Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Hjälp Den Okunnige!

Produkter
(logga in för att koppla)
Vad gäller instegskameror vill jag nog framhålla att i Fuji's sortiment har de billigare oftast samma sensor men enklare pcosessor och mindra storlek än toppmodellerna..
Redan X-M1, som faller bort pga den är sökarlös, har samma sensor som dåtidens toppmodell X-T1 och på den vägen fortsätter Fuji även om en del Bayer-sensorer finns..

-J!

Fujifilm liksom Pentax har bra ergonomi även på de billigare modellerna, åtminstone om vi håller oss till de som har riktig sökare.
 
Titta i första hand på instegsmodeller oavsett fabrikat. De mer avancerade modellerna har oftast fler inställningsmöjligheter. Detta är något som nybörjare i bekantskapskretsen tyckt varit förvirrande i början. Alltså enklare kamera med färre finesser blir enklare att använda.
Något mer som kan vara värt att fundera på är vilken hjälp man kan få i menyerna. Canon har något de kallar "Feature Guide". Det innebär att om man är inne i menysystemet så kan man öppna en förklaring till resp. menyalternativ. Jag vet inte vad andra fabrikat har för motsvarande hjälpfunktioner men det är säkert någon av er andra som vet.
 
Jag vet inte vad andra fabrikat har för motsvarande hjälpfunktioner men det är säkert någon av er andra som vet.
Manual....
Personligen föredrar jag att läsa manualen en gg ordentligt o samtidigt testa.
Behöver man sen en udda funktion man inte riktigt kommer ihåg så får man ta till hjälpfunktioner eller manualen.
 
Titta i första hand på instegsmodeller oavsett fabrikat. De mer avancerade modellerna har oftast fler inställningsmöjligheter. Detta är något som nybörjare i bekantskapskretsen tyckt varit förvirrande i början. Alltså enklare kamera med färre finesser blir enklare att använda.
Något mer som kan vara värt att fundera på är vilken hjälp man kan få i menyerna. Canon har något de kallar "Feature Guide". Det innebär att om man är inne i menysystemet så kan man öppna en förklaring till resp. menyalternativ. Jag vet inte vad andra fabrikat har för motsvarande hjälpfunktioner men det är säkert någon av er andra som vet.

Det där stämmer nog inte helt. De flesta kameror har ungefär samma funktioner oavsett om de är instegskameror, proffsmodeller eller något därimellan. Skillnaden är hur lätt det är att locka fram funktionaliteten samt prestandan och byggkvalitet. Färre reglage kan till en början verka enklare men kommer man till det stadiet att man själv vill avgöra hur bilden ska bli istället för någon tekniker i japan inser man snabbt att instegsmodellerna blir aviga att använda. Deras ofta mörka murriga pentamirror sökare gör det dessutom svårt att bedöma skärpedjup eller om skärpan ligger rätt och definitivt inte lämpliga om man har synproblem.

De flesta instegskameraägare använder förmodligen bara en bråkdel av deras kamerors funktioner, inte för att de inte skulle ha nytta av dem, men för att de helt enkelt inte kommer ihåg hur man ställer in kameran. Börjar man bläddra i hjälpmenyer hinner många fotovärda ögonblick försvinna. Därmed inte sagt att hjälpmenyer är dåliga. Canon är nog inte ensam om att ha dem. Själv föredrar jag att ladda ned manualen som pdf, så att jag kan ha den sökbar på min mobiltelefon men det är ju inte direkt något jag använder varje dag.

Visst kan kanske det är enklare att ställa in en "springande gubbe" symbol än att välja en kort slutartid i delar av sekunder om man vill frysa någon snabb rörelse. Men hur snabbt ska egentligen motivet röra sig för att man ska behöva välja den springande gubben? Att välja den springande gubben har ju även andra effekter än att försöka frysa motivet. Kanske skärpedjupet minskar, kanske det blir brusigare bild bara teknikern i japan vet. När man väl sedan tittar på sina bilder på datorn finns det ingen information om att man använde "springande gubbe" inställningen eller inte utan man ser bara slutartiden i bilddata. Det blir därför svårt att återkoppla till fotograferingssituationen och lära av eventuella misstag.
 
Det går fort att glömma bort hur det var att vara total nybörjare. Det var väldigt länge sedan nu för min del. Därför baserade jag detta på vad jag fick berättat för mig av en kompis dotter som började från noll. Så snart man känner att man har koll på grunderna tror jag att det stämmer helt som du skriver. Men reaktionen från kompisens dotter var att ett litet antal väldigt basic funktioner (kan vara springande gubbe) kändes tryggt och lagom i början. När hon kommit över "första steget" tror jag säkert att hon kommer att vilja ta mer kontroll själv över bilderna, men nu tyckte hon bara att det var jobbigt och därför blev ett hinder.
Håller med om att manualen är en bra källa till information men har också sett att hjälpfunktioner kan vara ett mycket bra komplement (inte ersättning). Allra helst för en nybörjare är det inte lätt att minnas allt nytt och där kan hjälpfunktionen vara ett utomordentligt stöd för minnet
 
[...] När man väl sedan tittar på sina bilder på datorn finns det ingen information om att man använde "springande gubbe" inställningen eller inte utan man ser bara slutartiden i bilddata. Det blir därför svårt att återkoppla till fotograferingssituationen och lära av eventuella misstag.

