Har vidvinkel blivit mer populärt?

[Anders Norén]

Har vidvinkelfoto av det vidare slaget (under 28 mm, kanske t.o.m. under 20 mm) blivit mer populärt i dagstidningar och tidskrifter på senare år eller är det bara jag som lärt mig känna igen olika perspektiv? Om det har blivit populärare, vad beror det på? (Konsumentkompaktkamerorna har ju på bara några år gått från 35-38 mm brännvidd till 28 mm som standard, så det kanske pågår en allmän trend mot kortare brännvidder.)

Anders

 

[Walle]

Jag tror absolut att det går mot mer extremer rent generellt.

För 10-15 år sedan ansågs 24mm som rejäl vidvinkel, idag är det väl knappast någon som tycker att 24mm är rejäl vidvinkel? (Småbild då, självklart).

 

[Fogel70]

När det gäller dagstidningar så tror jag fotograferna vill vara lite mer kreativa idag än förr, och då kan tex ett lite annorlunda perspektiv göra att bilden sticker ut lite mer än en rent dokumentär bild med ett normalobjektiv.

För konsumenterna så tror jag fler upptäckt att det finns andra viktiga egenskaper än megapixlar och zoomfaktor hos kamerorna. 5-10mm extra millimetrar på brännvidden i vidvinkel gör kameran oftast mycket mer användbar än med 50-100mm extra på telesidan.

 

[jelu1661]

Jag har alltid sökt mer vidvinkel. Det började när jag (1997) började fota med systemkamera. Då svor jag över att det fanns så få begagnade billiga vidvinklar i lokala kameraaffären. Man var tvungen att leta över 35mm för att hitta något och det är ju inte vidvinkligt för fem öre.. tyckte jag. Faktum är att jag aldrig hittade något jag hade råd med.

När jag sedan började fota digitalt (kompaktkamera, 2003) så var det stört omöjligt att hitta något vidvinkligare än motsv 36mm igen... 2005 fick jag tag på en kompakt med motsv 28mm vidvinkel och det dög hyffsat, men jag ville egentligen ha mer. Året efter det skaffade jag en systemkamera och då var jag fast i 18-50mm (motsv 28mm igen) ett bra tag innan jag hade råd med något vidvinkligare.

Nu har jag ett fisköga med 167 graders bildvinkel som väl täcker min vidvinkeltörst. En 30mm normal och ett ett par gamla stålgluggar i brännvidderna 50 och 135mm som täcker övriga behov.

Så, jag vet inte om det blivit populärare med vidvinkel och därmed billigare, eller om det bara blivit lättare att tillverka sådan optik billigt och därmed är billigre... och därför används mer. Men det är helt klart lättare att få tag på vidvinkliga objektiv och kompaktkameror nu än förr. (undantaget de som hade gott om pengar förr

 

[Anders Östberg]

Det går väl mode i sådant här som i allt annat. När alla sett extrema vidvinkelbilder tillräckligt länge kommer säkert någon och "förnyar bildspråket" med komprimerade telebilder, lensbaby eller något annat som får vara fräscht ett litet tag.

 

[Dalvana]

tycker nästan du besvarar dig själv tekniken går mot mer extrema gluggar (nikon 14-24 och sigma 50-500) och än så länge hänger modet i bildspråket med.

 

[perstromgren]

Vår lokaltidning (Värmlands Folkblad) innehåller ofta bilder tagna med 20 mm, eller däromkring, komplett med rätt grav perspektivförskjutning och allt. Det ger en känsla av intimitet att ta bilder på ett köksbord med alla inblandade och kaffekopparna. Att de raka linjerna lutar hit och dit gör inte så mycket i sammanhanget, tydligen.

Ett inte alltför extremt exempel:
http://vf.se/upload/Ar 2009/December/vecka 50/mandag/Parkeringsvakter 1 hel.jpg

Per.

 

[Anders Östberg]

Det blir gratis lite mer dramatik i bilderna av effekten, och ett plus att man får med mer miljö för sammanhangets skull. Men några fotografiska mästerverk blir det kanske inte alltid, och man blir lite trött på tricket.

 

[rautio]

Ja tyvärr har det blivit supervanligt med vidvinkel. Det sorliga är att det finns en "handfull" fotografer som vet hur man använder ett sånt. Vidvinkel är den absolut svåraste optiken att plåta med. En alltför stor del av yrkesfotograferna också klantar bort sej även med sina 16mm.

Det är en jävla konstig trend det där med vidvinkel.

När jag började jobba som fotograf sa en äldre kollega åt mej. Skit i vidvinkeln och kör med normal och tele, då ser genast bilderna proffsigare ut. Och det ligger faktiskt nåt i det. Lär dej först plåta, när du börjar ha ett hum om vad det handlar om kan du krångla till det och lära dej vidvinkeln

Men och andra sidan lever vi i en tid då det tas mer och sämre bilder än någonsin förr. Det har skett en inflation på taskiga bilder. Har prylfixeringen tagit över bilden???? För det är faktiskt där jag tror vidvinkelns succé i grund och botten ligger.

 

[Walle]

Ja tyvärr har det blivit supervanligt med vidvinkel. Det sorliga är att det finns en "handfull" fotografer som vet hur man använder ett sånt. Vidvinkel är den absolut svåraste optiken att plåta med. En alltför stor del av yrkesfotograferna också klantar bort sej även med sina 16mm.

Det är en jävla konstig trend det där med vidvinkel.

