Började mitt fotande med svartvitt och hela gör-det-själv köret och bodde nästan stundvis i mörkrummet. Lyckades övertala morsan att tömma klädkammaren till förmån för mörkrumsarbetet. Tri-x och barytpapper var standard, gärna kartongkvalisorten. Körde periodvis med plastpapper och då blev det Agfa Rapid annars var det Orwo och Emaks som gällde. Körde slut på en rulle och 10-20 papper i veckan. Men det var för drygt 20 år sen när jag i stort sett bara behövde tänka på mig själv. Sen började intresset gå i vågor och det blev lite slentriant periodvis och kvalitén fick sig en törn liksom känslan för vad jag sysslade med.
Gick sedan över till färgnegativ (fotopåsemodellen) ett tag. Sen blev det en variant på svartvitt, men då jag saknade mörkrum och hade sålt min utrustning lämnade jag in det. Tröttnade efter ett tag eftersom kvalitén på kopiorna mest blev anus.... Så jag hoppade på färgneg igen. Fick nytändning och körde igång med dia en period - men tröttnade på visningsläget efter ett tag och började med färgneg igen. Sen var det stendött ett tag. En ny lustattack slog till och jag började fota svartvitt och körde igång med gör-det-själv-metoden (brf området vi bodde på hade mörkrum - ett riktigt glassigt välutrustat sådant). Det blev några omgångar, men sen tog tidsutrymmet slut för mina mörkrumsorgier och jag började med färgneg igen.
Då började jag inse att min hobby med färgneggen började suga för mycket i plånboken och när jag inte får utrymme att vräka på efter behag så tappar jag lätt lusten. Så jag övergick till en slumrande "helg och semesterfotograf". Ja, så slog lusten med svartvitt till igen, men det föll på att vi flyttade och inget mörkrum. Färgneg och dia lockade inte eftersom jag blir för dyr i drift.
Men nu började jag bli sådär rastlöst hysteriskt sugen på att komma igång med fotandet igen. Det optimala alternativet för mina behov blev det digitala. Äntligen, nu kan jag jobba med bilder precis som jag vill och hur mycket och hur som helst. Så det är väl det närmaste det svartvita man kan komma och ett bra surrogat.
Men jag saknar ofta känslan med det svartvita hantverksjobbet och tanken bubblar där hela tiden på att skaffa grejer och sätta igång igen. Men det blir nog först så att jag skaffar en skanner till alla mina tusen svrtvita neg och nästan lika många färg. Sen får vi se... efter att jag skaffat mig en kreativare digitalkamera också. Sen får vi se...
Ursäkta att jag vräker ut mig såhär - jag vet inte vad som flög i mig.