Största problemet tycker jag inte är det estetiska, utan att bilderna tappar i trovärdighet. Idag är det så lätt att manipulera bilder, och därför tycker jag det är bra om bilderna ser så lite manipulerade ut som möjligt. Att visa verkligheten så trovärdigt som möjligt. Att inte försköna/förvanska/manipulera. Eftersom det kan användas i helt andra syften än att få en bild att se snygg ut.
Det tänkte jag på för länge sedan.
Såhär skrev jag till Paul Hansen 2011:
"Till:
[email protected]
Från:
[email protected]
Datum: 2011-03-06 10:09
Ärende: Foto eller animation?
Hej Paul,
I dagens (söndagen 6:e mars) DN på sidan 16-17 finns en bild du har tagit. "Ögonblicket" i delen Fokus. Det är en knäböjande soldat. Jag har nästan svårt att avgöra om det är en animation eller ett foto. Jag antar att det är ett foto som du har bildbehandlat ganska hårt, kanske en HDR-bild bestående av flera exponeringar ur samma RAW-fil? Som sedan tonmappats?
Den här typen av bilder kan vara ganska häftiga, men i det här sammanhanget tycker jag att de saknar all relevans. Det ser konstgjort ut, och bilden saknar närvaro och känns inte autentisk. Det känns inte verkligt, och därmed förloras en del av den dokumentära känslan tycker jag. Synd, på en bild som på alla andra sätt bortsett bildbehandlingen har stor potential.
Upplys mig gärna om jag har missförstått någonting.
Med vänlig hälsning
Emil Lörelius"
Här är hans svar:
"Hej Emil, tack för ditt mejl. Den är framtagen på en liten laptop under eländiga förhållanden. Jag är inte som du verkar vara, så tekniskt bevandrad. HDR vet jag inte ens vad det är. Tonmappats ännu mindre.
Jag beklagar att du tycker att den saknar relevans.
Med vänliga hälsningar
Paul Hansen"