Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Framtidens kameror

Produkter
(logga in för att koppla)
Vad jag vet om optik är att olika frekvenser (färger) har olika brytningsindex när det passerar en yta och att en lins oftast är sfäriskt eller åtminstone dubbelkrökt yta på nått vis så är brytningen olika beroende på var ljuset träffar linsen. Detta fysikaliska faktum försöker man genom nogrannhet kompensera genom att vända och räkna på optiken så slutsumman hamnar på + - noll. Om färgerna träffar sensorn helt olika, hur räknar tillbaka detta? Eller finns det algoritmer som tex kan beräkna en suddig bild till skarp?
Det enklaste sättet att korrigera detta tror jag är om man vet exakt vet hur objektivet uppträder och sen gör de nödvändigt korrigeringarna efter det. Att försöka göra en algoritm som ska upptäcka problemen och sen korrigera tror jag blir svårare.

Redan idag har många kameror möjlighet att korrigera för kromatisk aberration och distorsion, men det som finns idag är rätt primitivt och i framtiden tror jag det kommer finnas möjlighet att korrigera för många fler optiska fel. Ju färre optiska problem som behövs tänkas på när objektiven konstrueras desto enklare tror jag det blir att korrigera de problem som inte går att korrigera i mjukvaran. Har jag förstått rätt så är det väl också i många fall så att när man korrigerar för vissa fel i optiken så skapar det lätt andra fel som också måste korrigeras, osv

Att korrigera för distorsion är nog det enklaste, och slipper man tänka på det när objektiven konstrueras så blir det lättare att göra de mindre. Tex skulle ett vidvinkelobjektiv kunna vara fisheye och mha distorsionskorrektion skulle det bli raktecknande objektiv, men man skulle även kunna använda det som fisheye utan korrektion.

Troligtvis kommer man förlora upplösning på detta, men det tror jag inte kommer vara något större problem eftersom vi redan idag oftast har fler pixlar än vi behöver. En bra optisk korrigerad objektiv kommer troligtvis alltid vara bättre, men vill man har en fickvänlig systemkamera så kommer det krävas vissa kompromisser.
 
Mina gissningar:

Färre knappar - pekskärm

Mekaniska reglage, knappar, vred osv är dyra att bygga, i synnerhet om de skall vara hållbara och smuts- och vattentåliga. Pekskärmar är förhållandevis billiga och innebär ett flexiblare gränssnitt som du själv kan anpassa.

Först försvinner spegeln, sedan slutaren

Att få bort spegeln och ersätta den med en elektronisk slutare innebär så många fördelar. Billigare, enklare och robustare kameror. Möjlighet att fälla in valfri information i sökaren (jag skulle gärna se sökarbilden på mian fjärrstyrda målkameror i sökaren hos den kamera jag håller i handen :) Man kan bygga kameror med mycket snabbare framerate, idag är det i hög grad spegeln (med submirror för AF) som håller kvar oss runt 10 bilder/sek.

Men, det kommer att ta tid att få till elektroniska sökare som slår ut optiska sökare i proffskameror där man vill ha extremt snabb uppdatering.

Slutaren kan antagligen på sikt byggas in i själva sensorn (som vi gör i kompakter och som Nikon delvis gjorde i gamla D70) - elektronisk slutare. Fram till nu har det ju funnits nackdelar med förstörda highlights (som hos D70 ibland), men det lär man kunan fixa. Sedan kanske vi kan få till något liknande filtren i lcd-skärmar som är tillräckligt snabbt för att fundera som slutare? Det sistnämnda öppnar ju dessutom upp för en form av HDR, med partiell slutare över sensorn - idealet vore så att säga en slutare eller bländare per pixel. Kameran noterar var högdagrar är på väg att brännas ut och slutar exponera just där men fortsätter exponera lågdagrar mer.

Bättre processorer

Titta på det mänskliga ögat, det är grymt imponerande på sitt sätt. Men det mest imponerande med den mänskliga synen är hur hjärnan hanterar och presenterar bilddata. Jag tror att bearbetningen av bilddata kommer att utvecklas enormt. Det kommer att ge oss mer dynamiskt omfång och mindre brus kombinerat med bättre färger.

Dessutom kan man bygga in avancerade former av motivigenkänning (ansiktsigenkänning på stereoider) som gör att kameran inte bara exponerar smartare (dvs innan bilden tas) utan även efterbearbetar den smartare (efter att bilden tagits).

Smartare sensorer

Vi har ju redan idag sensorer där upplösningen ofta är högre än vi riktigt gör bruk av. Undrar om vi inte på sikt kommer att börja offra i färgupplösning för att istället få mer precis luminansinformation (lite som bland annat Kodak var inne på i patent för några år sedan) - alltså en blandning av färgfiltrerade pixlar (som idag) och svartvita. Dessutom kan man kanske ha vissa pixlar med sitt eget gråfilter för att kunna mäta när omkringliggande pixlar mättats (utbrända högdagrar) - lite som Fujifilm erdan varit inne på.

Bättre autofokus

Tack vare snabb och smart motivigenkänning kan vi få mycket bättre följande autofokus än idag. Se på Nikons försök med 3D-fokus som faktiskt har sina poänger i vissa lägen. Tänk när autofokusen förmår känna igen och hålla isär enskilda ansikten eller andra saker man vill följa.