Springande gubbe, precis som bländarförval, tidsförval och alla andra ”Shooting Mode” lagras i bildens metadata och visas om man vill se det. Åtminstone för Canon. Springande gubbe heter ”Sports” i Canon Exif.
 
Det går fort att glömma bort hur det var att vara total nybörjare. Det var väldigt länge sedan nu för min del. Därför baserade jag detta på vad jag fick berättat för mig av en kompis dotter som började från noll. Så snart man känner att man har koll på grunderna tror jag att det stämmer helt som du skriver. Men reaktionen från kompisens dotter var att ett litet antal väldigt basic funktioner (kan vara springande gubbe) kändes tryggt och lagom i början. När hon kommit över "första steget" tror jag säkert att hon kommer att vilja ta mer kontroll själv över bilderna, men nu tyckte hon bara att det var jobbigt och därför blev ett hinder.
Håller med om att manualen är en bra källa till information men har också sett att hjälpfunktioner kan vara ett mycket bra komplement (inte ersättning). Allra helst för en nybörjare är det inte lätt att minnas allt nytt och där kan hjälpfunktionen vara ett utomordentligt stöd för minnet

Ja springande gubbe m.m. kändes säkert tryggt, men det är först när vi vågar gå utanför vår trygghetszon som vi utvecklas. Så länge det är jobbigt att göra manuella justeringar kommer man aldrig att lära sig grunderna. Har hållit rätt många fotokurser, och det enklaste sättet att lära ut grunderna är att be folk slå av automatiken och köra helt manuellt de första veckorna och aktivt experimentera. De tekniska grunder som behöver läras in är faktiskt inte mer än vad som ryms på en tätskriven A4 sida.

Känns lite fel att rekommendera en kamera som är toppen den första månaden men sedan kommer att bli en hämsko.
 
Springande gubbe, precis som bländarförval, tidsförval och alla andra ”Shooting Mode” lagras i bildens metadata och visas om man vill se det. Åtminstone för Canon. Springande gubbe heter ”Sports” i Canon Exif.

Jo om man gräver lite kommer det säkert fram, men sådant som exponeringstid, bländare, iso och brännvidd får oftast mera prominenta positioner som t.ex. i titelraden eller sidfoten när man öppnar bilden i t.ex. Capture One och förmodligen även lightroom (Kommer inte riktigt ihåg hur det ser ut i Lightroom har inte använt det på ett bra tag).
 
Den goda nyheten är att varje kamera du kan köpa i den prisklassen ger bra bilder i vardagssituationer.

Nikon gör fina kameror, och det gör alla andra tillverkare också, så jag tror du är bättre betjänt av att inte begränsa valmöjligheterna på det sättet just nu, utan börja med att söka brett.

Om du har möjlighet så tycker jag du ska besöka en välsorterad butik och klämma och känna lite. Inte sällan kan något som ser ut att vara rätt på pappret ge ett annat intryck i verkligheten.

Grattis för övrigt till det nya intresset! Du har en härlig tid framför dig - ta vara på entusiasmen!
 
Faktiskt, som förstakamera och utan särskilda eller dyra objektivbehov spelar val av system i det här läget ingen roll. Det bästa tipset har du fått: kläm och känn. Generellt delar sig kamerorna in i två grupper:
1. Spegellöst: Generellt sett mindre. Exakt fokus på stilla motiv. För bra följande autofokus behövs i regel de dyrare modellerna. Finns med och utan (EVF) sökare.
2. DSLR: Varit den rådande standarden länge: kamerahusen är i regel större. Bättre följande autofokus även på de billigare än spegellösa i samma prisklass. Inte alltid lika exakt AF som spegellöst. I synnerhet hos Canon/Nikon finns mycket begagnat. De billigare modellerna har relativt små och mörka sökare.
 
Spegellöst = många billiga objektiv

Tja!
Jag har fotat lite mer än ett år nu och började med precis samma mål som du. Natur och vänner.
Köpte en Sony a6300 med objektiv för runt 10.000kr (de är billigare nu)
Jag fastnade direkt. Superlätt att komma igång med manuella inställningar och liten och smidig att ta med. Körde med det lilla kit-objektivet (16-55mm) som funkar hur bra som helst första året.

Jag ser ofta att typ Elgiganten och mediamarkt kör lillebrodern a6000 för runt 5-6000kr lite då och då.

Modellerna här är spegellösa vilket gör att du kan köra i princip alla objektiv på marknaden som är till spegelreflexkameror om du använder adapter. Jag kör tillexempel mycket begagnade 70tals objektiv med en enkel adapter. De gamla objektiven kostar några hundralappar på blocket. Dock enbart manuellt..

Lycka till
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar