Nu hamnar vi väldigt långt off topic, men jag tycker det räcker gott med en flatbädd för 120-printar upp till 40x40. För småbild finns det mycket prisvärda filmskannrar.
Fast egentligen ska man köra analogt rakt igenom. Förstoringsapparaterna är snorbillliga (gratis). Känslan att printa med en Leitz går inte av för hackor, och det gör inte resultatet heller. Och när jag jämför mina digitala utskriftskostnader (patroner, papper, Crimson-fakturor) med de analoga så är de sistnämnda betydligt billigare. Och finare. Och roligare att ta fram. Och så vidare.
I slutändan handlar det om mycket annat än skärpan och upplösningen.
Men som sagt, nu är vi sjömil off topic.
Tror du faktiskt inte är så långt från ämnet (topic för alla icke svensktalande).
för de som har foto som yrke är verktygen viktiga eftersom de påverkar arbetsflödet och den tid man måste lägga på ett uppdrag.
För de flesta av oss som är främst amatörer och har det som hobby spelar det ingen roll. Vi kopplar av med foto.
Jag tycker det är roligt att många som knappt var födda när vi bara hade analog fotografi nu provar på och blir bitna av denna över 150 år gamla teknologi. Fast de kunde inte fuska i skanners och Photoshop förstås.
Många av oss har provat på det analoga fotograferandet på den tid det inte fanns något annat. Vi har stått i mörkrummet och svabbat.
Själv köpte jag snabbt det digitala för jag fick nya möjligheter och slapp rödljus och blanda ångande kemikalier.
Det analoga fotograferandet är kanske mer ärligt. Det går inte att förändra resultatet så radikalt som med digitalt om man nu inte skannar och kör Photoshop.
Att den digital tekniken gett oss kameror och nya objektiv som presterar i en klass som äldre kameror och objektiv inte kan mäta sig med får man se som fakta.
Nu verkar ju de flesta fokusera på känslan och inte på det slutgiltiga resultatet som jag från början trodde var fokus.
Personligen gillar jag Michael Reichmanns sätt att testa. Det är mindre artificiellt än pixel peeping.
Så kör igenom varje kamera enligt bästa möjliga arbetsprocess. Skriv sedan ut bilden i tillräckligt stort format och låt några kunniga personer resultatet i ett blindtest.
Nu passar en jämförelse mellan 6X6 och en 24X36 digital dåligt efter som den senare måste beskäras ordentligt till 24X24 för att ge samma bild.
Om man nu gör en sådan test, den ena eventuellt gjord i mörkrummet och en annan tagen med digitalkamera och utskriven på liknande papper så är det frågan om man kan se skillnaden.
Jag tror det är ganska lätt att se skillnaden.
Skannar man in 6X6 negativet med en tillräckligt bra skanner och sedan låter den gå igenom bildbehandling före utskrift blir det nog betydligt svårare.
Jag var på en utställning från National Geographic i Wien efter Nyår. Det var bilder från 1850-1960.
Där är varje bild original och tagen med en analog kamera och kopierade med den teknik man hade vid tiden bilden var tagen.
Visst ser man skillnaden i teknologi och bildstorlek under de här 110 åren. Fast den analoga känsla i bilden man själv känner igen från mörkrummet är tydlig.
Om man nu fotar analogt och sedan skannar in negativet och kör resten digitalt så vill jag påstå att den känslan går förlorad även om kvalitén i bilden förmodligen ökar.
Jag har en gammal Leica R3 i skåpet och visst har kameran en viss känsla i avtrycket om med sin kropp i mässing.
När det gäller bildkvalitet jämfört med mina nya kameror får den t.o.m. kämpa för att åstadkomma något som motsvarar min Fuji X-20 som väl får klassas som en kompakt.
Jämför man sedan med mer avancerade kameror från den senaste generation ökar skillnaden ytterligare.
Så min fråga till er som hyllar det analoga fotograferandet är.
1. Är det de gamla kamerorna och deras känsla som är nöjet? Sedan när ni framkallat bilden kör ni resten digitalt?
2. Kör ni hela vägen analogt och det är en bild på silverpapper som som är det som får er att känna er nöjda?
