Annons

Funkar det med jpeg i dagstidning?

Produkter
(logga in för att koppla)

Stinanylén

Aktiv medlem
Vet inte om detta alls är rätt forum, men testar: om en bild ska publiceras i en dagstidnng i litet format (några centimeter), hur ska den då se ut? vanligt jpeg-format eller, går det?
 
Inga problem, kvalitet är inte första prioritet när det gäller nyhetsbilder.

Det ska inte vara en nyhetsbild utan en bildbyline så samma bild ska publiceras med jämna mellanrum, men jag tänker mig att när den är så liten så borde det väl inte vara så höga kvalitetskrav?
 
om en bild ska publiceras i en dagstidnng ... hur ska den då se ut? vanligt jpeg-format eller, går det?
Ja, det inte bara funkar med jpg -- det bör vara jpg. Oberoende av storlek. Dagstidningarnas bildflöden är uppbyggda på jpg. Skickar man nånting annat (t ex tiff) kommer de att omvandla bilden till jpg det första de gör.
 
Jo, helt fel :) Tar mer plats, längre tid att skicka, och dessutom vill inte tidningen ha tiff, och absolut inte för en bildbyline :)

Min erfarenhet av detta visar att tidningarna skiter princip i vad de får bara det passerar preflight/rip. Jpeg fungerar utmärkt och tiff likaså. Däremot vinner man ingen kvalitet på att använda tiff eftersom den låga upplösning som krävs i dagspress (170 dpi), samt det dåliga papper som används tar udden ur det bästa bildmaterial man kan leverera.

I civiltryck/arkoffset på riktigt bra papper kan man däremot vinna lite på att använda tiff, PSD eller annat okomprimerat format. Men knappt i det fallet märks skillnad mellan jpeg och tiff. I alla fall så länge jpeg-bilden sparas i högsta kvalitet och i "första generationen".
 
Senast ändrad:
Min erfarenhet av detta visar att tidningarna skiter princip i vad de får bara det passerar preflight/rip. Jpeg fungerar utmärkt och tiff likaså.
Nja, redaktionellt material brukar man nog inte preflighta (däremot annonser). Redaktionellt har man på de allra flesta dagstidningar (kanske alla) ett arbetsflöde som bygger på att bilder är jpg/rgb när de kommer in.
 
Jo, helt fel :) Tar mer plats, längre tid att skicka, och dessutom vill inte tidningen ha tiff, och absolut inte för en bildbyline :)

Jag håller inte med. Huvudsaken är att bilden går att använda, det går den oavsett om den skickas som tiff eller jpg. Däremot bör man kanske undvika diverse andra, ovanligare bildformat.

Så förklara gärna en gång till vad som är helt fel? Varför tar tidningar emot bilder som, enligt dig, är "helt fel"?
 
Nja, redaktionellt material brukar man nog inte preflighta (däremot annonser). Redaktionellt har man på de allra flesta dagstidningar (kanske alla) ett arbetsflöde som bygger på att bilder är jpg/rgb när de kommer in.

Redaktionellt material kan både bestå av inskickade bilder samt bilder från tidningens fotografer. Det finns säkert undantag, men de tidningar jag har haft med att göra kör hela rasket genom Pitstop eller något annat preflightprogram.
 
Huvudsaken är att bilden går att använda, det går den oavsett om den skickas som tiff eller jpg.
Så förklara gärna en gång till vad som är helt fel? Varför tar tidningar emot bilder som, enligt dig, är "helt fel"?
Visst kan man skicka bilder i tiff -- och tidningarna tar givetvis emot dem. Men det första de gör är att göra om dem till jpg. Det finns alltså inga fördelar, men en massa nackdelar, med att skicka tiff.

Redaktionellt material kan både bestå av inskickade bilder samt bilder från tidningens fotografer. Det finns säkert undantag, men de tidningar jag har haft med att göra kör hela rasket genom Pitstop eller något annat preflightprogram.
Att en tidning skulle köra inskickade bilder och bilder från tidningens fotografer genom ett preflightprogram låter väldigt besynnerligt. Var gör man så?
 
Visst kan man skicka bilder i tiff -- och tidningarna tar givetvis emot dem. Men det första de gör är att göra om dem till jpg. Det finns alltså inga fördelar, men en massa nackdelar, med att skicka tiff.