Bättre batteritid

Batterierna kommer att utvecklas vidare och bli effektivare och hålla längre.

Uppkopplad kamera

Inbyggd wifi och 3G/4G (eller vad som nu ersätter de teknikerna ;) så att man lagrar bilder både lokalt och hemma på servern eller var man nu förvarar sina bilder. Givetvis med gps-info och små ljudklipp runt bilden om man vill få lite sammanhang.

Mängder av finesser

Se på kompaktkameror, på många sätt berättar nog de lite om vart systemkamerorna kommer att ha framöver - fler och smartare motivprogram, inbyggda panoramafunktioner eller stitchningslägen (skapa en stor högupplöst bild av flera små), multiexponeringar för att få bättre dynamiskt omfång eller brusfria bilder i svagt ljus. Eller att du kan ta bilder ögonblicket innan du trycker på avtrycket (Canon är redan inne på den tekniken med video) genom att kameran hela tiden filmar och när du trycker på avtrycket spar den data den registrerade strax innan. Mer videofunktioner, mer redigering direkt i kameran (enklare med pekskärm) osv
 
Jag tror faktiskt inte det kommer vara en sa stor forandring... Ser man 10 år tillbaks ar det liksom ganska likt?
 
Jag tror faktiskt inte det kommer vara en sa stor forandring... Ser man 10 år tillbaks ar det liksom ganska likt?

Det beror väl lite på hur man menar :) Den här tiden på året för tio år sedan hade Canon inte ens släppt sin första digitala systemkamera, D30 med 3.25 megapixlar. Den släpptes först i September år 2000. Så om man tittar på innanmätet i kamerorna så har det väl snarast hänt enormt mycket på 10 år.

Men funktionen är ju exakt densamma, nu som då. Kamerorna tar bilder :) Formen och greppet är i stort identisk nu som då. Handhavandet likaså (förrutom att begreppet "Chimping" knappast fanns för 10 år sedan).

Jag tror dock inte det kommer hända mycket under de kommande 10 åren. Hög-ISO-prestandan kommer naturligtvis att höjas, det verkar väl redan som att det är det nya "pixelracet"? Kameror med light field-teknik kommer säkert börja poppa upp, men jag har svårt att föreställa mig att det kommer bli något som är standard i samtliga DSLR:er om tio år. Tekniken innebär dessvärre, om jag har förstått allt rätt, att upplösningen ökas enormt mycket för att komma upp i samma kvalitet som vi får från kamerorna idag.

Om man kollar i ett längre perspektiv så tror jag att vi så småning om kommer få optik baserad på nanoteknologi. Alltså inga konventionella linser, utan nanokristaller som bryter ljuset. Dessa objektiv skulle säkert kunna få helt fantastiska prestanda, men skulle naturligtvis kosta hiskeligt mycket till en början. Med sådana objektiv skulle det kanske kunna bli värt att skapa sensorer med mycket mycket högre upplösning än idag. Med konventionella objektiv har vi ju objektivens begränsade upplösningsförmåga. Dock tror jag nano-objektiv snarare ligger 40-50 år fram i tiden. De första tillämpningarna, när de väl lyckas konstruera sådana "linser" lär bli vetenskapligt och militärt, eftersom de troligen kommer kosta så vansinnigt mycket att ingen normal människa skulle ha råd.

Det är kul att spekulera :)
 
Jag tror faktiskt inte det kommer vara en sa stor forandring... Ser man 10 år tillbaks ar det liksom ganska likt?
Njae... Det som har hänt på 10 år, att man fick i de traditionella spegelreflex-system en kapabel sensor, och en kapabel processor, fast processor hade man ju i de analoga också.
Jag tror vi ser pixelracets slut snart, mer än 20 Mp i en crop-kamera, och mer än 40 Mp i en FF kamera har faktiskt knappast någon behov av.
Däremot med ökad hastighet på sensorn och processorn borde även små sensorer ha bättre prestanda än dagens fullformat sensor, både iso kapacitet (ökar säkert 2-3 steg på 10 år)
hastighet och ökad dynamisk omfång.
Men processorutvecklingen kommer att ge mycket. Jag kan tänka mig att kameran i exponeringstillfällen spara flera exponeringsvarianter i bufferten under, normal och överexponerat, och programvaran skulle kunna fixa till HDR problem direkt i kameran. Min första digitalkamera köpte jag med en 32 Mb- CF kort, och kortet var dyrt och långsamt, minns jag.
Fortsätter utvecklingen i samma takt, så köper vi om 10 år SD-kort på Tb storlek och med skrivhastighet på Gb/s, borde inte vara någon problem att spara 3 eller kanske 5 olika RAW exponeringar i samma exponeringstillfälle ögonblickligen. Med vettig programvara är det
smal sak att sy ihop flera bild till en, att varje detalj är just rätt exponerad.

Med tanke på elektronikutveckling känns det inte ens futuristisk...
 
Njae... Det som har hänt på 10 år, att man fick i de traditionella spegelreflex-system en kapabel sensor, och en kapabel processor, fast processor hade man ju i de analoga också.
Jag tror vi ser pixelracets slut snart, mer än 20 Mp i en crop-kamera, och mer än 40 Mp i en FF kamera har faktiskt knappast någon behov av.

