Jag driver ju också en redaktion och jag skulle inte anlitat en känd person för en dag. Det känns mer som ett PR-gig än något långsiktigt. Jag skulle istället tagit med personen i ngn form av projektgrupp för att kontinuerligt diskutera tidningens rapportering och inriktning.
Frågan är om du skulle sätta ett barn (i juridisk mening) med tonvis med ovetenskapliga och felaktiga påståenden i bagaget ("kan se CO2-molekyler med blotta ögat" till exempel), en diagnos som gör barnets uppfattning irrationell, samt en mor som sedan länge är en politisk aktivist (som nu bytt från flyktingfrågan till klimatfrågan, hux flux) och b-kändis, i någon form av projektgrupp för att diskutera något som barnet uppenbarligen har noll koll på?
Fenomenet Greta Thunberg är en propagandaapparat, oavsett om man tror på hennes budskap eller ej. Det är precis som vilket religiöst helgon som helst, eller varför inte historiska antidemokratiska styrens användande av barn i propaganda, då barn inte kan kritiseras just för att de är barn. Det är fegt och ynkligt av det svenska etablissemanget att sjunka så lågt att de använder detta för sina syften, då det är helt uppenbart att nästan all svensk media och nästan alla svenska journalister är gravt lagda åt vänster, vilket naturligtvis påverkar rapporteringen. Inget fel i sig, men objektiva är de inte för fem öre.
----------
Kontrollfrågor: Har någon någonsin läst ett endaste positivt ord om Trump i svensk mainstream-media (med "mainstream" undantar jag rent ekonomiska tidskrifter)? Har någon någonsin läst ett endaste negativt ord om Obama i svensk mainstream-media? Trots att Obama är lååååångt till höger om SD och andra "högerextrema" i Sverige hör vi aldrig om vilket hemskt högertroll han var, eller hur?
Har någon någonsin läst om alla tveksamheter inom "klimatteorin" där verkligheten inte alls stämmer med de scenarior som målats upp? Hur ofta får vi läsa om att isen på Antarktis växer? Var är ifrågasättandena om varför havsnivåerna inte har ökat trots att de borde ha gjort det?
Det har talats en hel del om antisemitism i Sverige på sistone. Hur ofta får vi läsa om vilka dessa antisemiter är? Om inte; vad tror ni det beror på? Att man vill skydda de stackars nazisterna? Eller är det möjligtvis så att de inte alls är nazister och att man därför håller tyst?
Och så vidare. Agendan är genomtydlig.
DN har genom åren farit med mängder av osanningar som de inte bett om ursäkt för. En av de mer kända (om man följer alternativa medier, för fulmedia undanhåller det) debaclen torde vara den så kallade "Sandvikenrapporten" där Sandvikens kommun påstods gå med brakvinst tack vare flyktingmottagning. "Vinsten" visade sig bestå av bidrag, och i själva verket gick de tokback. Givetvis, eftersom flyktingmottagning aldrig någonstans har bringat verklig vinst. På samma vis har Malmö påståtts gå med "vinst" när de i själva verket mottar i storleksordningen fem miljarder i året från övriga landet.
Jag tycker genuint synd om alla som fortfarande litar på svensk media, och DN i synnerhet. Ni är grundlurade.