Att en tidning skulle köra inskickade bilder och bilder från tidningens fotografer genom ett preflightprogram låter väldigt besynnerligt. Var gör man så?

Jag menar så här: När en tidningssida är klar skapas en PDF för tryck, den sidan kan bestå av allt möjligt, inskickade bilder, annonser och redaktionellt material. Den PDF:en körs sedan genom något preflightsystem för kontroll. Så gör i alla fall Helsingborgs Dagblad. Det är väl inte så besynnerligt?
 
Jag menar så här: När en tidningssida är klar skapas en PDF för tryck, den sidan kan bestå av allt möjligt, inskickade bilder, annonser och redaktionellt material. Den PDF:en körs sedan genom något preflightsystem för kontroll. Så gör i alla fall Helsingborgs Dagblad. Det är väl inte så besynnerligt?
Jovisst, den färdiga sidan. Men det spelar ju inte så stor roll när vi diskuterar vilket format man ska använda när man skickar in bilder till redaktionen. Innan sidan pdf-as har ju bilden redan gått igenom hela arbetsflödet med redigering, repro osv.
 
Jovisst, den färdiga sidan. Men det spelar ju inte så stor roll när vi diskuterar vilket format man ska använda när man skickar in bilder till redaktionen. Innan sidan pdf-as har ju bilden redan gått igenom hela arbetsflödet med redigering, repro osv.

Har inte vi haft den här diskussionen förut? Det känns bekant.

Jag hävdade då som nu att tidningarna inte skänker inskickade bilder en sekunds omvård, bara de rinner igenom rippen och fungerar så är det ok. De flesta bilder som inte håller måttet stoppas i ett tidigare stadium av mottagaren eller redaktören. T.ex en Gif bild som väger 12 k åker direkt. Alla andra monteras in på sin plats och far därefter igenom preflighten. Jag kan inte hävda att alla tidningar gör på samma sätt, det finns säkert undantag.

Som grafiker blev jag mycket förvånad när jag insåg hur lite kompetens det finns i reproavdelningarna på tidningarna. Man litar blint på tekniken och uppstår ett problem står man handfallen. Nu var det 3-4 år sedan jag hade täta kontakter med dem, så man kanske har uppdaterat sig. Men jämfört med en modern pre-pressfirma var det som att komma in i Gutenbergs gjuteri.
 
Jag hävdade då som nu att tidningarna inte skänker inskickade bilder en sekunds omvård, bara de rinner igenom rippen och fungerar så är det ok. De flesta bilder som inte håller måttet stoppas i ett tidigare stadium av mottagaren eller redaktören. T.ex en Gif bild som väger 12 k åker direkt. Alla andra monteras in på sin plats och far därefter igenom preflighten.
Eftersom jag dagligen sitter mitt i ett sådant flöde kan jag berätta lite om ungefär hur det fungerar.

1. Annonsoriginal kommer in i cmyk-format (ofta pdf) och preflightas (i bästa fall).
2. Redaktionella bilder kommer in i arbetsflödet i jpg(rgb). Bilder som har ett annat format (även en gif-bild i 12 K kan, i undantagsfall, användas) omvandlas till jpg(rgb).
3. Sidor sätts ihop. Under denna del av processen bildbehandlas bilderna -- de cmyk-as (antingen i en automatisk process eller manuellt) och fixas till med avseende på storlek, kontrast, färger, skärpa osv (automatiskt eller manuellt) och eventuella friläggningar.
4. Sidan skickas (normalt som pdf) till tryckeri. Att preflighta nånting i det här skedet finns det knappast tid med -- själva rippningen får fungera som preflight. Går det så går det. I bästa fall kan man på en monitor se hur sidan ser ut efter rippning. I sämsta fall upptäcker man felen i tidningen nästa dag. (T ex bilder som inte cmyk-ats.)

För en fotograf är detta förstås mest kuriosa. Det enda viktiga är att man bör lämna bilder i jpg(rgb), i så stor storlek och hög kvalité som möjligt, givetvis så väl bildbehandlade som möjligt.

Det finns tidningar som har hela bildflödet i jpg(cmyk), men det spelar nog inte så stor roll för en frilansfotograf.

När det gäller kompetensen på reproområdet håller jag helt med dig -- för bara några år sedan sköttes detta oftast av proffs, numera är det (med få undantag) journalister som gör detta så gott de kan.
 