Det här är en av de intressanta sakerna när man diskuterar (spekulerar) kring framtida teknik: var ligger "good enough"-zonen? Det finns givetvis ingen exakt definition av vad som är bra nog, men jag minns att för länge sedan sa en kille på Intel något om datorprestanda är bra nog när "när 95% av användarna är nöjda med hur snabbt det går att lösa 95% av deras arbetsuppgifter". För kameror är kanske kraven ytterligare lite högre -- vi är nog mer passionerat intresserade av hur bra en bild blir än av hur fort det går att öppna en Excel-fil ... :)

En annan definition av "bra nog"-nivån är när de flesta köparna inte längre enbart vill ha bättre prestanda, utan snarare samma prestanda, men till ett lägre pris. Nu kommer ju sällan det här som en tydlig punkt, ofta är det väl så att prestandautvecklingen gradvis saktar in medan priset istället sjunker lite snabbare.

Det var inte så många år sedan vi satt några stycken och spekulerade om hur länge det skulle dröja innan vi såg en digital systemkamera under 10000 kronor. Jag tror genomsnittsgissningen då var 3-5 år, det tog i själva verket knappt 2 år (tror Pentax var först faktiskt om man ser till ordinarie pris).

Däremot med ökad hastighet på sensorn och processorn borde även små sensorer ha bättre prestanda än dagens fullformat sensor, både iso kapacitet (ökar säkert 2-3 steg på 10 år)
hastighet och ökad dynamisk omfång.
Men processorutvecklingen kommer att ge mycket. Jag kan tänka mig att kameran i exponeringstillfällen spara flera exponeringsvarianter i bufferten under, normal och överexponerat, och programvaran skulle kunna fixa till HDR problem direkt i kameran. Min första digitalkamera köpte jag med en 32 Mb- CF kort, och kortet var dyrt och långsamt, minns jag.

Om snabbhet i sensorer och processorer: Jag gillar tekniken Sony kör med i t.ex. WX1 och TX5, när de utnyttjar snabbheten i cmos-sensorn till att i mycket snabb följd ta flera (sex har jag för mig?) exponeringar och sedan lägga samman dessa till en bra bild. Jag kunde ta helt ok bilder på motsvarande 400 iso där jag med konventionell teknik behövt 1600 eller 3200 iso. Visst blir det rörelseoksärpa i motivet (motsvarande sisådär 0,5 sekunds exponering), men det blir i praktiken som ett inbyggt stativ i kameran. Det här borde gå att utveckla vidare.

Jag tror också den stora utvecklingen sker i processerna, i det som händer efter att bilddata lämnat sensorn. Det är ju på många sätt vår syn fungerar, det dynamiska omfånget sitter inte i ögonen utan i hjärnan - instant HDR.

Fortsätter utvecklingen i samma takt, så köper vi om 10 år SD-kort på Tb storlek och med skrivhastighet på Gb/s, borde inte vara någon problem att spara 3 eller kanske 5 olika RAW exponeringar i samma exponeringstillfälle ögonblickligen. Med vettig programvara är det
smal sak att sy ihop flera bild till en, att varje detalj är just rätt exponerad.

Jag har en bekant som konstaterade att han hade en serie CF-kort på, om jag minns det här korrekt, 128 MB, 256 MB, 512 MB, 1 GB och 4 GB - allihop hade kostat ungefär lika mycket att köpa, i kronor ... (och notera hoppet från 1 till 4 GB) Även snabbheten har ökat kraftigt under samma tid, om än inte lika snabbt, fast där är det inte bara korten som måste utvecklas utan även kamerorna, och all utveckling där mer än en spelare är skall komma överens om saker tenderar att blir långsammare.

Sedan blir det väl billigare med stora buffertminnen i kamerorna plus att det blir billigt att bygga in fasta flashminnesbankar utöver minneskorten (som kan vara lite snabbare eftersom kameratillverkaren själv bestämmer över gränssnittet) - så är det ju i en del kompakter, ta en kamera som Olympus Mju 9010 som har 2 gigabyte inbyggt fast flashminne.

(Jag retar mig redan idag på att jag inte samtidigt kan spara två olika jpg-kvaliteter - jag kör nästan alltid raw + jpg och ibland, i synnerhet om jag använder en wifi-sändare, vore det smidigt att båda spara maximalt stora jpg och en mindre variant. Men det här är ett sidospår.)

Som du säger borde det gå att spara mer omfattande bilddata i takt med att hela pipelinen blir snabbare. Då borde vi kunna gräva ut mycket mer ur våra bilder.
 
Den där serien med CF kort, usb minnen eller vad som helst är väldigt intressant.
Vi tillhandahålls saker, utveckling, i vissa intervall, "det senaste", men jag känner på mig att när vi sprang och köpte på oss massor av 128mb kort och minnen fanns redan 4gb dito på lager någon annanstans....i avvaktan på att vi skulle fylla kvoten...innan nästa nivå skulle släppas..
 
Jag hoppas verkligen att vi parallellt med de ovanstående scenarierna får se raka motsatsen; nämligen kameror som har färre funktioner och som överlåter fotograferandet till fotografen. Jag är knappast ensam om att ruttna helt på allt vad automatik heter.

