets påverkan på bildens
inehåll.

Att fotografen inte smyger som en tjuv om natten med sin kamera dåld under kavajen är en självklarhet.
Visa vad du sysslar med utan att vara påträngande. Lär dig att läsa människors kroppsrörelser och
ansiktsuttryck som ett tecken på ett godkännande av ditt fotograferande.

Risken är stor att det naturliga försvinner om du först ber om tillstånd och sedan fotograferar.
Det finns undantag från denna regel.

Kameran är enl:tradition en mätsökare för det ska inte vara för lätt att massexponera som man kan med en autofokuskamera.
Konsten ska ligga i att förinställa kameran på rätt bländare och tid för att veta vilket avstånd
man ska ha till motivet för att det ska bli skarpt.
Allt detta ingår i bildseendet,som en del föds med, en del kan lära sig och en stor del kan aldrig lära sig.
/Thomas..

 

[peter6611]

alf109 skrev:
Egentligen är väl alla genrebeteckningar påhittade, gatufoto eller street photography är väl inte mer "påhittat" än något annat? Sen håller jag inte med om att Bruce Davidsons Subway inte skulle vara vad som brukar kategoriseras som "gatufoto", dom är ju plåtade på den mest urbana miljö man kan tänka sig och återspeglar människorna där. Sen kan man ju säga att gränsen mellan gatu-foto och reportage-/dokumentär-foto är ganska flytande.

Men jag tycker personligen att det är bra med en "uppdelning" så att man själv kan välja vart man har sitt intresse. Och tydligen så råder i stort sett koncensus om vad "gatufoto" är att dömma av bilderna som läggs i intressegruppen, även om detta är svårdefinierat med ord.

Nej, du har rätt i mycket Alf. När jag beskrev gatufoto som något konstruerat, så var det mest för att jag känner att man inte behöver följa strömningar etc och att genrebeteckningen kan utesluta sådant som skullle kunna vara bra. Bara ordet gata förvirrar säkert en del människor, och en del tror att om man befinner sig på en gata. -Så är det helt enkelt gatufotografi! Du nämner Davidson som en självklarhet eftersom han är verksam i NY. Anledningen att jag använder honom som exempel är inte för att han inte tar bilder på bärplockare i lingonskogen, utan mer för att han skapar bilder som inte är så typiska för det som anses tillhöra genren (här på FS altså).

Visst håller jag med dig om att uppdelningen av genrer är nödvändig, men som jag sagt tidigare kanske lite olycklig. Det kan leda till likriktning eller att vi missar en massa bra bilder.

-Notera nu att detta är tankegångar och inte solklara åsikter. Vill någon veta min bestämda åsikt, så kan jag säga att; Det finns ingen!

 

[Lill Ozzy]

Hejsan ,

Ser att det rör på sig, jag är väldigt nöjd för jag lär mig mycket kring ämnet och det är kul att läsa lite om hur ni tänker kring detta.

Jag tackar er som har skrivit lite och hoppas på att någon mer hakar på .

Trevlig kväll
/Tomas

 

[Lill Ozzy]

En fundering jag får är lite kring det som Thomas skriver om att kanske inte fråga först för att inte riskera att ett ögonblick går förlorat (eller en situation/känsla).

Men att det finns undantag som kan bekräfta regeln...

Och detta kan ju då för en nykomling bli en följdfråga. När frågar man och när "knäpper" man absolut inte? Jag kan tänka mig att detta styrs lite av sunt förnuft samt takt och ton men är det ok att fota utsatta människor, människor i sorg eller andra situationer där den fotograferade kanske inte är "kapabel" att "värja" sig?

Jag tror bestämt att det finns en tråd för detta ämne redan och jag skall väl hålla mig där i sådana fall .

Mvh/Tomas

 

[dJb]

Jag tycker det är vanskligt att försöka definiera genren men för att vara riktigt bra gatufoto tycker jag det krävs något mer av bilden än att endast bara vara avbildande. Subtila budskap, humor och andra komponenter bygger upp bilden i bra gatufoto. Ett ypperligt exempel på en som behärskar detta tycker jag Elliot Erwitt är, men det finns självklart många andra.

Personligen tycker jag inte heller om smygfotografering. Och jag frågar heller aldrig innan jag fotar eftersom jag tycker det tar bort spontaniteten ur bilden. En blick, ett leende och en nick brukar räcka som tack och ibland händer det att man får en pratstund med nån som är nyfiken. Det handlar mest om att själv få ett självförtroende och våga agera öppet. Gör man det så är min erfarenhet att ytterst få har synpunkter på vad man gör eller blir sur.

 

[millimeter]

dJb skrev:
Jag tycker det är vanskligt att försöka definiera genren men för att vara riktigt bra gatufoto tycker jag det krävs något mer av bilden än att endast bara vara avbildande. Subtila budskap, humor och andra komponenter bygger upp bilden i bra gatufoto.

Jag vill inte vara den som är den, men det är ju inget unikt för gatufoto att riktigt bra bilder är mer än bara avbildande?

Det definierar "riktigt bra", inte "gatufoto" om jag ska vara klurig.

Men självklart instämmer jag i det du skriver. Det stämmer för gatufoto, men även för andra genrer.