Eftersom jag dagligen sitter mitt i ett sådant flöde kan jag berätta lite om ungefär hur det fungerar.

1. Annonsoriginal kommer in i cmyk-format (ofta pdf) och preflightas (i bästa fall).
2. Redaktionella bilder kommer in i arbetsflödet i jpg(rgb). Bilder som har ett annat format (även en gif-bild i 12 K kan, i undantagsfall, användas) omvandlas till jpg(rgb).
3. Sidor sätts ihop. Under denna del av processen bildbehandlas bilderna -- de cmyk-as (antingen i en automatisk process eller manuellt) och fixas till med avseende på storlek, kontrast, färger, skärpa osv (automatiskt eller manuellt) och eventuella friläggningar.
4. Sidan skickas (normalt som pdf) till tryckeri. Att preflighta nånting i det här skedet finns det knappast tid med -- själva rippningen får fungera som preflight. Går det så går det. I bästa fall kan man på en monitor se hur sidan ser ut efter rippning. I sämsta fall upptäcker man felen i tidningen nästa dag. (T ex bilder som inte cmyk-ats.)

För en fotograf är detta förstås mest kuriosa. Det enda viktiga är att man bör lämna bilder i jpg(rgb), i så stor storlek och hög kvalité som möjligt, givetvis så väl bildbehandlade som möjligt.

Det finns tidningar som har hela bildflödet i jpg(cmyk), men det spelar nog inte så stor roll för en frilansfotograf.

När det gäller kompetensen på reproområdet håller jag helt med dig -- för bara några år sedan sköttes detta oftast av proffs, numera är det (med få undantag) journalister som gör detta så gott de kan.

Vi är nog överens om det mesta i den här frågan. Flödet jag beskrev fick jag förklarat för mig av den ansvariga för pre-press på tidningen. Då skickades färdiga sidor i form av PDF:er genom preflighten. Men det kanske sades så bara för att det lät bra...
 
Eftersom jag dagligen sitter mitt i ett sådant flöde kan jag berätta lite om ungefär hur det fungerar.

1. Annonsoriginal kommer in i cmyk-format (ofta pdf) och preflightas (i bästa fall).
2. Redaktionella bilder kommer in i arbetsflödet i jpg(rgb). Bilder som har ett annat format (även en gif-bild i 12 K kan, i undantagsfall, användas) omvandlas till jpg(rgb).
3. Sidor sätts ihop. Under denna del av processen bildbehandlas bilderna -- de cmyk-as (antingen i en automatisk process eller manuellt) och fixas till med avseende på storlek, kontrast, färger, skärpa osv (automatiskt eller manuellt) och eventuella friläggningar.
4. Sidan skickas (normalt som pdf) till tryckeri. Att preflighta nånting i det här skedet finns det knappast tid med -- själva rippningen får fungera som preflight. Går det så går det. I bästa fall kan man på en monitor se hur sidan ser ut efter rippning. I sämsta fall upptäcker man felen i tidningen nästa dag. (T ex bilder som inte cmyk-ats.)

För en fotograf är detta förstås mest kuriosa. Det enda viktiga är att man bör lämna bilder i jpg(rgb), i så stor storlek och hög kvalité som möjligt, givetvis så väl bildbehandlade som möjligt.

Det finns tidningar som har hela bildflödet i jpg(cmyk), men det spelar nog inte så stor roll för en frilansfotograf.

När det gäller kompetensen på reproområdet håller jag helt med dig -- för bara några år sedan sköttes detta oftast av proffs, numera är det (med få undantag) journalister som gör detta så gott de kan.

Och jag som startade det hela idag undrar nu vad du menar med så stor storlek som möjligt.
 
Jag håller inte med. Huvudsaken är att bilden går att använda, det går den oavsett om den skickas som tiff eller jpg. Däremot bör man kanske undvika diverse andra, ovanligare bildformat.

Så förklara gärna en gång till vad som är helt fel? Varför tar tidningar emot bilder som, enligt dig, är "helt fel"?

Jag anser att det är helt fel för att det är fullkomligt idiotiskt att skicka en bild som är många gånger större än jpg, när din fina tiff omedelbart konverteras till jpg. Nöjd?
 
ANNONS
Köp Fujifilm GFX100S II hos Götaplatsens Foto