Sedan jag började fotografera för fem år sedan har jag ägt en herrans massa dyr utrustning, och det jag nu gillar mest är att bestämma allt själv. Jag har bara manuellt fokuserade objektiv, till exempel. Jag efterbehandlar varje enskild bild utefter dess förutsättningar, även om det är enormt tidsödande. Men det är ju det jag tycker är kul! Varför ska kameran och mjukvaran göra jobbet åt mig? Då försvinner ju hela nöjet med att skapa bilder.

Det jag helst vill se är en robust, enkel kamera med så stor sensor som möjligt och så lite krimskrams som möjligt. Sökaren är prio ett. Faktiskt ligger den långt över bildkvaliteten i rankning. För vad ska jag med bra bildkvalitet till, om jag inte kan komponera ordentligt och om jag inte njuter vid fotoögonblicket? Då blir det ju ändå inga bra bilder.

Den enda kameran på marknaden som följer detta tänk är Leica M9. Den är snordyr och sensortekniskt sett från stenåldern. Men ändå är den bland det mest habegärsframkallande man kan hitta, nästan oavsett vilken fotograf man frågar. Det finns något där som allt det moderna aldrig kan komma åt. Nämligen "känsla".

Det känns alltså lite tragiskt om utvecklingen ska ta oss ännu längre bort från detta. Det borde vara ganska billigt att tillverka en liknande kamera med bättre sensor och till ett enormt mycket lägre pris. Utvecklingen mot spegellösa kameror med relativt stor sensor är lovande, men inriktningen är fortfarande helknäpp. Ingen sökare!?!?! Ska man stå som ett fån med raklånga armar och försöka se något på en liten tretumsskärm, samtidigt som man håller kameran tillräckligt still? Nej tack.
 
Inte ens ljusmätare? Annars är idén sympatisk. Hur långt tillbaka ska man gå, inte till den tid där man tog bort locket framför (det enda) objektivet och räknade sekunder innan man satte tillbaka det väl?
 
Det här är en av de intressanta sakerna när man diskuterar (spekulerar) kring framtida teknik: var ligger "good enough"-zonen? Det finns givetvis ingen exakt definition av vad som är bra nog, men jag minns att för länge sedan sa en kille på Intel något om datorprestanda är bra nog när "när 95% av användarna är nöjda med hur snabbt det går att lösa 95% av deras arbetsuppgifter". För kameror är kanske kraven ytterligare lite högre -- vi är nog mer passionerat intresserade av hur bra en bild blir än av hur fort det går att öppna en Excel-fil ... :).

Nog vill man ha bättre, men bättre vadå? Idag är över 99% av alla bilder tittar vi bara på en dataskärm.
Min egen hyfsad ( Full HD) datorskärm har ca 3 Mpixel-s upplösning, det finns för 30-40 tkr skärmar med 7-8 Mp, men jag tvivlar att på tio år kommer vi längre i skärmars upplösning. Eller TV-s upplösning.
Resten av bilder skriver vi ut, en 18-24Mp bild ledigt kan skrivas ut på A3, tvivlar att vanliga människor kommer om 10 år behov av större utskrifter.
För jättestora utskrifter kan man redan idag interpolera i mjukvara bilder till 500 eller 1000 Mp med en 24 Mp bild som grund. Det är möjligt, att Hasselblad eller någon annan specialist kommer att göra en 200 Mp äkta 6x6 reklamkamera för flera hundra tusen kronor, men för vanliga kameror kommer inte pixeltävlingen fortsätta, däremot bildkvalitén, känsligheten, snabbheten av sensorn i samma storlek.


Om snabbhet i sensorer och processorer: Jag gillar tekniken Sony kör med i t.ex. WX1 och TX5, när de utnyttjar snabbheten i cmos-sensorn till att i mycket snabb följd ta flera (sex har jag för mig?) exponeringar och sedan lägga samman dessa till en bra bild. Jag kunde ta helt ok bilder på motsvarande 400 iso där jag med konventionell teknik behövt 1600 eller 3200 iso. Visst blir det rörelseoksärpa i motivet (motsvarande sisådär 0,5 sekunds exponering), men det blir i praktiken som ett inbyggt stativ i kameran. Det här borde gå att utveckla vidare.

Jag tror också den stora utvecklingen sker i processerna, i det som händer efter att bilddata lämnat sensorn. Det är ju på många sätt vår syn fungerar, det dynamiska omfånget sitter inte i ögonen utan i hjärnan - instant HDR.

Ja, Sonys HDR är ett steg i vägen, men den gör 3 bilder i rask följd, (med uppfälld spegel tror jag), med tre olika mekaniska slutare, med rörelserisk emellan. Jag menade att med snabbare kretsar och processor spara 3 olika tillstånd av samma exponering.
Tex om jag har 1/100 tid inställd, så läser och spar datorn CMOS sensorns 18 miljoner spänningstillstånd efter 1/200 s, 1/100 s och 1/50. Det skulle kräva sådär 100 gånger snabbare elektronik än idag, kanske inte blir om 10 år, men om 15 år.
Den går naturligtvis inte med dagens mekaniska slutare, men tillsammans med den mekaniska spegeln kommer mekaniska slutare bli överflödiga, och det kommer säkert när kretsarna är tillräckligt snabba.
 