När jag började jobba som fotograf sa en äldre kollega åt mej. Skit i vidvinkeln och kör med normal och tele, då ser genast bilderna proffsigare ut. Och det ligger faktiskt nåt i det. Lär dej först plåta, när du börjar ha ett hum om vad det handlar om kan du krångla till det och lära dej vidvinkeln

Men och andra sidan lever vi i en tid då det tas mer och sämre bilder än någonsin förr. Det har skett en inflation på taskiga bilder. Har prylfixeringen tagit över bilden???? För det är faktiskt där jag tror vidvinkelns succé i grund och botten ligger.

Jag tror inte att prylfixeringen bär hela ansvaret. Dels har vi en utveckling där supervidvinklar blir billigare och bättre för var år som går. Sen tror jag att det är en trend också. Men visst har du rätt. Det ÄR svårare att plåta med vidvinkel. Inte lite svårare, utan ganska mycket svårare.

 

[lifedigger]

Det går nog i vågor

Har vidvinkelfoto av det vidare slaget (under 28 mm, kanske t.o.m. under 20 mm) blivit mer populärt i dagstidningar och tidskrifter på senare år eller är det bara jag som lärt mig känna igen olika perspektiv? Om det har blivit populärare, vad beror det på? (Konsumentkompaktkamerorna har ju på bara några år gått från 35-38 mm brännvidd till 28 mm som standard, så det kanske pågår en allmän trend mot kortare brännvidder.)

Anders

På 70-talet hade vi 21mm på Leica M och det var vidvinkelbilder lite överallt (DN,EXPR, AB, Se;SDS osv). Redigerarna var rätt trötta på det till sist. Men gluggar med kort brännvid är fortfarande med i svängen verkar det. Däremot har man mer och mer gått ifrån "sneda" bilder som var poppis ett tag. Det är med bilder som med modet i övrigt; allt är numera accepterat

 

[ma59]

När det gäller dagstidningar så tror jag fotograferna vill vara lite mer kreativa idag än förr, och då kan tex ett lite annorlunda perspektiv göra att bilden sticker ut lite mer än en rent dokumentär bild med ett normalobjektiv.

För konsumenterna så tror jag fler upptäckt att det finns andra viktiga egenskaper än megapixlar och zoomfaktor hos kamerorna. 5-10mm extra millimetrar på brännvidden i vidvinkel gör kameran oftast mycket mer användbar än med 50-100mm extra på telesidan.

"5-10mm färre" millimetrar vs "50-100 extra..." antar jag du menar...


(de flesta förstår väl ändå, jo, säkert men en nybörjare som kollar tråden kan bli förvirrad helt i onödan av felaktigt språk)

 

[Splanky]

Jag tror inte att prylfixeringen bär hela ansvaret. Dels har vi en utveckling där supervidvinklar blir billigare och bättre för var år som går. Sen tror jag att det är en trend också. Men visst har du rätt. Det ÄR svårare att plåta med vidvinkel. Inte lite svårare, utan ganska mycket svårare.

Så sant som det är sagt.
Oerhört mycket känsligare och viktigare att hålla gluggen rak samt i rätt höjd beroende på vad du plåtar.
Om du nu inte älskar jobbet med upprätningar i PS.
Men för interiörplåtningar samt landskapsfotografering är det oslagbart.
Det är synd att prylfixering ofta förknippas med stor bredd på utrustningen. Var och en hittar sin nisch.
Och det spelar nog inte någon roll vad har för intresse, alltid roligt med det senaste inom ämnet.
Brukar jämföra med barn. En del klarar sitt pedagogiska behov med få leksaker medans andra behöver mer för att få behov tillgodosedda.
Pedagogerna är väl förstås oense om det också ;-)

För att återgå till ämnet tycker jag det är oerhört kul att plåta med vidvinkel. Särskilt experimentera med olika fotovinklar.

 

[Anders Östberg]

Jag tror inte att prylfixeringen bär hela ansvaret. Dels har vi en utveckling där supervidvinklar blir billigare och bättre för var år som går. Sen tror jag att det är en trend också. Men visst har du rätt. Det ÄR svårare att plåta med vidvinkel. Inte lite svårare, utan ganska mycket svårare.

Nej jag tycker det är trist att skylla allting på prylfixering. Vidvinkel är väl populärt just därför att det blir mer dramatiska bilder - om man klarar att hantera det.

 

[Walle]

Nej jag tycker det är trist att skylla allting på prylfixering. Vidvinkel är väl populärt just därför att det blir mer dramatiska bilder - om man klarar att hantera det.

Huvudet på spiken!

Det är ju långt ifrån alla som hanterar en vidvinkel "korrekt". Tycker man rätt ofta ser bilder där det känns som att fotografen har tänkt "Med vidvinkel och kameran på sniskan så kan det inte gå fel!" och glömt bort allt det där andra som gör bilden bra. Som komposition t.ex.

Men många gånger när man ser en sån där riktig "wow-bild" så är de ju tagna just med lite vidare vinkel.

Personligen har jag för bara ett par år sedan börjat uppskatta att fotografera med rejäl vidvinkel. Faktum är att skulle jag göra ett diagram/kurva över vilka brännvidder mina bilder är tagna med och när de är tagna, så skulle den börja kring normal för att sedan luta uppåt mot 200, sedan vidare upp till 400, men sedan vänder den igen för att det senaste året fladdra mellan 85mm och 17mm En 17-40'a och en 85'a är de enda objektiv jag använder idag. (Fast jag planerar att investera i en fast 14mm och en 24mm TS

 

[dig]

Det är svårt att ta en bra bild än vilken optik man använder sig av. Det är min erfarenhet.