Jag hoppas verkligen att vi parallellt med de ovanstående scenarierna får se raka motsatsen; nämligen kameror som har färre funktioner och som överlåter fotograferandet till fotografen. Jag är knappast ensam om att ruttna helt på allt vad automatik heter.

Du är inte ensam, men varför ruttna på något som du inte på något sätt är tvingad att använda?

Nu vet jag att det vanligaste motargumentet när man säger så är "men jag vill inte betala för automatiken". Men det argumentet håller inte för närmare granskning.

Ponera att vi bygger kamera A som idag, med full automatik, men med möjlighet att köra manuellt för de som vill det. Eller att vi bygger två kameramodeller, B med all automatiken, och C utan. Tror någon på fullt allvar att någon av kamera B och C kommer att vara billigare att köpa än kamera A? Nej, för de kommer att tillverkas i mindre serier än kamera A och därmed bli dyrare.

Det som däremot på allvar gör en kamera billigare att tillverka vore att skippa det mesta av de manuella möjligheterna och därmed skära ned på de dyra delarna i kameran - sökare, spegel, knappar, rattar, reglage osv. Men att gå helt ut med sådana kameror vågar ingen större tillverkare, då skulle de snabbt tappa alla sådana kunder som du.

Sedan jag började fotografera för fem år sedan har jag ägt en herrans massa dyr utrustning, och det jag nu gillar mest är att bestämma allt själv. Jag har bara manuellt fokuserade objektiv, till exempel. Jag efterbehandlar varje enskild bild utefter dess förutsättningar, även om det är enormt tidsödande. Men det är ju det jag tycker är kul! Varför ska kameran och mjukvaran göra jobbet åt mig? Då försvinner ju hela nöjet med att skapa bilder.

Det är kul att fotografera så, det håller jag med om :)

Det jag helst vill se är en robust, enkel kamera med så stor sensor som möjligt och så lite krimskrams som möjligt. Sökaren är prio ett. Faktiskt ligger den långt över bildkvaliteten i rankning. För vad ska jag med bra bildkvalitet till, om jag inte kan komponera ordentligt och om jag inte njuter vid fotoögonblicket? Då blir det ju ändå inga bra bilder.

Just de saker du räknade upp nu är de som just gör kameror dyra - sökare med tillhörande spegel, som blir dyrare ju större sensor du har och så blir större sensorer dyrare än mindre. Krimskramset kostar försumbart mycket i sammanhanget och består mest av mjukvarurfunktioner som när de väl utvecklats är mer eller mindre gratis att hälla in i kamerorna.

Den enda kameran på marknaden som följer detta tänk är Leica M9. Den är snordyr och sensortekniskt sett från stenåldern.

Precis, undrar vad det kan bero på? Kan det möjligen vara så att de typer av kameror du är ute efter blir just snordyra, inte billiga? :)

Men ändå är den bland det mest habegärsframkallande man kan hitta, nästan oavsett vilken fotograf man frågar. Det finns något där som allt det moderna aldrig kan komma åt. Nämligen "känsla".

Håller med, men känsla kostar.

Det känns alltså lite tragiskt om utvecklingen ska ta oss ännu längre bort från detta. Det borde vara ganska billigt att tillverka en liknande kamera med bättre sensor och till ett enormt mycket lägre pris.

En stilla undran, varför skulle det vara billigare att tillverka en sådan kamera med ännu dyrare sensor ? (du ville ju att den skulle vara bättre :)

Utvecklingen mot spegellösa kameror med relativt stor sensor är lovande, men inriktningen är fortfarande helknäpp. Ingen sökare!?!?! Ska man stå som ett fån med raklånga armar och försöka se något på en liten tretumsskärm, samtidigt som man håller kameran tillräckligt still? Nej tack.

Det finns inga gratisluncher brukar man säga. Du får aldrig någonting för ingenting. Vill du ha en billigare kamera är priset mindre sensor och kanske ingen sökare. Vill du ha en större sensor och en bra sökare får du betala mer pengar för det.

Jag kan rent känslomässigt hålla med dig: Jag tar ibland fram min gamla Canon F1 ... En liten, nätt systemkamera som tar 24x36-bilder, den har en fantastisk sökare (har till dags dato aldrig sett en lika bra på en digitalkamera - inte ens den på Alpha 900), trots sin ringa storlek är den byggd som en stridsvagn och har hållit för ofattbart många smällar genom åren.

Visst går det att tillverka en sådan kamera idag med - men då lär den kosta som en Leica M9. Eller mer. Men om man stoppar i lite automatik (som går att stänga av) i den så den vänder sig till en större målgrupp och därmed kan säljas i större serier ... Då blir den inte riktigt lika dyr. kanske då "bara" kostar som, tja en Eos 5D, en D700, eller en A900 ...

Det jag hoppas på är inte att man bygger en kamera utan automatik - det anser jag vara en påänglös och dyr återvändsgränd - men kameror där automatiken är valfri och där man lyckas få med just känslan hos helmanuella kameror. Då kan man både ha den kameran till vardags (på hel-, halvautomatik) och köra den helmanuellt när man är på det humöret.
 
Framtidens Kameror/sensorer räknar registrerar fotoner , Jots, sök på Eric Fossum den aktiva cmosens fader och hans framtidsvision, Erik kan du finna på www.dpreview.com där hans inlägg är ytterst intressanta.
 
Senast ändrad:
Jag hoppas verkligen att vi parallellt med de ovanstående scenarierna får se raka motsatsen; nämligen kameror som har färre funktioner och som överlåter fotograferandet till fotografen. Jag är knappast ensam om att ruttna helt på allt vad automatik heter.

Sedan jag började fotografera för fem år sedan har jag ägt en herrans massa dyr utrustning, och det jag nu gillar mest är att bestämma allt själv. Jag har bara manuellt fokuserade objektiv, till exempel. Jag efterbehandlar varje enskild bild utefter dess förutsättningar, även om det är enormt tidsödande. Men det är ju det jag tycker är kul! Varför ska kameran och mjukvaran göra jobbet åt mig? Då försvinner ju hela nöjet med att skapa bilder.

Det jag helst vill se är en robust, enkel kamera med så stor sensor som möjligt och så lite krimskrams som möjligt. Sökaren är prio ett. Faktiskt ligger den långt över bildkvaliteten i rankning. För vad ska jag med bra bildkvalitet till, om jag inte kan komponera ordentligt och om jag inte njuter vid fotoögonblicket? Då blir det ju ändå inga bra bilder.

Den enda kameran på marknaden som följer detta tänk är Leica M9. Den är snordyr och sensortekniskt sett från stenåldern. Men ändå är den bland det mest habegärsframkallande man kan hitta, nästan oavsett vilken fotograf man frågar. Det finns något där som allt det moderna aldrig kan komma åt. Nämligen "känsla".

Det känns alltså lite tragiskt om utvecklingen ska ta oss ännu längre bort från detta. Det borde vara ganska billigt att tillverka en liknande kamera med bättre sensor och till ett enormt mycket lägre pris. Utvecklingen mot spegellösa kameror med relativt stor sensor är lovande, men inriktningen är fortfarande helknäpp. Ingen sökare!?!?! Ska man stå som ett fån med raklånga armar och försöka se något på en liten tretumsskärm, samtidigt som man håller kameran tillräckligt still? Nej tack.

Ja, det går ju att köpa helmanuella högklassiga analoga kameror och tillhörande fina objektiv för några tusenlappar, vad är problemet? Speciellt gamla Canon objektiv är billiga, eftersom fattningen är annat nu.
Leica M9 är speciell, där är de fina objektiven som är huvudsaken, förutom den enorma snobb- och statusfaktorn.
Man blir mer betittad med en M9, än med en Bugatti Veyron, och då är Leican mycket billigare, och dessutom går ner i fickan, vilket inte bilen gör..

Jag använder också mer och mer manuella funktioner, men skulle ogärna vara utan ljusmätning och oftast även autofocus i kameran.
 
Inte ens ljusmätare? Annars är idén sympatisk. Hur långt tillbaka ska man gå, inte till den tid där man tog bort locket framför (det enda) objektivet och räknade sekunder innan man satte tillbaka det väl?
Ljusmätare bör kameran ha.

En stilla undran, varför skulle det vara billigare att tillverka en sådan kamera med ännu dyrare sensor ? (du ville ju att den skulle vara bättre :)
För att Leica tar betalt för märket. Själva mätsökaren torde vara det enda riktigt dyra i denna kamera.

Jag kan rent känslomässigt hålla med dig: Jag tar ibland fram min gamla Canon F1 ... En liten, nätt systemkamera som tar 24x36-bilder, den har en fantastisk sökare (har till dags dato aldrig sett en lika bra på en digitalkamera - inte ens den på Alpha 900), trots sin ringa storlek är den byggd som en stridsvagn och har hållit för ofattbart många smällar genom åren.

Visst går det att tillverka en sådan kamera idag med - men då lär den kosta som en Leica M9.
Varför i halva friden skulle den behöva göra det??? Var den jättedyr när den lanserades? Annars är ju skillnaden mot en digital dito precis samma som mellan till exempel en Nikon F5 och en D700.

Ja, det går ju att köpa helmanuella högklassiga analoga kameror och tillhörande fina objektiv för några tusenlappar, vad är problemet?
Problemet är att de inte har en sensor.

Leica M9 är speciell, där är de fina objektiven som är huvudsaken, förutom den enorma snobb- och statusfaktorn.
Du har uppenbarligen inte provat en Lecia M-kamera. Huvudsaken är sökaren, och sedan även det nätta formatet.

Man blir mer betittad med en M9, än med en Bugatti Veyron, och då är Leican mycket billigare, och dessutom går ner i fickan, vilket inte bilen gör..
Tvärtom. Med en Leica M är det ingen som lägger märke till dig, alls. Jag har verkligen noterat skillnad vad gäller detta när jag använt M8 och D700. Med M8:an kan man fotografera rätt upp i nyllet på folk, för de tror att det är en gammal mögkamera laddad med film, och då kommer bilden ju aldrig hamna på nätet, tror de.
 
För att Leica tar betalt för märket. Själva mätsökaren torde vara det enda riktigt dyra i denna kamera.

Precisionsmekanik är tokdyra prylar att tillverka. Elektronik är billigt.
Visst tar Leica bra betalt för sin logotyp, men skall man bygga en kamera med den känsla du är ute efter får den inte vara plastig och glappa lite här och var. Och då blir den dyr.


Varför i halva friden skulle den behöva göra det??? Var den jättedyr när den lanserades?

Yep, rensat for inflation kostade En Canon F1 mer än vad en D700 gör idag. Jag fick lägga allt jag tjänat på två månaders sommarjobb plus en del sparade pengar när jag köpte min. Det sved :)

Tänk på att Leica M9 faktiskt är sisådär 20% billigare, i realvärde, än till exempel Leica M6 var när den lanserades 1984. Det här att kameror har blivit så mycket dyrare för att de är digitala är inte riktigt sant.

Tänk på att tiderna har ändrats. Förr var elektronik (som ljusmätare och processorer för automatik) dyra saker, mekanik var relativt sett billigare. Idag är det tvärtom, elektronik kostar en spottstyver jämfört med mekaniska komponenter av hög kvalitet. Jag skulle tro att det snart är billigare att sätta en pekskärm på en kamera än att sätta dit en enda mekanisk ratt av hyfsad kvalitet som är vädertätad.

Saker som en bra sökare är dyrt. En bra spegel är dyrt. En bra slutare är dyrt. Knappar och vred med bra känsla (god mekanisk kvalitet) är dyrt. Objektiv med bra fokuseringskänsla (typ Zeiss objektiv - underbara att fokusera) är dyrt. Att bygga in en bra sensor för exponeringsmätning och tillhörande firmware för att tolka det den mäter kostar en spottstyver om du väl tagit fram tekniken. Att sedan bygga ut det med olika former av och varianter på exponeringsautomatik - igen, har du väl utvecklat det för en kamera så kostar det nästan ingenting att stoppa i det i andra kameror.
 
Precisionsmekanik är tokdyra prylar att tillverka. Elektronik är billigt.
Visst tar Leica bra betalt för sin logotyp, men skall man bygga en kamera med den känsla du är ute efter får den inte vara plastig och glappa lite här och var. Och då blir den dyr.
Som ägare av en M8 vill jag påstå att den inte är särskilt välbyggd. Den är som en kamera borde vara. Inte mer än så. Och som jobbande med R&D på prototypnivå vet jag att det handlar om helt andra saker.

Yep, rensat for inflation kostade En Canon F1 mer än vad en D700 gör idag. Jag fick lägga allt jag tjänat på två månaders sommarjobb plus en del sparade pengar när jag köpte min. Det sved :)
Jo, men nu jämför vi ju med Leica M9. Jag tycker inte att D700 är dyr. Men M9 är det.

Saker som en bra sökare är dyrt. En bra spegel är dyrt. En bra slutare är dyrt. Knappar och vred med bra känsla (god mekanisk kvalitet) är dyrt. Objektiv med bra fokuseringskänsla (typ Zeiss objektiv - underbara att fokusera) är dyrt. Att bygga in en bra sensor för exponeringsmätning och tillhörande firmware för att tolka det den mäter kostar en spottstyver om du väl tagit fram tekniken. Att sedan bygga ut det med olika former av och varianter på exponeringsautomatik - igen, har du väl utvecklat det för en kamera så kostar det nästan ingenting att stoppa i det i andra kameror.
Lik förbannat får man en ny bil för ungefär dubbelt så mycket som en M9. Det går inte ihop. En Nikon D3000 har elektronisk hård- och mjukvara som skulle duga gott till det jag är ute efter. Sätt skiten i ett robustare hus bara, och med en stor sensor.
 
Som ägare av en M8 vill jag påstå att den inte är särskilt välbyggd. Den är som en kamera borde vara. Inte mer än så. Och som jobbande med R&D på prototypnivå vet jag att det handlar om helt andra saker.

Som ...?

Jo, men nu jämför vi ju med Leica M9. Jag tycker inte att D700 är dyr. Men M9 är det.

Aha, trodde du jämförde med de moderna kamerorna fulla med meningslösa ny automatik och teknik :)

Lik förbannat får man en ny bil för ungefär dubbelt så mycket som en M9. Det går inte ihop. En Nikon D3000 har elektronisk hård- och mjukvara som skulle duga gott till det jag är ute efter. Sätt skiten i ett robustare hus bara, och med en stor sensor.

Ok, en D3000 med robustare hus och en stor sensor, vad får vi då ... En D700! Som du väl redan har? :)

Om vi säger så här, vad exakt i till exempel en D700 är det som du skulle vilja ta bort? Alltså konkret, inte svepande saker som "sån där meningslös automatik". Och tror du verkligen, handen på hjärtat, att det skulle göra kameran billigare?

Om vi talar framtida kameror (som väl tråden handlade om innan jag med lite hjälp surrade in på ett sidospår) så tror jag inte på idén om en nedbantad kamera med hög mekanisk kvalitet. Den håller inte kommersiellt. Jag kan tro på kameror med hög mekanisk kvalitet, men i så fall ganska dyra sådana. Att ta bort den del av tekniken (automatiken) som inte kostar speciellt mycket ... Det känns inte som någon speciellt fruktbar väg att gå.

Det kommer alltid finnas en hyfsat stor grupp kunder med ungefär dina önskemål, och jag tvivlar på att kamratillverkarna skulle överge er och ta bort de manuella möjligheterna. Men med tanke på hur teknikutvecklingen ser ut är jag rädd att manuella funktioner (i meningen rattar, reglage, optiska sökare m m) kommer att bli något som mest finns i dyra kameror. Billiga kameror kommer snarare ha få yttre reglage, pekskärm, elektronisk sökare och ett hav av programstyrda funktioner och finesser.
 
En viktig del i tillverkarnas kalkyl, hur många de kan sälja. Jag läste om någon ny Bronica för ataljé, med ca dubbel så stor sensor som en ff-kamera, 33Mp nästan inga finesser, automatik. Säkerligen hög bildkvalité. Kostar också 18 k$ blir väl här över 200 KSEK. För huset bara.
Hur många säljer de, tro?

Sony kalkylerar att sälja 10 miljoner av nya NEX APS-C sensor kameror. Årligen.
Hur många sådana helmanuell mekanisk FF digitalkamera med endast ljusmätning, som du saknar skulle man kunna sälja i Sverige om priset var sådär 100 KSEK? En? Ingen?
Ja, då har du svaret, varför man inte har en sådant.
 
Rätt materialval, processer som ger tillräckligt hög precision utan att bli onödigt dyra, men främst design. Om en kamera ser plastig ut, så kommer användaren att finna den plastig, även om den inte är det. En yxig metallkamera med räta linjer och enkla vred kommer att uppfattas som robust (till och med om man gjorde den i plast). Jämför gärna Canons och Nikons instegskameror, där Nikon vinner med hästlängder i mitt tycke. Och då är det i princip bara formgivningen och ytmaterialet som spelar in. Släng dem i backen och båda pajjar säkert omgående.

Aha, trodde du jämförde med de moderna kamerorna fulla med meningslösa ny automatik och teknik :)
Nä, jag menar att D700 och alla andra "proffskameror" har så jävla mycket onödigt krafs för att täcka in "allt" inom foto. Men vi som inte fotograferar "allt", varför ska vi inte kunna hitta några passande kameror?

Ok, en D3000 med robustare hus och en stor sensor, vad får vi då ... En D700! Som du väl redan har? :)
Nej! D700:an är ju typ tre gånger så stor. Och har en miljon funktioner som jag inte behöver.

Om vi säger så här, vad exakt i till exempel en D700 är det som du skulle vilja ta bort? Alltså konkret, inte svepande saker som "sån där meningslös automatik". Och tror du verkligen, handen på hjärtat, att det skulle göra kameran billigare?
Förenkla AF-modulen till fem punkter, till exempel. En i mitten och en i varje hörn. Vad ska jag med resten till? Nu använder jag ju inte ens AF, så för min del kan man ta bort skiten helt. Sen kan man strunta i alla bilder per sekund och annat som kräver onödigt snabb processor. Inte behöver jag magnesiumhus heller, eftersom kameran ändå skulle kunna göras lätt om den var mindre. Aluminium duger fint. Och så kan vi ta bort lite knappar och vred som jag inte använder. Och blixten!

Det är knappast bara tillverkningskostnaden som gör kamerakostnaden. Utvecklingen av all mjukvara och alla "billiga" komponenter kostar oerhörda summor, som ju läggs på kamerakostnaden för att man ska kunna gå med vinst. Alltså kunde kameran bli mycket billigare även om man bara tar bort "billiga" funktioner.

Om vi talar framtida kameror (som väl tråden handlade om innan jag med lite hjälp surrade in på ett sidospår) så tror jag inte på idén om en nedbantad kamera med hög mekanisk kvalitet. Den håller inte kommersiellt. Jag kan tro på kameror med hög mekanisk kvalitet, men i så fall ganska dyra sådana. Att ta bort den del av tekniken (automatiken) som inte kostar speciellt mycket ... Det känns inte som någon speciellt fruktbar väg att gå.
Men hur kommer det då sig att Leica säljer M9 som smör, trots att den är sjukt dyr? Hur kommer det sig att man läser på nästan varje fotoforum om människor som är trötta på tunga och fula kameror utan allt det där som kameror hade förr? Jag tror absolut att det skulle sälja, men inte till "den stora massan". Men den stora massan köper ju knappast en D700 heller.

Det kommer alltid finnas en hyfsat stor grupp kunder med ungefär dina önskemål, och jag tvivlar på att kamratillverkarna skulle överge er och ta bort de manuella möjligheterna. Men med tanke på hur teknikutvecklingen ser ut är jag rädd att manuella funktioner (i meningen rattar, reglage, optiska sökare m m) kommer att bli något som mest finns i dyra kameror. Billiga kameror kommer snarare ha få yttre reglage, pekskärm, elektronisk sökare och ett hav av programstyrda funktioner och finesser.
Pekskärm måste väl ändå vara ren öken på en kamera? Jag har en telefon med sådan, och den är helt värdelös till annat än att titta på, jämfört med en traditionell knappsats.

Tillägg: Förresten är Sony a850 ett steg i rätt riktning vad gäller spegelreflexkameror. Plötsligt har man sänkt priset rejält, och var är då argumenten om att "FF är alltid dyrt"? Tydligen kostade inte sensorn så fasligt mycket, eller? Och sökaren är ju bättre än den i D700.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar